Ang inavel

Hej

Jo om jag går till butiken och hittar två stycken fiskar som jag fastnar för och beslutar mig för att köpa. Sedan visar det sig att de här två fiskarna är en hona och en hane och beslutar sig för att skaffa barn.

Hur stor är chansen att det blir inavel?

blandar de alltid innan de skickar ut till akvarie affärerna så honor och hanar från olika fångster/ställen kommer till samma affär?


(Redigerade mitt inlägg pga konstiga meningsuppugnader)

Jag har också tänkt på det. Jag antar att om fiskarna kommer från en stor uppfödare så är det mindre risk att det blir inavel. Men jag undrar hur det är med unfödare, eftersom det är så lätt att föda upp dem privat. Kan tänka mig att man ibland får ett gäng som är från samma kull...

Tror inte man vill veta hur mycket inavel det redan är i fiskarna man köper....en hona och en hane från samma kul brukar gå, men sen om deras yngel ska leka slutar det nog inte så bra...

Det är nog alltid stor risk att det är syskon i butikerna, kommer fiskarna från en stor odlare så är ju risken lite mindre. Vill man undvika detta så får man köpa från olika ställen eller vid olika tillfällen, eller köpa vildfångat (jag tror risken för syskon är mindre där). Har hört att några generationer inte ska vara några problem (3-4 kanske ?), men man vet ju inte hur mycket inavel det redan är i fiskarna man köper...

Väldigt många problem med djur skylls på inavel, det är otroligt sällan just inaveln i sig är problemet, fiskar är förvänansvärt okänsliga för inavel. En ungfödarfantast odlade svärdbärare i ungefär 40 generationer kommer inte ihåg exakt hur många, med det var syskonparningar, hanar med sin avkomma honor med sin avkomma, utan inavelsdefekter. En bekant har en guppy-population som gått opåverkad sen 60-talet, det kan mycket väl ha gått 100 generationer.

Ungfödare som privatpersoner "råkar" få akvomma på är det sällan några problem med, om en "hemmaklantare" till uppfödare lyckas få avkomma så är det vanligtvis de härdigaste individerna som för sina gener vidare, defekter "sorteras" oftast snabbt bort. Så länge man väljer bland de mest livskraftiga djuren och de med de andra egenskaper man vill ha så tar det normalt väldigt många generationers syskonparningar innan man får problem med fiskar.

För de fiskar som inavel är ett verkligt problem som man kan behöva ta hänsyn till är killis, där blir det ofta syskon eller halvsyskonparningar i generation efter generation, killioter är ofta duktiga akvarister och de lyckas ofta att föda upp fiskar även om de inte är särskilt härdiga. Dessutom får de ofta fram flera generationer per år av de icke-annuella arterna. Lyckligtvis är oftast inte heller killis särskilt känsliga för inavel.

Tillbaka till ungfödarna, de som råkar få yngel hemma och inte kan se skillnad på bra eller dåliga djur brukar inte odla ungfödare i särskilt många generationer innan de förlorar sina starka färger eller i guppyns fall stora fenor, eftersom dom låter fiskarana själva välja, och dom fiskarna är svårsålda. Hobbyodlade ungfödare utgör dessutom en försvinnande liten del av de djur man kan köpa i butiker.

Inavel i sig är som sagt sällan problemet, det kan uppstå problem om man av någon orsak avlar på någon egenskap som är kopplat till något problem, som till exempel svarta svärdbärare som man iaf för länge sedan hade problem med att de lättare utvecklade vad man då kallade hudcancer, pigmentsvulster. Inte så konstigt om man avlar fram dem så att de har kanske 1000 gånger så mycket svart pigment som de har naturligt.

[QUOTE=Erik...]Inavel i sig är som sagt sällan problemet, det kan uppstå problem om man av någon orsak avlar på någon egenskap som är kopplat till något problem, som till exempel svarta svärdbärare som man iaf för länge sedan hade problem med att de lättare utvecklade vad man då kallade hudcancer, pigmentsvulster. Inte så konstigt om man avlar fram dem så att de har kanske 1000 gånger så mycket svart pigment som de har naturligt.[/QUOTE]

Hej Erik!

Intressant det här! I så fall måste fiskar vara mycket okänsligare för inavel än däggdjur. Tur det i så fall, med tanke på hur mycket inavel det kan bli i akvarier runt om i världen.

Vad gäller det där med pigment är inte black mollies också många gånger svartare än sina förfäder och förmödrar? Och hur är det med guldfiskar, platies och alla andra fiskar med färger som inte förekommer i naturen?

Intressant det här! I så fall måste fiskar vara mycket okänsligare för inavel än däggdjur.

Ja så är det utan tvekan

[quote=batski]
Vad gäller det där med pigment är inte black mollies också många gånger svartare än sina förfäder och förmödrar? Och hur är det med guldfiskar, platies och alla andra fiskar med färger som inte förekommer i naturen?[/quote]

Det beror helt och hållet på vilken stam det rör sig om, vilken mutation, till exempel kolsvart på en fisk som inte är svart naturligt är en aning riskabelt. Olika stammar av svartfärgade fiskar av samma art kan vara mycket olika. De fiskar som man regelbundet kan köpa svarta för samma pris och storlek som av andra färger är inte särskilt problematiska. Tänk dig en svart svärdbärare med blåmetallic-skimmer, som dom brukar ha, fast med svarta fenor, och förlängd ryggfena, det skulle vara hur lätt som helst att sälja, i teorin går det att odla fram, jag har aldrig sett någon, inte ens på bild, jag har läst om dom, ingen har mig veterligen lyckats odla dem i kommersiell skala, men blackmollys, det är "lätt" att odla helsvarta

Sen glömmer man lätt att de flesta framavlade däggdjursraser har gått genom minst en genetisk flaskhals, och när man efter en genetisk flaskhals koncentrerar aveln på hur de ser ut istället för hur sunda djuren är börjar det bli riktigt riskablet, Sluttande kropp istället för friska höfter, intryckt ansikte i stället för fria luftvägar och fungerande tänder osv osv, listan kan göras hur lång som helst. Hur mycket inavel till exempel människor "tål" är svårt att avgöra eftersom man utan DNA-analys bara kan vara säker på vem som är mamman, och DNA-analys har vi inte haft tillgång särskilt länge.

Men fiskar är generellt mycket mindre känsliga för inavel än vad däggdjur är, även om det med kontrollerad avel i teorin går att ta fram stammar som är 100% säkra från inavelsdefekter.

så med andra ord behöver jag inte åka till två zoo affärer när jag köper fisk?

[quote=Fiddan]så med andra ord behöver jag inte åka till två zoo affärer när jag köper fisk?[/quote]

Korrekt uppfattat! :)

Dessutom är chansen ändå stor att de är håvade ur samma leverans hos grossiten, så det är inte alls säkert att det gör skillnad att åka till två olika akvarieaffärer.