En ål hade vi i brunnen när jag var liten... den skulle oxå var jättegammal.

Jag lyckades aldrig se den... trots att pappa tyst och försiktigt drog undan locket som låg över hålet i brunnen när tiden var rätt, dvs. beckmörka nätter utan månsken.
Minns spänningen när jag låg på magen och lyste med en ficklampa ner på vattnet i den fyrkantiga stenbrunnen. Men Nej, ålen såg jag aldrig... vattenrörelse och ett plask var det enda jag såg och hörde.

Varför en ål i brunnen kan man undra? Tydligen skulle den rena vattnet på något sätt...