fifi skrev:

Och en lite aggressiv hund kan attackera en stor hund, så den stora hunden blir rädd för andra hundar, vilket lättare leder till problem för den hunden som i förlängningen kan, om det inte tas itu med av ägaren, utvecklas till att den hunden attackerar en annan hund.

Precis, och en liten, ouppfostrad, surkart till mops kan, i brist på självbevarelsedrift, attackera en stor, vanligtvis snäll hund, så att den stora hunden blir provocerad, och ger igen. Vilken av dem får skulden? Förmodligen det stora "monstret" :rolleyes:

Alla hundar är samma art, och förmodligen reagerar en hund som blir attackerad av en hund av annan storlek, som den skulle ha gjort om den blivit attackerad av en hund av samma storlek, och därmed en mer jämbördig motståndare. Små hundar är nog ofta skälliga, och kan nog i så´na fall vara ganska påfrestande för stora hundar. Terriers är ju ofta rätt små, och är väl kända för att ha rätt "framåt" personligheter om man säger så :p Så ibland kan man förstå om andra hundar uppfattar dem som påfrestande och provocerande, om de är dåligt uppfostrade, och skälliga. Som den yorkshireterrier jag såg som skällde ut en leonberger och en stor spets med några meters mellanrum. Hade de stora hundarna varit mer lättprovocerade hade det nog lätt kunnat sluta i tårar. Men av nå´n anledning verkar småhundar ofta vara rätt dåligt uppfostrade, eftersom de anses som "ofarliga". Att de förmodligen ofta kan vara farliga för sig själva genom att de nog ofta utmanar ödet genom att ge sig på stora hundar, glöms nog ofta bort.

Min kompis med rottisarna hade en chihuahua ett tag tillsammans med hans förra rottisar. Han var omhändertagen från ett missbrukarpar, och hade väl inte världens bästa uppfostran. Men det såg rätt kul ut när vi var ute och gick med dem, och den lille gick framför rottisarna, ända tills vi mötte en annan hund, då skällde han jättemodigt åt den, och gick se´n och gömde sig bakom rottisarna :p

Ett skräckexempel på folk som inte ska ha hund, men är för dumma för att inse det, var i ett program på Animal Planet, om hur de utbildas till "djurpoliser" i England. De var hemma hos en kvinna, som hade köpt en hund till sina barn, men nu ville hon bli av med den, för den var oregerlig. Redan då blev inspektörerna misstänksamma. Ett tag senare fick de ett samtal från samma tjej, som ville bli av med en ny hund hon skaffat sig, för att den också var oregerlig. Då tröttnade inspektörerna, och upplyste henne om att det faktiskt är meningen att man ska träna hunden. Men hon såg dem visst som nå´n sorts slit och slängpryl, som man kan skaffa, och se´n slänga bort när man tröttnat på dem.

I "Planet's Funniest Animals" på Animal Planet var det en hemvideo med en liten hund som morrade, visade tänderna, och gjorde utfall mot kameran, och eftersom det var en liten hund, så tyckte de nog att var "gulligt". En stor hund med samma beteende hade nog riskerat avlivning. Men det är nog så att så´nt beteende är vanligare bland små hundar, då ägare till så´na förmodligen ofta inte är lika noga med uppfostring och träning, som ägare till stora hundar. Små hundar ses nog tyvärr ofta som leksaker och modeprylar, det räcker ju med att kolla på den hiskeliga rasstandarden på en del av dem för att få en aning om hur många ser på dem. Därmed inte sagt att alla uppfödare och ägare av små hundar är oseriösa, men jag har en känsla av att problemet är större bland små hundar, än med stora hundar, för att de ses som mer gulliga och ofarliga. De behandlas nog inte alltid som de vargar de är, och det kan nog vara frustrerande för små hundar.