Det spelar ingen roll hur många ljus man än tänder, hur många böner man än sänder. Man får aldrig tillbaka de man älskar. I den stora sorg som gröper ur ens hjärta fylls det med hat. Hat till personen som tog de små änglarnas liv.

Vad har de för rätt?? Att ta ett oskyldigt liv. Hur kan de se in i barnens skräckslagna oförstående ögon och slå ihjäl dem med hammare?? Eller att strypa dem, knivskära dem?? Känner ni smärtan av hammaren som träffar er tumme?? Tänk då att få hammaren slagen i huvudet, om och om igen.

Ja, jag känner hat till personer som misshandlar barn. Barn kan inte skylla sig.

Och jag står fortfarande för min åsikt. Den om att gärningsmän som utför dessa dåd skall aldrig få komma ut igen, de skall inte få se dagens ljus. 11-12år kallar jag inte för livstid. Om så de inte kan sitta av sin livstid, om det finns 100% bevisning för att personen är skyldig till så grova brott som att mörda/seriemörda anser jag att en injektion är det enda rätta.

//Camilla