Det sägs här att det inte är ägarnas fel om hunden biter.
Men en hund som tas ifrån sin mamma vid 12 veckors ålder, har endast den MÄNNISKA som köpte den, som sin uppfostrare. Visst har den gener och instinkt.
Men blir den aldrig triggad till att använda dem (av sin uppfostrare=MÄNNISKAN) så inte tusan använder hunden dem i vardagliga livet. Kanske om den känner sig trängd eller hotad, men inte annars.

Och visst finns det hundar som är knäppa i huvudet, självklart!
Det finns även människor, men inte fasen förbjuder vi dem och deras släkt, eller tillhörighet att existera. Vi antar inte att de alla är demsamma.
Nej, vi hjälper dem istället, eller det är i alla fall målet. Vi tar till högre instanser med mer makt för att få dem på rätsida igen. Inte alltid vi lyckas, men vi försöker faktiskt i alla fall.

Varför kan vi inte känna en större medkänsla för hundarna? För dem som faktiskt skänker många så mycket glädje och livslust, dem som faktiskt förenklar livet för många av oss människor genom att bara vara en god och pålitlig hund.

Jag måste få avsluta med att säga att, som butiksbiträde på en djuraffär tycker jag att debatten om hurvida människor får skaffa vilken hund som helst eller inte, är en god debatt. Åtminstonde för att uppmärksamma alla hundägare med lite tuffare, svårare raser som till exempel Rottweiler, på att allmänheten idag vet mycket om hur hundar skall agera, hållas och uppforstras. Vilket gör dem till aktivare uppfostrare och därmed bättre hundägare.
I övrigt tycker jag den är dåligt underbygd.