Larverna har krokar och simmar. Fisken äter upp larven, som hugger fast sig med krokarna i gälarna på fisken. Där sitter den och suger blod tills den uppnått en viss storlek (en millimeter eller så), då släpper den taget och metamorfoserar till en normal, fast förstås pytteliten, mussla.
Normalt sett är larverna kinkiga om vilken fiskart de kan parasitera på, fast det verkar alltså trots det ha gått bra med Megalebias (som svenska musslor förstås inte är anpassade till att använda).
Det lär vara så att de normalt sett inte gör märkbar skada på fisken, ja, fast jag antar att om en fisk får enorma mängder mussel-larver på gälarna kan den kanske få nedsatt syreupptagning.
Detta gäller alltså sötvattensmusslor, närmare bestämt unionider, den typ av musslor man hittar när man badar i sjöar, dvs damm-mussla, målarmussla, svanmussla etc:
http://bufus.sbg.ac.at/info_alt/bufus_info30/bufus_1.jpg
Det gäller däremot inte musslor i havet, och inte musslor ur andra familjer, t.ex. har inte vandringsmussla parasitiska larver.
