Kramfors skrev:

Åtalseftergift.

Polisen vidtog alltså inga åtgärder utan lämnade det omgående vidare till åklagare som beslutade om åtalsunderlåtelse trots att hundarna blivit anmälda tidigare? Polisen har ju laglig rätt att vidta en hel del åtgärder i sådana här fall, men gjorde alltså ingenting?

Åtalsunderlåtelse låter smått otroligt, det har alltså fastställts att det har begåtts ett brott? Har hundägarna erkänt brott? Du kanske inte visste det, men det är i praktiken ett krav att "förövaren" erkänner brott för att åklagaren skall besluta om åtalsunderlåtelse. Att erkänna ett brott kan få långtgående konsekvenser även om man får åtalseftergift. Det låter därför mycket otroligt att en hundägare vars koppel går av skulle erkänna att han/hon begått ett brott. Det är till och med tveksamt att en åklagare skulle anse att det begåtts ett brott.

Du glömde svara på dessa.
Du kunde alltså identifiera hundarna/ägarna vid angreppen?
Begärde du inget skadestånd?

Hur kommer det sig att du är så tystlåten kring fakta om vad som verkligen hänt. Har du något att dölja?

Kan det kanske vara så att den där Rottweilern mest bara skällde lite, och din räddhågsna vovve blev så till sig att han ryckte iväg så häftigt att du själv drattade i backen med huvvet före efter din egen vovve och därigenom ådrog dig smärtan i din axel. Har svårt att se på vilket annat sätt en främmande hund skulle kunna orsaka dig axelsmärta.

Svara gärna på mina frågor ovan. Om du nu har rätt i sak kan det ju inte annat än stödja dina uttalanden. Men om du undviker att svara på fakta i målet, så framstår du som en lögnare, och det är du väl inte? Berätta för oss mer i detalj om hur attackerna gick till, hur ådrog du dig dina skador, vad sa polisen, vad var deras ursäkter för att inte vidta några åtgärder, hur gick det till när åklagaren beslutade om åtalsunderlåtelse mot hundägare med farliga hundar som orsakat andra skada mer än en gång?