Socker och vetemjölsfobi är väl lite grann på modet nu, liksom att allt fett är bra.
Men nu jag äter efter Stephan Rössners tes att man kan äta allting, men inte alltid, samt att livet inte går ut på att dö med perfekta kolesterolvärden.
Då blev mitt liv mycket lättare.;)

Jag har varit och är kraftigt överviktig sen 15 år, med ett bmi på alldeles för mycket. Jag har prövat det mesta i dietväg, inklusiva fasta, men det slutar alltid med att kjag ofelbart går upp igen, men nu har jag hittat den formel som funkar för mig.
Jag äter var tredje timme, och rör mig 30 minuter 2 gånger om dan. "Röra sig" innebär att pulsen går upp, jag blir andfådd och lite svettig. Det räcker så här till att börja med.
Så när jag dammsuger så sätter jag fart, rent blir det och andfådd blir jag. Det kan vara så enkelt!!
Sen simmar jag några gånger i veckan, fixar i trädgården (bra styrketräning) och går promenader. I januari kommer det en liten, liten hund hem till oss. Dags för lite längre promenader!

Sen äter jag det som passar för säsongen, tillfället, lusten. Klart man ska ha en lussebulle idag på Lucia. Men det räcker med en och bara några peppisar. Hoppar över mackan till eftermiddagskaffet i stället.
Alltid frukt och grönsaker till alla mål.
Jag tycker inte att jag behöver försaka något, men lusten till pizza mm har minskat betydligt.
Så nu har jag gått ner 17 kilo i år.:D:D:D

Det gäller också att bryta fixering vid en viss sorts mat, för om jag tror att jag aldrig mer ska få äta hamburgare eller godis är det ju nästan omöjligt att inte tänka att jag då måste få äta det igen. Och så gör jag det![:o]

Jag vet att jag får och kommer äta sådant jag gillar, så därför är det lättare att inte äta det just nu. Om ni förstår hur jag menar. Därför tror jag att det är bättre att lägga till den mat man mår bra av, så kommer man att minska på skräpmaten, kroppen kommer att reglera det själv. Lätt nu när man kan ha en mandarin i fickan.;)

Så visst kan det vara bra med fasta för att trimma knoppen, men för kroppen är det inte värst nyttigt. Att urapan i oss tål svält, betyder ju inte att det är nyttigt.