HAHA! Åh Gud! Hade läst om din Don Acei, men Djävulens avkomma var ny för mig! Helt underbart! Ibland är ett akvarium mer spännande/humoristiskt än långfilmer!
Jaja. Jag ska väl också bidra med en eller två historier. Det var ju trots allt jag som startade tråden :P Har inga riktigt extrema firrar.. men lite roliga saker har väl hänt. Obs; jag är en riktig tönt som pratar med mina akvarie-invånare!
Kan börja med mina axoloter Axel och Axie. Axel inköptes först, fick leva själv och äta upp sig rejält (behövde inte slåss om maten). Senare köpte jag även Axie. Hon var lika lång, men väldigt mager och blek. Vad händer när jag släpper ner dom i sitt nya fina hem? Jo, självfallet försöker Axel att bita Axie. Så, i panik stoppar jag ner en glasskiva för att skapa två avdelningar i karet och sära på dom. Axel stirrar surt genom fönstret mot Axie. Och just för att han skulle lära sig sin läxa så matade jag alltid Axie först. Efter en vecka beslöt jag mig för att nu har ju Axie fått lägga på sig lite iaf, och Axel verkar mer lugn. Så jag ställer mig vid akvariet (de två axoloterna står redan å glottar på varandra genom glaset), å så sa jag:
Okej. Om jag tar bort glaset, uppför ni er då? Bäst för er att ni gör det och VIPS så försvann glaset. Ooooh vilka snälla ödlor. De ligger nästan på varandra ibland utan att bråka. MEN, Axel har funnit en ny fiende: plastpincetten jag använder för att mata med. Han attackerar den varenda gång och sliter och vrider å har sig. Ser verkligen ut som en dödskamp! Och han är väldigt beskyddande mot lilla Axie när det är hennes tur att bli terroriserad av den elaka pincetten med mat :P
Hmm
Sen har jag ju min segelfenspleco Janne också. När han var riktigt liten så blev han väldigt bortskämd. Ensam mal om alla de smaskiga algerna. Liten i ett stort kungadöme. Då kunde jag även ta upp honom med håv, och han fick alltid lite panik, men var snäll i medhjälpsam i slutändan. (men han var ju aldrig HELT med på noterna. Han var ju tvungen att göra liiite motstånd innan han gav sig). Och en gång när jag skulle plocka ur honom så hade jag ovanligt lite ork, så jag lade handen på bottnen å sa trött snälla Janne, bråka inte idag. Om du hjälper till så går det här sååå mycket snabbare och det som hände sedan tycker jag än idag var häftigt. För han simmade lugnt upp i handen och fällde ihop alla fenor i väntan på att bli utplockad!
Men sen. Han hade växt så han var runt 13-15cm lång, och han hade börjat bråka rejält när jag skulle lyfta ur honom (använde händerna). Och så hände det en dag. Han sprattlade så vilt att han slet sig och hamnade på golvet. Men istället för att plocka upp honom så ställde jag mig över honom å gastade (Ja.. det var dumt. Men jag hade kämpat med att bara FÅ FAST honom i säkert en timme..)
Fattar du nu din jävla idiot varför det inte är någon bra idé att bråka??!! Det här är vad som händer om du bråkar!! så plockade jag upp honom och lade honom snabbt i en hink med vatten. Och sedan dess har han aldrig bråkat sådär mycket :D
Hade även en supersnäll öronål en gång i tiden. Alla säger ju att ålar är slippriga/hala och skitsvåra att handskas med. Men inte min inte! Han var så snäll och lät mig lyfta honom ur karet vid varje vattenbyte. Och inte en enda gång så försökte han hoppa ur heller :)
