Det finns många metoder att starta ett saltkar på. det Jonas A förespråkar är ett sätt. I mitt tycke så finns ett ordentligt feltänk i detta sätt. För att man skall få igång nitrifikationen ordentligt i ett akvarium, söt som salt så krävs det att man har ammonium som startpunkt - detta måste in i vattnet. Hur kommer det då in i ett akvarium. I huvudsak på två sätt - dels genom att fisk utsöndra ammonium i samband med att de äter. ´Denna utsöndring sker genom gälarna och är omedelbar - det betyder att så fort man har fisk och matar så får man en ammiumutsöndring i karet som utgör starten för nitrifikationsprocessen. Det andra sätt som ammonium kommer in i ett aquatiskt system är via heterotrofa bakteriers nedbrytning av dött material. Att i ett nystartat akvarium få igång denna första process - heterotrof nedbrytning av dött material som ger ammonium tar ca 14 dagar och sedan själva mognaden av nitrifieringen tar ca 3-4 veckor. Vart kommer då det döda materialet ifrån i den metod som utgår från att lägga i levande sten först i vattnet och sen att vänta, vänta, mäta, vänta osv. Jo givetvis från alla de organismer som finns i den levande stenen och som man betalar dyra pengar att för att få in i sitt akvarium. Den vanligaste argumenteringen för att ha levande sten är att den ger så mycket nyttiga bakterier. Det är enligt min mening ganska mycket BS eftersom har inte dessa bakterier något att leva på så kommer de först inaktiveras och sedan dö. Enligt mitt sätt och se så är istället alla de organismer (djur och alger) som följer med den levande stenen det absolut viktigaste för att lyckas. Till skillnad från sötvatten så har man hur många som helst näringsvävar att utnyttja för att få ett stabilt system så alla dessa djur skall man vara väldigt rädda om och absolut inte döda dem genom att vänta att de bryts ner och bildar ammonium. Jag är av den åsikten att det viktigaste av allt, speciellt när det gäller små kar, är att få igång det biologiska systemet så fort som bara är möjligt. Det innefattar också att jag är förespråkare för biofilter även i saltvatten och anser det är betydligt viktigare än skummare, speciellt i små kar där man alltid kan göra ordentliga vattenbyten. Mitt sätt att starta ett litet saltvatten (och stort också för den delen) är att i med levande sten och sand (gärna en skvätt sk levande sand också) dag ett, dag två en tålig fisk och dag tre-fyra så etablerar man en städpatrull av eremiter och snäckor ( det går att blanda, man ser bara till att man har lite tomma snäckskal av olika storlekar) De små eremiter som man naturligt använder ger sig inte på friska snäckor normalt men givetvis om snäckorna är sjuka eller döda så kan eremiter käka upp resterna. I detta stadie så lägger man också på normal belysning med normalt intervall. Det gäller ju att producera mat till städarna också. Det är viktigt att städpatrullen kommer i innan algerna börjat växa. Finns en stor biomassa som kan föröka sig dubbelt upp per dag så hinner ingen städpatrull i världen med utan städpatrullen måste in och ta hand om algerna innan deras biomassa är för stor (dvs innan produktionen av nya alger är för stor) Efter introduktionen av fisken så ger jag en daglig dos av nitrifieringsbakterier - det kan vara kommersiella produkter som SERA:s nitrivec, slam från ett fungerande filter (sött eller salt) eller egentillverkad bakterielösning från skogsjord. Viktigt är dock att man tillför det varje dag i tre veckor - vad gäller nitrivec så ger jag alltid startdosen på 20 ml/100 liter vatten varje dag (det går inte att överdosera). Har jag inte levande sand, lite sand från ett ingånget akvarium eller lite gammalt vatten brukar jag lägga i Tetra bacterozym dag fem ungefär. Matningen gör jag väldigt försiktigt och jag brukar välja djupfryst artemia. Detta beroende på att den ger ett litet fosfortillskott som behövs i starten för att allt skall funka och man skall få en bra produktion av gröna alger som konkurerar ut kiselalgerna (kiselagerna är alger som gynnas i ett startskede - inte beroende på dess utnyttjande av kisel som många tror - utan de gynnas eftersom de är specialiserade att kunna utnyttja mycket lägre fosfornivåer än något annan levande primärproducent.) I samma syfte men för att minska cyanons konkurenskraft så brukar jag tillsätt några ppm nitrat kring dag 5. Jag brukar ge väldigt lite mat - är det ett litet akvarium (upp till 100 liter) med en startfisk så ger jag kanske 5 - 8 frysta vuxna artemia var tredje dag vecka ett, samma mängd varannan dag vecka 2 och sedan varje dag vecka 3. Det är viktigt att man väljer en tuff fisk som vågar visa sig framme så den äter upp maten.

Sen till skillnad från sötvatten så är det inte nitrit man skall vara speciellt rädd för under starten utan ammoniumet. Orsaken till att nitrit är relativt ofarligt i saltvatten är saltvattens höga innehåll av klorider som blocker nitritens upptag i fisken. Ammoniumet är dock ett problem. Tack vare det höga pH:t (ca 8,3) så föreligger ca 15 % av ammoniumet i den farliga ammoniakformen. ammoniak är en gas och det är tur det för det innebär att man faktiskt kan bli av med gasen genom att se till att den luftas ut. Här är enligt mig den stora fördelen med en bra skummare - den luftar vattnet oerhört effektivt så man blir av med ammoniaken den vägen. Har man ingen skummare eller vill försäkra sig om än bättre luftning så ser man till att man har pumputlopp och annat riktat mot vattenytan så man får en ordentlig gasväxling där.

I början så bör du begränsa dig till enklare koraller typ mjukisar av alla dess former och vänta med hårdkorallerna till att akvariet är startat och kanske några månader gammalt

Vattenbyten brukar jag göra ca 4 veckor efter start, sedan veckovis och i små kar tycker jag att det är den absolut bästa regleraren av för höga nitrat och fosfatvärden du kan ha. Det finns egentligen ingen anledning att konstra med fosfatfilter och annat - det är både enklare och billigare att öka antalet vattenbyten om man får problem med detta.

Vad gäller tester så är min åsikt att de viktigaste är pH och KH. pH:t för att det är en fördel att ligga ganska högt i pH (kring 8,3) eftersom det innebär en låg nivå av löst koldioxid i vattnet (många skitalger älskar koldioxid). KH:t för det visar stabiliteten. senare om du vill ha hårdkoraller så skaffar du en bra kalciumtest också. Nitrittest - tja nitriten är inte som ovan sagt så allvarlig men finns det nitrit så finns det också ammonium så som en sekundär test kanske, faran är bara att man blir lite kinkig om man läser något som man tror är för högt. Nitrattester i saltvatten är för mig på gränsen till bedrägeri eftersom deras tillförlitlighet är låg. Det intressanta är att när många mäter nitratnivåer i ett nystartat akvarium så är det inte alls nitrat som testen visar utan nitrit. Nitrit - även i låga mängder - stör nitrattesten och den visar fast det inte finns någon nitrat i vasttnet. Fosfattest - tja sköter du dina vattenbyten ordentligt (och lägger pengar på det) så behöver du ingen fosfattest.

Det blev mycket men jag vill gärna förklara mina ståndpunkter eftersom de inte är "mainstreet" vad gäller saltvattenshobbyn. (men de har åtminstone på de här fyra åren när jag skrivit om saltvatten lyfts fram från de skumma bakgatorna till i alla fall gatan parallellt med mainstreet :))

MVH Lasse