Är ägg tll Notholebias minimus lagligt i Sverige?

Av obetänksamhet la jag ett bud på ägg till Notholebias minimus på Aquabid. Jag tyckte den verkade liten och bra (jag gillar nano) men sedan då jag läste mer om den ser jag att den bara finns på ett litet område och betraktas som "vulnerable" och då blev jag mycket fundersam om det verkligen är lagligt att importera (från Spanien) ägg om arten är vulnerable men odlad i Europa?

En del killis finns bara kvar inom akvaristiken - så det enda sättet att skydda dom är att fortsätta odla dem. Men att fånga arten i Brasilien och föra ut dom kan medföra ett brasilianskt fängelsestraff.

Det betyder ingenting för dig som köpare. Finns många arter som är listade som vulnerable men det betyder i princip ingenting, sen finns det åtskilliga arter som är lika eller ännu mer hotade som inte finns med på listan. Så köp på du.. Fast den blir ju inte så mycket mindre än många andra killies även om namnet kanske får det att verka så.

Vilken gradering har arten - är den A eller B listad? Tror dock inte att den är vare sig A eller B listad
Samma lagstiftning gäller för djuret vare sig det är vildfångat eller odlat.

Men de här äggen kommer från Spanien. Det borde alltså vara OK men å andra sidan är lagar bland verklighetens värsta fiende.

Det finns nog en del varelser som bara överlever och kommer att överleva genom odling - också ett knepigt sätt att leva på - t.ex. en Laelia-art (en orkidé som jag har glömt namnet på).

Kjell Fohrman skrev:

Vilken gradering har arten - är den A eller B listad? Tror dock inte att den är vare sig A eller B listad

Samma lagstiftning gäller för djuret vare sig det är vildfångat eller odlat.

Vare sig A eller B så långt jag har kunnat förstå det.

legob skrev:

Men de här äggen kommer från Spanien. Det borde alltså vara OK men å andra sidan är lagar bland verklighetens värsta fiende.

Det spelar ingen som helst roll - även om arten är odlad av din granne så gäller listningen OM den nu är listad.
T.o.m. om det skulle vara en korsning och den ena föräldern är en listad art (fast odlad i 100 generationen) och den andra föräldern är en olistad art så gäller listningen.

http://www.iucnredlist.org/apps/redlist/details/39298/0 Där är den.

I vissa områden gränsar numera tropisk fiskhållning till underjordisk verksamhet. I och för sej har jag förlorat Simp suzartin (tyvärr sant), som upptäcktes som import i Norge (och förmodligen numera är utrotad i Brasilien) men skulle verkligen välden blivit ett bättre ställe om jag kokade upp de ägg jag hade då den utrotades. Knappast. Lagar är en sak och sunt förnuft (här = civilmotstånd) en annan. Köp äggen.

erikthur skrev:

I vissa områden gränsar numera tropisk fiskhållning till underjordisk verksamhet. I och för sej har jag förlorat Simp suzartin (tyvärr sant), som upptäcktes som import i Norge (och förmodligen numera är utrotad i Brasilien) men skulle verkligen välden blivit ett bättre ställe om jag kokade upp de ägg jag hade då den utrotades. Knappast. Lagar är en sak och sunt förnuft (här = civilmotstånd) en annan. Köp äggen.

I detta fall skall man självklart följa lagen oavsett vad man tycker om den. Orsaken till att lagen världen runt skärps mer och mer och gör det ännu svårrare att få tag på fisk är just det att vissa individer skiter i den och smugglar fisk.

Dock som sagt - så lär knappast arten var listad

På orkidéernas område är jag mer hemma på den här lagstiftningen och jag har kommit till den slutsatsen att lagstiftning är ett trubbigt vapen som ibland är kontraproduktivt. En enkel habitat-förstöring kan utrota en art i naturen som ändå finns kvar som odlad sedan decennier och t.o.m. mer än 100 år. Ibland kan arten återinföras, som påsköträdet, ibland inte eftersom andra symbiotiska eller nödvändiga varelser också är borta. Lagstiftningen är bra allmänt sett när det gäller en rad hög-profil-arter (noshörningar, en del hett eftertraktade orkidéer [t.ex. Phragmipedium] och sån´t) medan andra mindre spektakulära varelser stryker med.

Ibland är förbud det rätta sättet (det finns ju tokstollar som anser att en planta hämtad ur naturen är mer värd och intressantare än samma art framodlad), ibland kontrollerad hämtning och användning.

Ibland har jag tänkt att amatörsammanslutningar som denna hellre borde gå en annan väg: nämligen att arbeta för ringar av odlare som riktat och aktivt deltar i det ekologiska arbetet. Bara förbud är rätt så korkat på det hela taget. Amatörer är väl vanligen som ordet säger: älskare och vill väl vanligen sina älsklingars väl. Det vore väl mer framgångsrikt att veta vilka som har de eftertraktade arterna och bjuda in dem till ett samarbete snarare än att sätta folk i fängelse? Alltså snarare en sanningskommission än en hemlig polis.

Om det bara är aktade institutioner som har rätten att glädjas åt utrotningshotade varelser är nog spelet på det hela taget förlorat.

För några år sedan blev det en botanisk sensation när en ny Phragmipedium-art (Phragmipedium kovachii) upptäcktes. Förmodligen finns den bara på ett mycket litet område och på märkliga vägar kom den till USA där den har spridits. Det syns mig vara en bra lösning som räddar arten för framtiden. Det är inte bara människor som förstör habitat, naturen gör det hela tiden. Det skulle räcka med jordbävning eller ett jordskred på den platsen så är arten borta.

Två intressanta läsningar är Harald Koopowitz: Orchids and their Conservation och Erich Hansen: Orkidéfeber. Vilka kotterier och manipulationer som finns i CITES-världen är rätt så hårresande i sig och vilka enorma ekonomiska intressen som driver den dunkla handeln. Jag ser en parallell med narkotika, där slaget verkligen måste betraktas som förlorat. Den moderna hållningen där är inte heller förbud, förbud, förbud utan "harm reduction". Man måste acceptera verkligheten.

På det hela taget är framtiden dyster för världens arter tror jag.