Och det verkligt intressanta, som jag glömde nämna i förra inlägget, är att dessa inavlade stammar får avkomma utan skador.thues skrev:I hvert fald er de genetiske skilnader mycket små. Det er ikke decideret kloner (i hvert fald inte i måden, de er avlet på), men det er rätt, at det också handler om at have stammer, som genetisk er mycket tät på varandre - så "rene" som muligt.
Samme sted krydser de också ulika arter av Xiphoporus til dels med det modsatte formål :-)
I begge fall handler det också om at forske i sammenhäng mellem bestemte formar for cancer ( i huden) och gener (der er också andre typer av forskning på stedet, men dette er nok den högst prioriterede).
Möss - är det mos på danska ? En ganske spändende uplysning fra Wunder i alle fald.
Ur ett genetiskt perspektiv, så uppstår skador till följd av inavel eftersom avkomman blir homozygot för "dåliga" gener. Anledningen till att denna risk är större vid nära släktskap är att sådana individer ofta bär på liknande uppsättning gener. Och eftersom avkomman består av en blandning av gener från båda föräldrar, så ökar risken då markant att avkomman får dubbel uppsättning av de skadade generna.
Men genom att ständigt inavla en stam, så dör bärarna av dessa skadliga anlag bort, och man får en stam där individerna är genetiskt identiska med enbart friska gener.
Detta är faktiskt också möjligt för människor, fast det är frågan om vi ens vill dit...
