Nu får jag nog kondensera mina reflektioner en aning.

qenso, tack för svar på mina frågor. Hundkörkort som jag ser det måste vara ett krav för att ha effekt, annars blir det precis som du säger att många av de man vill komma åt skiter i det. Om det är ett krav som regleras av myndighet och kontrolleras av bla polisen med möjlighet att beslagta hund på plats med omedelbar verkan blir det med största sannolikhet en extrem minskning av oigenomtänkta hundinförskaffningar av olämpliga hundägare. Med minst två klart önskvärda effekter; drastisk minskning av både hundattacker och vanskötta hundar.

Man behöver inte kalla det hårda tag, snarare klara regler. Jag anser inte att man kan jämföra det USA:s "rättssystem".

En av bristerna i USA's sätt att hantera kriminalitet är att det bygger på hämndbegär, man höjer straffen "för att göra något åt kriminaliteten" utan att ta hänsyn till om det verkligen har positiv effekt.

Sen vill jag göra lite skillnad på "ansvarig" och "skyldig", angående Katharinas åsikt om ansvarsfrågan. Om ingen ansvarar accepterar man "skit happens", och att göra psykutredning på en död hund blir ganska svårt. I berättelsen om rhodesian ridgebacken så ger det exemplet inte så mycket, vi andra vet inget säkert om den ståryn, som du framställt det sa hon ifrån på skarpen som en blixt från en klar himmel för hunden, (vilket kan vara missuppfattat från min sida) och har man för vana att göra så är det inte så konstigt om hunden blir instabil. Nu var det inte meningen att kritisera den hundägaren, eller dig, jag ville bara belysa att det är svårt att dra sanningar ur sådana här exempel på händelser. Exakt hur det låg till i den situationen vinner vi nog inte heller något på att försöka reda ut.

Tankar/funderingar/åsikter på det?