Barn och akvarium

Vid vilken ålder är ett barn moget att ta ansvar för skötseln av ett akvarium?

18 år :)
knappt det :P

Barn och akvarium

Mitt barn är 5 till sommaren, hon sköter det inom ramarna jag satt upp.

Det är bra att ha något att vårda som barn, då får man fram empatiska medborgare. Då gäller det även att visa hur rätt skötsel ser ut och att djuren mår dåligt om de inte blir omhändertagna på rätt sätt.

Jag skulle nog också säga att man i 5-års åldern kan börja vara med. Runt 10/12 för ta ansvar.
Men det gäller ju så mycket, allt från djuransvar till att ta ansvar med att slabba med vatten i en miljö som sällan tål vatten osv osv.

Dessutom är det väl väldigt individuellt. Där känner man ju sitt eget barn bäst. Hur tar de ansvar för andra saker i livet, sitt rum, sina leksaker osv. Fullt ansvar kan man nog ta först från man är 15 skulle jag säga.

Jag är 13 och sköter mitt akvarium helt själv! (proud!) Det enda jag behöver hjälp med skjuts till djuraffären, hehe...

Det är nog väldigt individuellt vid vilken ålder barn är mogna att ansvara för ett eget husdjur. Som förälder får man nog inse att man kommer få ta del av skötseln. Gör det till en rolig ritual som ni gör tillsammans dvs kvalitetstid. Att behöva tjata på barnet för att det ska sköta sitt djur gör bara att det blir ännu tråkigare o ett måste. Visst finns det barn som är superduktiga o tar hand om djuret utan att man behöver lyfta ett finger. Men är man ansvarsfull förälder så får man ta ansvar för allt som bor under ens tak anser jag. Annars blir det ju bara köpa sen sälja...i värsta fall köpa, missköta,sen sälja..om inte djuret dukat under,beror ju på vad det är för djur,hur känsliga dom är. Fiskar mår ju inte bra av att inte tas hand om.
Man ser ju alltför många hundvalpar o katter tex som säljs typ 8 mån gamla pga tidsbrist...eeeeh hallååååå,tänkte man till då före? Men kanske barnet tjatade o lovade gå ut med den varje dag...jo tjena. Jag låter kanske cynisk,men det handar mera om oss vuxna...att man måste inse att man själv kanske får sköta djuret. Så visst,köp ett akvarie om ditt barn vill ha. Gå igenom. Vad som krävs för att sköta sina vänner. Om barnet lovar att det fixar jag. Ta då en stund för dig själv o tänk igenom vad om änder om barnet tröttnar,vill/orkar du ta hand om det? Om svaret är ja,köp :)finns ju inget mer glädjande än djur i huset!
Jag har själv två barn,vi har 2 hästar,3 hundar,2katter,akvarium,höns,ankor. Allt sköts av oss föräldrar :) när barnen var små hade de hamstrar,kanin,marsvin,undulater,ödlor..you name it...slutade ofta med att dom tröttnade efter en tid. Allt är kul i början.
Tur nog älskar jag djur o har inget emot att ta hand om dom.
Givetvis finns ungar som sköter sina djur klockrent från dag 1. Det är inte det jag säger. Jag säger bara att det i slutänden är förälderns ansvar.

Som en före detta tonårsakvarist så står jag helt på Beccyblåtiras sida; även jag skötte mitt akvarium helt o hållet på egen hand när jag var 13-ish. Såklart behövde jag pappa för vägledning (internet var då knappast gemene mans bästa hjälpreda), men med hjälp av honom, hans urgamla Norstedts Stora Akvariebok samt min egen nyköpta Guppyhandbok så behövde mina föräldrar aldrig lägga hand vid fiskarna. ...Utöver då när jag var borta några dagar.

...Och finns ett genuint intresse (vilket hos många finns före införskaffandet men för andra kommer smygande allteftersom) så kan barnet absolut ta hand om akvariet helt själv mycket tidigare än 13.

Även jag förstår din poäng Millan, så måste jag tillägga att även vi vuxna ledsnar ju ibland. Kanske inte på samma grunder, men i vilket fall så händer det att vi drabbas av våra svackor. En del hittar tillbaka, en del gör det inte. Om man inte själv känner för att ta vid när barnen ledsnar så finns det många nya små akvarister som mycket gärna tar över den övergivna vattenvärlden när dess förra skötare ledsnat! §;o)

Djurskyddsutredningen föreslog 16 år som minimum för att självständigt få ha ansvar för djur. Fast det verkar inget bli av med den.

