Vad är det som gör att algerna försvinner om jag tillsätter CO2?
Jag tror en kombination av några olika faktorer.
Framförallt begränsning av ett otäckt ämne, Ammonium, gör att alger missgynnas i större grad än högre stående växter som med sin större pondus och näringsreserv kan lägga mer krut på att dra kväve ur nitrat.
Ljuskonkurrens är en annan stor spelare. Du ser aldrig alger på friska växters blad (jag gissar på att syreutvecklingen+konvektion effektivt förhindrar att sporer fastnar). Tittar du på ett algfritt växtakvarium uppifrån ser du bara blad - var ska algerna sätta sig? Under blad och i skugga av växter är inte direkt något optimalt ställe att växa för alger så där växer det heller inte speciellt mycket.
Det finns en stor mikrofauna även på friska växtdelar, och även alger/sporer som inte syns. Vid stor ljusmängd och CO2 växer det så snabbt att ägaren tvingas riva ur och klippa ner växter regelbundet nästan varje dag - dvs varenda gnutta (osynlig) alg/spor som mot alla odds lyckas sätta sig på växterna åker ändå ur burken förr och inte senare eftersom tillväxten är så brutal.
(fritt snott och kompilerat från Tom Barr på Aquatic Plant Digest)
Det beror på vad du har för värden på ditt kranvatten. Du blir inte automatiskt av med algerna för att du göder växterna, du måste göda i perfekta doser av allt som CO2, TMG, KNO3, KH2PO4, vattenbyten, ljus. Allt måste klaffa med varandra.
Här håller jag inte riktigt med även om det till viss del är sant. Har man ett riktigt uppfuckat kranvatten leder det naturligtvis till problem, men tar man ett genomsnittligt kranvatten så är det i princip oanvändbart att göda växter med.
Det växtakvarister gör mest fel här är att småfjutta och mäta sina näringsnivåer i tron om att testerna mäter halter av några kända ämnen som växterna kan ta upp. Mäter man upp 4 ppm NO3 så tillsätter man 11 ppm för att få upp halten till 15 ppm. Men det är här den jäkligt jobbiga katten, the Darn Onerous Cat kommer in i bilden.
Även om du får perfekt utslag på Fe, NO3 och PO4 är det inte säkert att ämnena är tillgängliga till växterna pga DOC - Dissolved Organic Content, som binder upp ämnena och blir oanvändbara för växterna men ger utslag på testen.
Test är onda. DOC är ont.
Lösning: Frekventa stora vattenbyten som sveper bort DOC:en som garanterar näringsnivåerna eftersom man doserar som om vattnet var helt näringsfritt vid varje vattenbyte. Precis på samma sätt som fiskodlare som bereder en sump med perfekt vatten bereder vi växtakvarister vårt vatten direkt i akvariet med vår gödning.
Något jag själv märkt är att man lätt kan hålla 4 ggr för hög näringsdos utan att algerna reagerar - sålänge *allt* finns: Perfekt CO2-nivå, mycket ljus och *alla* näringsämnen. Så på ett sätt så blir det faktiskt automatiskt bättre om man hela tiden göder växterna med <b>alla</b> näringsämnen samtidigt i de koncentrationer du nämner ovan och inte försöker fjutta upp vissa enskiljda ämnen enbart för att ett test visar att det är låg nivå av just det ämnet.
Anledningen till att detta fungerar gissar jag har med utspädningsprincipen att göra. Låt säga att du gillar apelsinsaft och hallonsaft i lika delar. För dig är det den perfekta smaken och det gör inget om det är stark smak. Får du då ett glas med hallonsaft och häller ut hälften och fyller på med 50/50-blandningen och fortsätter att göra så några gånger så kommer hallonsaften gå mot den perfekta 50/50-smaken. Basics. Du kan dock påskynda detta genom att i Hallonsaftglaset hälla i lite koncentrerad 50/50-blandning av apelsin- och hallonsaft. Du får visserligen vassare smak av både hallon och apelsin men du har åtminstone smak av bådadera som du föredrar över den vidriga smak hallonsaft alena frambringar. =)
