Maths har tydligen hittat ett gammalt inlägg som jag gjort om a nijsseni.
Här kommer det i repris :)

Här är lite text som jag hade med i en artikel om A nijsseni i ciklidbladet nr 3 2005.

A. Nijsseni hör till Cacatuoides gruppen och till Nijssenikomplexet. Idag ser man relativt ofta både Tjeck o Svenskodlat ute i butikerna.. Naturligt lever fisken i Rio Ucayali Peru tillsammans med bl.a den röda formen av A. Agassizii. Vattentemperaturen där ligger på 25-27 grader Microsiemens 3-30 o PH 5,4-5,6. (1,2). A Nijsseni är också en av de tuffare Apistogrammorna. Hannen blir ca 8 cm och honan runt 5 cm.
Kan förväxlas med bl.a Apistogramma Panduro som man hittar ca 12 km längre bort. Släktskapet dem emellan är väl idag inte heller helt klarlagt

I ett 110 liters kar hade jag från start två par av denna Apistogramma. Karet var inrett med fin sand. För övrigt sand som jag har kvar från ungdomsåren i Skåne sanden har blivit tvättad i över 30 år och är vad jag förstått förbjuden idag . Vidare finns några flata stenar, två små lerkrukor samt alkottar. I växtväg fanns där enbart en Anubia samt javamossa.
Direkt efter att jag fick hem paren började jag sänka Ph ner till runt 6. Detta genom att tappa ur ca 10 % av vattnet per dag och sedan fylla på med torvfiltrerat osmosvatten Ph 4.5 o Ms 14. Då alkottarna var nya blev vattnet så kraftigt tefärgat så jag knappt såg inte fiskarna mer än vid matning. Men i takt med vattenbytena (fortfarande med RO vatten) så blev sikten något klarare. Kul för mig som nu kunde se in i karet men inte för den minsta hannen. Han blev snart jagad av den större dominantare hanen och efter några veckor var alla de andra tre på honom. Efter att stjärtfenan blivit helt uppäten tyckte jag han lidit nog så jag flyttade jag upp honom till ett annat kar. Kvar i karet fanns nu då två honor samt en hanne.
Honorna delande snabbt karet i två halvor och bägge började spelade för hannen. Till slut vann den ena honan och de lekte öppet på kanten av en flat sten.
Nu är ju A nijsseni en parlekar till skillnad från många andra av de vanliga Apistogrammorna så jag var flera gånger på väg att ta upp den överblivna honan. Men tänkte samtidigt att hon få gå kvar så yngelhonan har något att bevaka. Rommen kläckte efter ca tre dagar o då flyttades de små till en grävd grop i sanden. Hannen var passiv o honan gjorde det mesta av jobbet.
Efter ytterligare några dagar blev de små frisimmande. Dom är mycket små och man ser bara en litet moln under honan som varnar frenetiskt så fort något hotar.
Jag försökte tidigt stödmata med Liquid fry, bosmider samt nykläckt artemia men de små växte sakta. Men itakt med att de växte utökades honan sitt revir den andra honan blev mer o mer tillbakaträngd och hon hade till slut bara ca 25% av bottenytan.

Efter ca en månad märktes dock att honan kände sig färdig med de små. Dessa var nu runt 6-8 mm. Hon stötte bort dem o min tanke var hur tusan skulle jag få upp dem. Men medan jag satt o grunnade på detta såg jag hon förberedde en ny lek på sin gamla lekplats. Hon motade nu bryskt bort den äldre kullen bort över revirgränsen. Men där stod konkurrent honan och försökte tvinga dem tillbaka.
Snart var de små utsprida över hela området mellan reviren. Om jag nu skulle försöka fiska upp den så hade jag stört den nya kullen som eventuellt kunde vara på väg. Så jag bestämde mig för att låta dem vara.
Kollade sedan dagen efter o såg bara ett par yngel inne i javamossan så jag gav definitivt upp planerna på att försöka rädda några av dem.
Var sedan bortrest ett par dagar och när jag kom hem satte mig att studera karet Nyfiken på vad det hade blivit av den nya kullen. Jag såg direkt att något var förändrat. Bägge honorna hade nu kraftig lekfärg, revirgräns var också åter ungefär mitt i karet. Bägge de nu helgula honorna markerade hela tiden kraftigt mot varandra. Vad var nu detta? Hade hannen lekt med båda eller hade han bytt partner. Medan jag funderade på detta kom svaret av sig själv. Jag såg den första honan långt in i karet med en nykläckt kull frenetiskt varnande. Men så kom också den första kullen fram. Runt 20 –25 st simmade fram ur javamossan ca 8-10 mm stora. och de samlades under konkurrent honan. Hon hade adopterat hela gänget.
Hon jobbade också på samma sätt o med samma frenesi för att bevaka o hålla ihop fosterbarnen som deras bilogiska mor gjorde med sina nykläckta på andra sidan gränsen. Visserligen har jag läst att flera Apistogramma arter är yngelrövare. Men jag trodde det handlade om två honor med jämnstora kullar som rövade smått från varandra. Men så var det alltså inte, så jag säger bara. Det är ett kul beteende de har de där Apistogrammorna.