CyaneaCapillata skrev:

Jag tvivlar starkt på att det är möjligt att "nollställa" negativa mönster hos en hund. Man kan omöjligt göra saker ogjorda. De negativa upplevelser hundarna haft sitter garanterat kvar i resten av deras liv. Det enda Cesar i det läget kan visa eller lära hunden är att lita på just honom, ingen annan. Effekten av vad han än gör försvinner så fort han lämnar familjen ensam med hunden. Han hade behövt ta med sig människorna bort från hunden, inte tvärtom. Han ändrar ingen ägares beteende genom att ta hand om deras hund, och det är ju deras beteenden som är hela problemet.

Jodå, det går bra att "nollställa" både hundar och många andra djur. Hundar har inte minnen som människan och "tänker" inte, de reagerar instinktivt på olika stimuli. Så om en hund kopplar samman smärta med hundkoppel för att ägaren tidigare ryckt i kopplet så går det att nolla. Hunden ser koppel och identifierar med smärta, den kopplar däremot inte tidigare upplevd smärta med ägarens ryckanden och tänker inte på detta. Trixet är att då bryta den negativa accosiationen till kopplet till nåt bättre och positivare. Exempelvis godis och beröm i samma rum som koppel, sen koppel nära belöning, sen koppel i kroppskontakt med hund vid belöning, sen koppel på vid belöning och så stegvis bygger man på positiva känslor till koppel. När väl hunden börjar accosierar koppel med belöning så är den ju "nollad". Hunden kommer aldrig att tänka tillbaka på när kopplet gjorde ont, den har inte hjärna till att minnas såna komplexa samband efter att man bytt ut accosiationen.
Lite tidigare i tråden ifrågasatte du vargrnas förhållningssätt till varandra och påstod att de var otroligt tålmodiga och kärleksfulla mellan sig. Hmm, sant till viss del. Men den varg som står längst ner i rang får tjäna som "Hackkuyckling" när frustrationer uppstår i familjegruppen, lägst i rang får äta sist om mat blir över, finns inte mat så det räcker så "mobbar" resten den individen så den ger sig av eller så tar resten av flocken helt enkelt ihjäl den stackaren. Om du vill kalla det kärleksfullt och tålmodigt så gör det gärna, men jag gör det inte. Samma om varg skadar sig eller blir sjuk. Finns gott om föda så kan resten av flocken acceptera svagare individer, men blir individen en belastning för flocken så visar den ingen nåd utan kör bort eller dödar den svage.

Du ifrågasatte även hundens karriärsstege. Ja, prata med vilken etolog du vill och du får svaret att hunden är opportunist och tar varje tillfälle i akt att förbättra sin egen rang i flocken (oavsett om det är andra hundar eller människor). är ägaren svag ledare så tvekar inte hunden en sekund på att ta kommandot. Tvekar ägaren i sitt agerande vid nya situationer blir hund osäker och måste då själv bestämma om vad som är bäst, detta leder till problem oftast. Och fortsätter ägaren att vara vek och osäker kommer hunden att ta över ledarrollen eftersom ägaren inte kan leda flocken i hundens ögon. Hundar som drar i koppel är ju helt enkelt hundar som är ute på promenad med sina ägare, de släpar runt på sina människor i den rikting och den fart som hunden bestämmer och människan släpar bara med som en följeslagare. Hund som ser ägaren som ledare kommer inte att dra och leda utan kommer att vaksamt följa ägarens rörelser och rikting och fart. Samma med gloada hundar som glatt springer fram och jälsar på alla de möter, de bestämmer själva och skiter i vad ägaren tycker. Hund som däremot har ägaren som ledare låter ägaren ta första steget och hälsar inte på någon utan ägarens (ledarens) medgivande.

Det är så enkelt att flockdjur lever alltid i hiarkier där de följer de som står högre i rang. Om den som är högre i rang sen blir svag av ålderdom eller andra skäl så kommer de i lägre rang att ta karriärsstegen förbi och ta över den högre rangen och den andre halkar ner ett pinnhål eller två.

Etologin / Djurpsykologin för djur som inte lever i flock ser annorlunda ut, så katter är inte funtade på samma sätt.