Anton den arge

Bara för att alla ska fatta hur underbart det är att ha barn så tänkte jag dela med mig av en dikt som jag skrev när mitt mellanbarn var mitt inne i treårstrotsen & jag var ganska trött *s*

Anton den arge

Så liten och så sur,
bara moll och ingen dur.
Vart tog min lilla kille vägen?
Så arg och dum och enträgen.

Han slåss och sparkas, rivs och spottas.
Vill man klä på honom får man brottas.

Jag saknar min lilla goa grabb!
Han som kramades och pussades utan gnabb.
Var är han nu?
Hjälp mig att hitta honom snälla du!!!



Nu har Anton fyllt 8 och är inne i ännu en mysig (NOT) ålder, men nu går det iallafall att prata med honom lite bättre och nu slåss han inte längre...

Visst är det underbart med barn?! :D