Och det var precis det jag ville få fram,att barnen kanske tröttnar o att man då som förälder får ta över. Sen om man väljer att sälja är ju en sak. Och självklart ska man inte välja att inte låta barnet få husdjur för att man inte vill ta besväret sen ifall dom tröttnar. Ett djur är väldigt välgörande för både vuxna o barn. Min poäng var att det finns ingen specifik ålder när barn är redo utan vi som vuxna måste vara redo att ta över och antingen sköta eller sälja husdjuret. Och det är viktigt att tänka på. Mera viktigt än frågan om mogen ålder. Det finns ju tyvärr folk som aldrig mognar medan vissa föds som solmogen frukt.

Finns ju 76 åringar som inte är mogna att ha eget ansvar för djur så en lag som reglerar en ålder för mogenhet är bara korkat. Däremot en Djurpolis som i USA som verkligen aktivt jobbar med djurskydd vore bättre att lägga kraften på.

Håller med dig till fullo Millan. Liksom med allt vad hushållet gäller så har man ju som vuxen det övergripande ansvaret. Ville bara tillägga det där för att påpeka att barn är inte så annorlunda från oss vuxna. Faktum är att en del av oss nog aldrig kliver över den där tröskeln helt. §;o)

Djurpolis förstår jag inte att vi inte har här hemma. Jag klarar inte av de där programmen på Animal Planet (tänker bara på hur stor procent som kommer undan) men mina päron älskar att se hur asen åker dit.

Tycker som redan sagts att det är individuellt men att man inte ska vara rädd för att låta barnen få vara med i hela processen från tidig ålder. Håller också med om att husdjur kan vara en enormt stor del i att lära sig empati och ansvar. ...Med mera!

Ett barn, som lärt sig läsa, kan mycket väl ha förutsättningar att sköta djur och snabbt skaffa sig kunskaper (barns hjärnor är ju mer absorberande än våra;)) och snabbt överglänsa föräldrarnas kunskaper. Om ett barn är motiverad att skaffa sig massa kunskaper långt INNAN själva djuren köps så tror jag det kan bli väldigt lyckat. Ex. Fiskar, be barnet kolla upp hur man startar ett akvarium på rätt sätt och hur man sen underhåller det, vilka fiskar som är intressanta och skulle passa i eventuellt akvarium samt var de kommer ifrån, hur de vill ha sin miljö, vad de ska utfofodras med osv. Är barnet inte inresserad av att forska kring det här så är det troligen ingen bra idé att skaffa ett, utan kanske mer en fix idé!:)

Barn och akvarium

åheim skrev:

Ett barn, som lärt sig läsa, kan mycket väl ha förutsättningar att sköta djur och snabbt skaffa sig kunskaper (barns hjärnor är ju mer absorberande än våra;)) och snabbt överglänsa föräldrarnas kunskaper. Om ett barn är motiverad att skaffa sig massa kunskaper långt INNAN själva djuren köps så tror jag det kan bli väldigt lyckat. Ex. Fiskar, be barnet kolla upp hur man startar ett akvarium på rätt sätt och hur man sen underhåller det, vilka fiskar som är intressanta och skulle passa i eventuellt akvarium samt var de kommer ifrån, hur de vill ha sin miljö, vad de ska utfofodras med osv. Är barnet inte inresserad av att forska kring det här så är det troligen ingen bra idé att skaffa ett, utan kanske mer en fix idé!:)

Jag är ju helt övertygad om att gränserna är ganska mycket mer luddiga än att dra strecket vid läskunnighet.

Då är det dödsdömt att påstå att det skulle finnas kunskap i regioner där andelen analfabeter är hög. Kunskap går ju att härleda till tider då skriftspråken var frånvarande. Människan skulle helt enkelt ha dött ut innan den uppstod.

För att fundera i banor som dessa så måste begreppet kunskap först tydliggöras. Kunskap i form av beprövad erfarenhet är bra. Dock måste det finnas en förmåga att förstå vad som är beprövad erfarenhet, är du med?

Exempel, jag kan läsa Mein Kampf men jag måste förstå att det som står däri är farligt och att det rimmar dåligt med den demokratiska värdegrund som bör finnas i ett samhälle.

Skötsel omfattar även en empatisk förmåga. Du kan läsa att djurplågeri är fel men innebär det verkligen att du förstår det? Jag är tveksam faktiskt. Allt ska vägas mot egna erfarenheter.

Fisken blir sjuk om du gör fel, du vet väl att det är jobbigt att vara sjuk? Det gör ont på djuret, minns du när du slog dig, det var ju inte roligt? Är du med på tänket? Har man en gång haft magsjuka så är det ju ganska lätt att förstå vidden av sjukdomen, att läsa om det blir inte samma sak.

