8/12 2010 - Hejdå, farfar. :´(

I natt gick min farfar, och min allra bästaste vän i hela världen, bort. Han blev 94 år.

Det var han, med sitt fiske- och naturintresse, som gjorde mej till marinbiolog från början, och nog till akvarienörd också.

Efter att jag fick veta det satt jag med min dotter i knät, och för en liten tid hade jag såväl livets början som dess slut inom mej. Jag älskar min dotter, och jag älskar min farfar. Och jag förstod meningen med allt, det som så många har funderat över. Det är så enkelt...meningen är att man skall älska varandra.

Jag tänkte sedan på min farfar...för att bara nämna något vill jag berätta om min katt Jamis, som jag var tvungen att lämna över till farfar och farmor, eftersom jag ett tag reste så mycket. Katten hade det bra hos dem länge, men blev gammal och dog. Min farfar grät nog i en vecka, och så fort man nämnde katten fick han fortfarande tårar i ögat, även efter många år.

Jag hoppas att ni kan förstå kapaciteten min farfar hade för att känna, och ge kärlek, och hur det var att vara hans barnbarn...
Så, om meningen med livet är att känna och ge kärlek, då levde min farfar nog med större mening än de allra flesta.

Nu är han död, och min allra "bästaste" kompis i hela världen finns inte längre.

Hejdå, farfar. Jag älskar dig.

Vilken lycka att få ha en sån männsika till farfar och förebild!! Han måste ha varit glad åt att få träffa din dotter
Förstår att det känns tungt för dig, du får ta minnena till tröst.
Många varma kramar til dig och familjen.

Jo, jag har faktiskt bara fina minnen från honom, också.
Det finns inga dåliga saker...han hade alltid tid för mej när jag var hos dem, även om han hade jobbat hela dagen. Han tog mej ut och fiskade, till skogen där han berättade sagor om krypen vi såg, han lekte med mej i timme efter timme...senare följde han med mej och mina kompisar på hockey- och fotbollsmatcher. när vi blev gamla nog att köra själva, följde han med oss på bortamatcher och så vidare, och så vidare...
Bara tänk er ett gäng grabbar i 20-årsåldern i bilen...och sedan också en gubbe på över 70 som kajkar runt hela södra Sverige för att se på hockey och heja... och skitroligt hade vi, hela tiden. :)
På alla sätt var han underbar. Ingen har någonsin haft en bättre farfar.

Och det blir ju de fina minnena som kommer att leva kvar långt efter att han har dött.
Så, som sagt - tråkigt att han har dött men minnena lever ju ändå kvar.

Beklagar sorgen. Det känns verkligen långt in i hjärtat att förlora en person som stått en så nära. Min farmor gick bort några dagar innan julafton -07. Hon var den som jag verkligen såg upp till. Det var hon som lärde mig värna om djur och natur bl.a. Saknaden är enorm, men man har många fina minnen att se tillbaka på. Så ta vara på dina minnen, kanske skriva ner dem i en minnesbok. Kan ju vara kul att ta fram och läsa på ålderns höst eller för dina barn och barn barn. Kram på dig!

Beklagar sorgen. Min farmor gick bort för några år sedan 96 år gammal och det går inte en dag utan att jag tänker på och saknar henne. Jag är så tacksam för att jag fick ha henne i mitt liv samtidigt som jag saknar henne så oerhört.
Låter som att din farfar var en härlig man som gjort starkt intryck på dig och ditt liv.

Tack, allesamman.

Beklagar sorgen. Jag har inte varit här på ett tag. Så därför är det lite sent.

Så vackert du skrivit om din farfar. Så lycklig du ska vara att ha haft honom så länge.
Jag som varken har haft farfar/farmor eller morfar/mormor i närheten eller känt så bra blev så rörd - och GLAD för din skull som haft en sån farfar.
Som Kjell skriver, det är dom glada minnena som lever kvar.