Är ett solklart dilemma, hela situationen. Min hund är nu 8 år och hans 6 första år bodde vi på en landsort. Inga problem att lämna hn vid stolpen utanför affären en kort stund. Vi flyttade till Partille och i min enfald trodde jag det skulle gå bra här med. Kom precis lagom ut från affären för att se några ungar på runt 8 år kasta sten på min hund - dessutom skrek de och gjorde utfall mot honom.....

Han försökte komma undan men satt ju liksom kopplad och kom just ingen vart....ändå gjorde han inget och jag blev så förbannad att jag frågade ungarna vad fan de sysslade med - då kom föräldern till en av barnen och frågade mig vad jag "gastade om" - jag förklarade då vad jag sett ----

Och tro på fan, vad han säger............ "Och?"

Då blev jag förbannad och frågade om han var fullkomligt frisk i huvudet, på ren svenska och ett antal svordommar. Jag sa att ungarna hade tur att det var min hund denna gång - nästa gång har de INTE tur....med vilken hund som helst

Men bara för att min hund var snäll och försökte komma undan så ska han INTE behöva bli utsatt för nåt sånt här - och förälderns åsikt var så skrämamnde att jag fortfarande blir förbannad när jag tänker på det. Så numera säger jag åt alla föräldrar att säga åt sina barn att inte gå fram.... för min hunds skull - kort och gott!! För skulle han nångång bli så pressad - beroende på vad barnen hittar på (de KAN faktiskt göra en hel del...) då är det hunden som får skulden - och jag!
(Hunden- en blandras på schäfer och flatcoat retriver)