TinaM skrev:

Det enda jag har att tillägga som eventuellt tips, är att mina stortrivdes i strömmande vatten. Rejält med flöde och vattenpesten snurrad runt en rot, så den inte kunde ta sig loss. Då tog den fart!

Hm, kan vara detta. Till en början hade jag ett minimalt innefilter som följde med karet. Då vattenpesten har en så hög metabolism så krävs det mycket genomströmmning så att inte vattnet blir stillastående runt växten. Det är också det problemet de får i butikerna! Med tanke på att bladtjockleken bara är två celler bred så fungerar bladen som fiskgälarnas epitelet (som bara är en celltjocklek bred) och är designade för att maximera upptaget av cirkulerande vatten. De kan således stå näringsfattigt, men måste ha genomströmmning. Även ett kar med mycket näring - som saknar hög genomströmmning - blir ett problem: På grund av den höga metabolismen så kan genomströmmningen inte kompenseras av höga näringshalter i karet då det är molekyllager mot cell som är avgörande. Genomströmmningen mot bladytan maximerar mängden tillgängliga näringsämnen oändligt mycket mer än att dubbla den tillsatta näringsmängden i karet.

Om en fisk slutar röra sina gällock i ett ack så syrerikt vatten så får den syrebrist också.

Vi kan således se på växternas design; tjocka tunna/flikiga blad, hur de tar upp sin näring. Cabomba och Hornsärv torde uppvisa samma tendenser och svårigheter (vilket jag kan skriva under på).