Jag känner en rottweiler som är riktigt snäll och aldrig skulle drömma om att göra utfall vare sig mot människor eller andra hundar, så nog betyder uppfostran mycket för hur aggressiv en hund blir i vuxenåldern. Men det finns ju individuella skillnader också.

Personligen anser jag att fortsatt avel och import på raser som lätt kan bli aggressiva och/eller oberäcknliga borde förbjudas. Samma sak med raser som ofta får fysiska problem, har svårt och andas, osv.

Men de hundarna som redan finns här får vi acceptera. Man kan inte ha ihjäl en massa oskyldiga hundar bara för att några hundar är konstiga i huvudet. Och ja, oftast är det människan som har hunden som har gjort fel från början. De flesta tror att de vet hur man ska göra för att uppfostra en hund på rätt sätt, men många gör fel.

En sak som verkligen stör mig är den här fixeringen vid kopplet som ett sätt att ha kontroll över hunden, när det i själva verket blir det precis tvärt om. När man förlitar sig på kopplet istället för att utveckla sin flockledarroll och en bra kommunikation med sin hund, har man när denne/a råkar rycka sig loss ingen som helst kontroll över hunden. Ett annat dumt resultat av koppelhysterin är en massa hanhundar som inte vet hur man gör när man träffar andra hanhundar.

När jag var i Prag för några år sen såg jag hur tom små kids hade koll på sina lösa hundar och hur dessa hundar var så mycket mer väluppfostrade än alla dessa socialt handikappade hundar som hänger i kopplet och skäller så fort de ser en annan hund.

Det enda man åstadkommer med lagen om koppeltvång är en falsk trygghetskänsla hos människor som inte kan så mycket om hundar, samt en usel kommnukation mellan människa och hund.