Är min katt en hund?

En utav mina katter snor hushållets alla hårtofsar, går till valfri person och lägger dem i knät. När man sedan slänger iväg den så springer han efter för att sedan komma tillbaka med den i munnen. Det började i liten skala men allteftersom så verkar det ha blivit en mani för honom, det ligger tofsar överallt.
Iallafall, varför beter han sig så? Skulle vara intressant att veta.

det finns många katter som lärt sina mattar och hussar att leka apport, önskar att mina gillade det!!
Grattis!!
Nina

Visst kan det vara roligt och gulligt, men det kan även vara jävligt irriterande. Som nu under en 10-minutersperoid så har han hoppat upp och lagt 5 tofsar på datorbordet. Nu verkar han lite lugnare, han har väl insett att jag inte orkar leka just nu <img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>

En av mina katter gjorde likadant. Men han apporterade kattleksaker (hittade väl inga hårtussar<img src=icon_smile.gif border=0 align=middle>). Han var envisast när jag satt vid matbordet och åt. Han apporterade ett år sen avtog det succesivt. Nu har han blivit äldre och lite mindre lekfull.

Det är som Nina säger, han har lärt upp din familj. Första gången han kom med hårtussen så kastade någon den på skoj. Aha! om jag kommer med hårtussen så leker de med mig..tänker katten. Precis samma fenomen som om katten blänger tillräckligt länge på skafferidörren och förstärker med jamningar så vankas det mat.

Din katt är intelligent.

Ingrid

Di

Både min nuvarande katt och en katt jag hade förut gör/gjorde samma sak. Den nuvarande apporterar leksaksmöss, vilket väl ändå får anses rätt normalt, men den andra apporterade såna där små plastringar som sitter nedanför korken på pet-flaskor. Och det dög inte med vilka ringar som helst, nejdå, de skulle vara röda! Så det blev till att köpa CocaCola, för att katten skulle få apportera...

Min hona älskar att apportera!
Helst s.k. "strippor" (plastgrejer man fäster ihop kablar o.d. med), men leksaksmöss duger också.
Denna lek pågår så länge man orkar kasta prylen, hon springer iväg och hämtar den, släpper den vid ens fötter och kvittrar "snälla bara eeeen gång till" och när man har kastat den en sista gång så kommer hon tillbaks och säger samma sak! ;)

/Cecilia "min-katt-leker-med-strippor" Dahlin ;)

Hej

Min norska skogskatt apporterade när hon var yngre, mest var det suddgummin. Man kastade dem, och hon kom och la dem vid fötterna på en. Men det slutade hon rätt snart med. Hon gillar visserligen att man kastar dem åt henne, men det var länge se´n hon slutade komma tillbaka med dem. Men biter sönder dem, det gör hon fortfarande, vid 10 års ålder

MVH Micke
<img src=extra_smiley_kitty.gif border=0 align=middle>

Hehe, igår i stallet såg jag något som verkligen fick mig att tappa hakan. Stallkatten och en besökande hund (liten terrier) lekte och brottades som vilken katt/katt hund/hund som helst! Tydligen var det något de gjorde ofta. Och när man tänker efter, varför inte? Både katter och hundar gillar ju att brottas :-)

-----------------------
B-ianca/www.frogpage.se

Jag brukar brottas med min katt ibland. Han busar med mej precis som om jag vore en annan katt. Han brukar försöka sätta igång en genom att smyga på en och hoppa fram för att skrämmas, då vill han att man ska jaga honom. Han tycker det är mycket roligare än alla kattleksaker, dock är det mycket jobbigare för mej åxå, det är ju mycke lättare att busa med katter när man bara behöver sitta still på golvet och kasta saker.

Jag hade en katt vid namn Pysen.. sorglit nog är att bortgången..
Men han var med mig på allt, han brukade hänga över min axel när jag gick på stan (han var innekatt) han jamade som en galning om jag gick hemmifrån utan att visa vart jag tog vägen, han trodde då att vi lekte kurragömma.. han var ALLTID med mig i duschen, när jag duschade, han låg mellan fötterna, så ville han att man skulle klappa honom, å det var jättebra för då vart han av med massa katthår, å jag slapp dammsuga så mycket..

Det var världens bästa katt!!

// Danne. <img src=extra_smiley_splat.gif border=0 align=middle>
http://www.zoonen.com/minzoon.asp?oid=40284

Jag var nyligen tvungen att ge bort min katt, eftersom jag blev sambo med en allergisk familj i annan stad. Mänskligare katt kunde man inte hitta, man kunde nästan föra små konversationer med henne. Hon brukade följa med när jag gick ut med hunden (som dog i samma veva som flytten, snyft) och springa i förväg och vänta på oss och på så sätt leka tafatt. Ropade man på henne kom hon springande mot en i 190 km/h och skrek mjaaaaooo mjaaaooo.

Å vad jag saknar att ha katt. Fiskar i all ära, men det ÄR faktiskt inte samma sak...

-----------------------
B-ianca/www.frogpage.se