När man är liten så är det viktigt att man umgås med andra människor för det är genom samspelet som man identifierar sina känslor. När man då börjar lyssna på en själv och på vad ens inre säger så blir man mer äkta och sann mot sig själv. Detta kan dock resultera i att man blir mer besvärlig för omgivningen då man väljer att följa sin egen väg. Men det är en positiv sak för det visar att man har börjat att lyssna mer på sig själv och att man tillåter sig själv att visa känslorna vilket det låter som om din son har börjat att göra.

Detta kan kännas obehagligt och farligt för din son men det är det inte utan det är dom instädga känslorna som är farliga. Några av dessa instängda känslor kan tex vara sorg, oro, rädsla, skam och vrede och det är därför viktigt att han blir medveten om dessa och att han får uppleva dom. Det är inte lätt för ett barn att uppleva dessa själv så därför är det oerhört viktigt att man som barn har någon att luta sig tilbaka på, att man känner trygghet och att man känner sig älskad och detta är också uppenbart att han känner då han hela tiden vill ha dig i sin närvaro.

Anledningen till att reaktionen på trauman/obehagliga upplevelser kan komma först åtskilliga år senare beror på att kroppen använder sig av försvarmekanismer som tex bortträngning. Då när man utsätts för ett trauma så griper denna funktion in och skapar en sorts lindring för stunden men detta lägger sig i ens undermedvetna som en olöst konflikt. Detta skapar då ångest/depressioner utan att man riktigt själv förstår vartifrå dessa kommer och det kan flera flera år innan man får ångest/depressioner.

När han säger saker som att hans liv suger och att han inte vill ha sitt liv så ifrågasätt honom på ett milt sätt.
Exempel:
- Mitt liv suger!
- Men gubben, varför suger det?
- För jag har inga vänner.
- Men "Lisa" brukar ju fråga om ni ska leka, skulle hon göra det om hon inte var din vän?

Genom att göra det så får du honom att komma in på nya tankebanor och då börjar han ifrågasätta sina egna tankar vilket kan få honom att inse att livet inte alls är så tokigt.


Jag hoppas att jag kanske har kunnat hjälpa till lite grann och jag finns här för dig om du behöver prata vilket säkert flera andra också gör;)