Malinitzi skrev:

Har aldrig (vad jag förstår) varit drabbad av nitrit. Har heller aldrig gjort mätning om jag haft det. Inga sjuka fiskar, men några enstaka dödsfall (under 9 månader) som kan bero på ålder och/eller fel inkoppning.....

Men nu till saltet! Matar mina fiskar, malar och räkor med bl a fisk- och räk/kräft-kött (från hushållsmaten). Den är nedfryst efter måltider, ganska salt och hinner aldrig bli ursaltad helt innan de äter den. Speciellt räkrommen försvinner direkt....Har denna salta mat ingen som helst betydelse för djurens existens i akvariet? Nu blir det ju väldigt litet salt i förhållandet till vattenvolymen i karen men i fisken blir det väl ett koncentrat? Någon som vet hur det påverkar?

Nu har vi äpplen och päron på gång fast bägge är frukt. Varför salthalten i akvarievattnet har betydelse är följande: I kroppen (även på fisk) finns en salthalt på ca 7-9 promille (0,7 - 0,9 procent). I rent sötvatten är det 0. Fisken som finns i vattnet utsätts för ett så kallat osmotiskt tryck. Genom cellmembranen vill salt tränga ut i det "sötare" omgivning och vatten från denna in i den "saltare" fisken. Där detta förekommer mest är där det tunnaste skiktet mellan vatten och fisk finns, nämligen gälarna. Vid stress så frisläpps olika hormoner som skall optimera syreupptagningen. Detta gör i sin tur ofta att skiktet mellan fisk och vatten blir tunnare. Genom att salta upp vattnet lite så minskar man det osmotiska trycket en hel del och får inte så mycket negativa följder av stresshormonerna. Detta gäller sötvatten - i saltvatten blir allt tvärtom.

Det andra är saltet i maten. Det kommer att tas upp internt i fisken och blir fisken för salt så regleras detta. Vad gäller salvattensfisk som ständigt utsätts för "saltning" så har de särskilda körtlar i gälarna som utsöndrar salt. En del sötvattensfisk har dessa också (om alla har det vet jag inte) och man kan tänka att de kan vara reglerande i speciella situationer men oftast sköter det osmotiska trycket regleringen.

MVH Lasse