Drömmen om ett Discusakvarium

lofstrog skrev:

Jag hade Discusar på 80-talet första gången. På den tiden fanns det vildfångat som man kallade Royal Blue. Visste väl inget om Discus då. Internet fanns inte och info gick knappt att hitta i böcker heller. På den tiden fascinerades jag av att det var en exklusiv och lite ouppnåelig grej att få Discusen att trivas och ännu svårare att få den till att leka.



När jag nu för några år sedan återupptog hobbyn efter ca 10års uppehåll skaffade jag mitt 720 med sikte på att ha Discus. Varför? Helt enkelt för att det är kungen av fiskar. Nu med hjälp av all info som finns tillgänglig på nätet så kan faktiskt vem som helst lyckas med Discus.

Efter att ha kört med disco Discus ett tag kände jag att jag ville gå vidare till vildfångat.

Med vildfångad Discus öppnades sig en helt nu värld där man lockas att ta reda på allt man kan om fångststället som dom fiskarna man har är fångade på.

Man lär sig Sydamerikas och framförallt Brasiliens geografi. Man försöker sätta sig in i hur det är att leva i regnskogen och hur det är att fånga Discusar där för att kunna försörja sig.

Så klart är det inte unikt för diskusen att akvaristikintresset leder till andra intressesfärer än bara fiskar, växter och annat akvarierelaterat men för mig klickar det med diskusen. Varför kan jag inte förklara men för mig är Discusen speciell med sin mångfacetterade variation i färg, dess otilgängliga fångstplatser, dess unika yngelvård och fascinerande gruppbeteende.



Vet inte om det här mer eller mindre osammanhängande svamlet var svar på din fråga. Snarare försöker jag frammana den känsla som jag får när jag tittat på Discus.



Sent from my iPhone 5 using Tapatalk

Trevligt att du tog dig tid Roger. Upplever inte det du skriver som svammel alls. Du försöker ju förklara någonting som handlar om en kombination av känslor och intresse. Inte särskilt lätt att skriva ner egentligen.

Discus som så har jag själv alltid varit fascinerad av. Har flera antika smått sönderlästa böcker hemma om Discus. Men det har varit lite som en olycklig kärlek. Något som ändå aldrig blev av. Hade för länge sedan ett 465 liters kittat akvarium (det var länge sedan, då kittade man fast rutorna) där jag köpte som det hette då Bruna Discus. En grupp. Tror jag var 14 år eller så och hade jobbat ihop pengar till dem. Men det gick åt skogen i stort sett direkt. De åt inte. Stod och tryckte i ett hörn. Efter ett par dagar så dog en, sedan nästa tills alla hade dött. Var ledsen efter första men kände mig sedan allt tommare och när sista dog kände jag att detta gör jag aldrig om igen. Hade en känsla av total okunskap och maktlöshet. Skämdes liksom.

Så det är egentligen först här på Zoopet som den taggen lossnat och släppt. När man är 14 så blir lätt misslyckanden astronomiska i sina proportioner.

Så därför är det lite häftigt att som vuxen få insikt om att Discus är fullt möjlig att hantera och äga. Där är ju internet så fantastiskt att man kan få del av så många personers erfarenheter.

När det gäller förberedelserna i karet så försöker jag bromsa mig en del. Komma ur den där känslan av att vara en Ferrari med dysfunktionella bromsar. Lite för att jag vill ha kvar den harmoniska glada känslan som projektet skapat sedan start. Den här gången vill jag att mötet med Discus ska få bli vad det blir. Dör de så får det väl bli så, men det är ju inget mystiskt i det utan då beror det på att något är fel med fisken eller med miljön. Då fixar jag det och gör ett nytt försök. Sedan fortsätter jag så tills jag har en grupp Discus att umgås med en tid framöver.

Anders skrev ett inlägg i Marias tråd om sitt 110-liters om akvarister som i ren nyförälskelse skaffar för mycket akvarium och som sedan när det blir för mycket motgångar eller för mycket vardag inte orkar behålla ruset utan då säljer hela rasket.

Mitt engagemang och mål nu som något äldre än 14 år är att denna hobby ska få bli en livslång kärlek i med och motgång. Inte en häftig förälskelse som brinner upp lika fort som den kom.

Men nu råkade det bli så att just nu är jag en fjortis och är över öronen förälskad i ett akvarium utan fisk. Dagdrömmer om fisk. Läser om fisk så fort jag får en rast. Men det lägger sig väl. Så att det äntligen får bli vardag igen. Jag har samma symtom som vid en förälskelse med svårt att sova, ofokuserad, lyckorus och ganska lycklig egentligen. Men jag har ett helsike att vara här och nu och träna mindfulness. Men som sagt, hoppas vardagen kommer snart ;)