Under krypandet och smygandet i riset kring den fina öringbäcken så står han plötsligen där - högst 10 meter ifrån mig - näsa mot näsa. Vem, Jo varghanen som drev omkring i trakten och alla talade om. Och inte faen åt han upp mig - men det var en snygg svans han hade - den såg jag tydligt när han försvann som ett jehu.

En annan gång blev jag attackerad vid en annan fisketur och fick fly hals över huvud - av vad - jo av en bondes lösa hund. Den blev avlivad senare - att han gav sig på prästen blev droppen.

Jag är stabo och inte rädder för vargen och anser att den bör finnas över hela Sverige - men kom inte och säg att jag inte har erfarenhet av varg. Eller de påstådda vargrivna råddjuren i skogarna där vi bodde i småland - vargen som visade sig vara en förrymd jakthund.

Men trots mina erfarenheter (obs personliga) av hundar är jag storsint nog att inte kräva skyddsjakt på dem.

MVH Lasse