Glajdarn skrev:Vidare: nej, det finns inte allternativ - inte för allt. Det är möjligt, t.o.m högst troligt, att det går att undersöka vissa substansers inverkan på cellnivå - kanske rent av på organnivå. Däremot är det högst osannolikt att man kan kontrollera hur hela system eller exempelvis foster påverkas av en viss substans. Det finns helt klart en möjlighet att i många fall kalkylera vissa risker utan att testa substanserna - alltså hur de BORDE fungera. Men det är stor skillnad från det och att VETA hur de fungerar!
Fast eftersom olika arter reagerar olika på samma preparat går det ändå aldrig att VETA. Tom välgigt närbesläktade arter som råttor och möss eller människor och schimpanser kan reagera olika. Schimpanser som injicerats med HIV utväcklar nästan aldrig AIDS. Får kan äta arsenik utan att bli förgiftade. Och när man testade neurocedyn på flera olika arters foster var det inte alla som utvecklade fosterskador. TOM honor och hanar av samma art reagerar olika ibland. Det finns flera exempel på hur djurförsök har gett missvisande resultat pga av skillnader mellan arterna. Och det finns ju både läkare och medicinförskare som ifrågasätter djurförsökens tillförlitlighet.
Glajdarn skrev:Även jag är plågsamt medveten om de kariesförsök som bedrevs på barn med Down's syndrom, och inte heller jag skulle vilja vara utan den kunskapen. Det gör de försöken icke desto mindre fel (vilket vi du mycket riktigt påpekade)! Det utgör dock inte ett argument mot djurförsök. Jag tror inte att de försöken hade kunnat bedrivits på djur, men det hade nog inte heller varit nödvändigt. Man hade helt enkelt kunnat göra en studie där man undersöktebarns munnar och jämförde de resultaten med hur mycket sötsaker de åt och hur väl de skötte sin munhygien.
Precis! Dessutom är epidemiologiska studier mer tillförlitliga eftersom de är utförda på rätt art.
Glajdarn skrev:Att du/ni inte har något emot att använda kunskap som redan är förvärvad genom djurförsök har jag förstått. Det jag inte har fått svar på är om ni är beredda att avbryta försök som pågår om ni vet att resultaten av försöken kan rädda dig själv eller ännu hellre en nära anhörig.
Jag skulle nog vara beredd att döda en annan människa (i självförsvar) i fall denna hotade mig eller en nära anhörig. Det handlar om självbevarelseinstinkt och känslor. Men dessa utgör inga bra riktlinjer att utforma vår etik efter.
Glajdarn skrev:I slutänden handlar det om hur man värderar människa och djur. För mig värderas ett människoliv mycket högre än ett djurliv. Så pass mycket högre att jag tycker att det är etiskt försvarbart att bedriva medicinska försök på djur för att förhindra mänskligt lidande.
Det är inte konstigt att man värderar sig själv och den egna grupper högre än andra (jag är säker på att en råtta värderar sitt eget och sina barns liv högre än vad hon värderar mitt), men detta med värde är väldigt subjektivt. Jag värderar min egen familj högre än grannens, men det betyder inte att jag skulle tycka att det är ok att plåga grannens familj för att eventuellt få fram en medicin som kanske kan hjälpa min.
På många sätt är människor och andra djur väldigt lika - vi får aldrig glömma att vi själva ÄR djur. Alla vi vill leva och undvika lidande och alla vi söker njutning. Detta är väldigt primära intressen som förenar oss alla. Och jag ser det som ett stort etiskt problem när man anser sig ha rätten att utnyttja andra svagare grupper för att man KAN göra det.
