bossep skrev:

Vattenbyten i akvarier ur ett lite historiskt perspektiv.

I tidens begynnelse bytta man vatten regelbundet. Det rekommenderades ett totalt

byte en gång i veckan eller oftare. Man höll då mest bara fiskar typ macropod, guldfisk och guppy i små behållare utan växter och matade med brödsmulor.

Nästa steg var att introducera växter i dessa behållare kanske bara en bit vattenpest i guldfisk kupan.

Man upptäckte då att man inte behövde byta vattnet så ofta.

Efter ett tag blev dessa behållare större och fyrkantiga detta sammanföll med att glas blev billigare.

Det var dock tjockleken på glaset och därmed priset som bestämde storleken. Ett stort akvarium var då runt 50 l. De flesta under 25.

Men även den volymen gjorde att det blev opraktiskt att byta allt vatten! Man började därför introducera mer och mer växter i akvariet. Man upptäckte då att fiskarna överlevde bättre i dessa akvarier en i de som man bytte vatten i konstant. Detta lede till en ny trend som sa att man skulle vara rädd om sitt gamla vatten. Man fyllde bara på det som avdunstade. Många gurus visade upp sina akvarier som varit igång i åratal och hade en i det närmaste pissgul färg. Ju gulare ju bättre! Dessa fungerande akvarier var med dagens mått helt igenväxta med både växter och alger.

Efter några år gjorde tekniken framsteg även inom akvariestiken och ljusramper och doppvärmare introducerades. Samtidigt blev glas billigare och man började tillverka större akvarier att stort akvarium var då runt 120 l men det fanns vissa som hade gigantiska på 250 l standard var dock 37 och 54 l.

Det var då jag började med akvarier på tidigt 60 tal.

Samtidigt eller något tidigare introducerades först lutpumpen med medföljande ”syre sten” och sedan så kallade hörnfilter. Men vattenbyten var fortfarande något man gjorde med gråt i halsen även om man försökte göra det partiellt efter exempelvis medicinering med metylenblått, etc. Lyckligast var man om man bara behövde fylla på.

Senare runt 1970 tror jag det var började det slå igenom med partiella vattenbyten. Teorin bakom detta var att det byggdes upp en ansenlig mängd oorganiskt material pga avdunstning. Växter i stor mängd var fortfarande en norm för fina akvarier tillsammans med en algfri FRAMRUTA.

Ungefär samtidigt blev det allt vanligare med saltvattensakvarier och därmed en ökad förståelse för vattenkemi vilket i sin tur ledde till mer förståelse för sötvatten. Men allt fler sötvattensakvarier började likna saltvattensburkar och växterna fick ge plats för stenformationer och kanske rötter. Man upptäckte då att fiskarna mådde bättre om man bytte lite av vattnet oftare.

Sedan kom revolutionen, Malawi! Växterna åkte ut om inte med akvaristens hjälp så med hjälp av dessa fiskar. Dessa färglada fiskar kunde nu ersätta drömmen om ett revakvarium i vardagsrummet till en bråkdel av priset för ett saltvattensakvarium. Man lärde sig snabbt att vattenbyten var ett måste och filter och powerheads med stor kapacitet var en del av paketet. Lärdomar man tog från saltvattensakvaristiken. Vattenberedningsmedel började dyka upp samt vattentester. Den smarte malawiägaren upptäckte snabbt att Nitrit var en ondska. Man var snabbt på väg mot de gamla guldfisk kuporna och ett vattenbyte i veckan fast fördelat över fler dagar och med en ansenlig mängd Aquasafe för att motverka klorets negativa effekter

Det var här jag lämnade akvariehobbyn för att ge mig ut i världen och börja plaska i allehanda biotoper.

När jag nu återvänder tycks det som om de flesta har behållit teknik och seder och bruk från Malawi eran men ersatt fisken med platy och kardinaltetror (bildligt talat).

Trenden och idealet i dag tycks vara sterila akvarier med kristallklart vatten utan en alg i sikte och med kanske en växt i vart hörn på akvariet. Där man byter 25-50% av vattnet i veckan.





Har vi hamnat tillbaks i 1800 talet men med mer teknologi och större akvarier?