MaxB skrev:Halloj JojjeN!
Det är egentligen inget speciellt med nanokar - förutom att de är pyttesmå.
Jag tror att de flesta människor får en speciell känsla av miniatyrsaker. Man skulle kanske kunna jämföra med Bonzaiträd - där man med mycket möda och lång tid formar trädet, klipper det och böjer till det så att det till slut "krymper" ihop och antar miniatyrform (till och med bladen). Bonzaiträdet blir en nästan exakt pyttekopia av ett enormt mycket större träd - en Ek till exempel.
Åtminstone jag blir alldeles hänförd när jag ser ett fint Bonzaiträd. Jag får exakt samma känsla när jag ser ett pyttelitet nanokar - som liksom "härmar" ett stort kar - det är något med den nästan omöjliga "litenheten"...
Sedan är ju många facinerade av små grejer i allmänhet - små mobiltelefoner, små mp3-spelare o.s.v. Det är något magiskt med små prylar, speciellt om de har ett stort innehåll.
Prova själv någon gång med ett nano - det är riktigt kul!:)
Fyfan vad sjysst beskrivning män!!! *Lyfter på hatten*
Har själv tagit in ett par växter utifrån just för att bonzaia de. Svårt som attan, den längsta klarade sig i ca 7 år, ett granskott på ca 10 cm som antog miniatyrformen perfekt, skitsnyggt, sen råkade jag slarva eller så blev skiten tonåring och sa ifrån.. Lite OT sorry.. Men det är som du säger; samma sak med nano, vad är egentligen meningen med smått skit när man kan ha större?... Jo just därför att det går! :)