Jag träffar tonåringar i skolan varje dag, de kan läsa allihop, mer eller mindre. Att ens hoppas på att en del av dem ens kan vårda sig själva genom att läsa vore att be om för mycket. Att de skall kunna vårda något annat är en rent utopisk tanke. Det skulle ha kommit tidigare. Gärna med bröstmjölken.

Man kunde faktiskt läsa i Tyskland 1920..

Nu blev du så djuplodad Mathias så jag tror du kom bort från min tanke omkring barn och akvarium och jag tror inte det finns så mycket i faktalitteratur om akvaristik som barnet behöver ha moraliska funderingar om:) Alt. som jag ser det

1. Antingen skaffar man ett akvarium som man själv sköter om och barnet får ta del av det.

2. barnet är så pass gammalt så Du lär den allt som barnet behöver ha kunskap om för att sköta det på ett bra sätt, förutsatt att du själv har kunskapen.

3. Barnet tar själv reda på den fakta som behövs för att sköta det och dess invånare och får själv ta ansvar för det. Det var här jag tycker det kan vara på sin plats att barnet visar upp en motivation och intresse som visar upp ett engagemang.

Bra skrivet åheim.

Oavsett så är ju akvariet en del av hemmet. Och totalansvaret för hemmet kommer ju alltid ligga på föräldrarna.
Sedan är ju detta med akvarium, som med alla djur eller hobbies, att man kan välja många olika nivåer att utföra det. Akvarium kan ju vara hur avancerat som helst. Ju mer jag läser och lär mig, desto svårare blir det. Jag har klarat mig igenom 6 års medicinstudier på universitet och skakar på huvudet och tycker att akvarium är komplicerat. Men det är ju för att jag är sådan som lusläser saker och är in och grottar i detaljer.
En annan person läser inte alls, köper ett färdigt akvarium med "lätta" fiskar och det fungerar alldeles utmärkt för barnet som ska fixa med det. Men då kanske man kastar fisken som dör utan att ens titta på den.

Precis det samma som med andra djur. Tänk vad många olika typer av hundar och hundägare det finns.

Hej,
Jag håller helt med om att det bör vara en vuxen som tar ansvar, men det kan vara barnet som gör mycket av det praktiska.
Min son var 9 när han köpte sitt första akvarium. Jag hade ett intresse och haft akvarium när jag själv var 8-16 och en hel del reptiler därefter så jag tyckte det var minst lika kul. Min sons intresse tog spurt. Snart hade han två, tre, fyra... Hans månadspengar gick direkt till fiskar, inredning och nya akvarier. Jag bidrog till med böcker. Vi läste massor tillsammans. Hur mysigt som helst. Mina föräldrar som kontrast hade inte minsta koll på akvarierna eller allt annat jag drog in - de akvarierna sköttes nog lite si och så. Min sons akvarier å andra sidan sköttes särskilt till en början med nitiskhet. Kanske för nitiskt - det gjorde kanske att akvarierna inte riktigt hann stabiliseras.
Intresset går som en berg och dalbana. Ena sekunden ska det inredas, fixas och varje yngel omhändertas och nästa vecka/månad så är det inte så. Nu är han 13 år.
Numera har vi 6 akvarier hemma (+ ett på jobbet). Jag har fått "ärva" två av sonen. Han sköter två mer eller mindre själv. Jag ansvarar dock för att "påminna" om att det ska bytas vatten.

Mitt hetaste tips för den som ska ha akvarium med barn (men även vuxna) är att ordna så att vattenbytet kan göras på enklaste vis. Antingen genom att man ställer akvariet nära brunn/vatten, fixar med slangar med krök så att det rinner själv till rätt nivå, köp bra filter från början etc.
Mitt andra heta tips är att läsa och bläddra i böcker tillsammans med barnet...och det tredje "ta det lugnt, men ansvarsfyllt". Gå gärna med i någon akvarieklubb också.

Min erfarenhet är att det framförallt är vattenbytet som kan ställa till "orkeslöshet". Är man inte villig med att antingen ordna med slangar och påminna så tror jag inte man tänker sig ta tillräckligt ansvar som vuxen (eller så får man räkna med att torka vatten lite då och då).

Jag kanske tappat hoppet men jag tror i mångt och mycket att en nyfiken unge är bättre skickad att ta hand om ett kar än många par som "skaffar ett akvarium åt ungarna".. jag är råkmponerad av juniorerna på rovfisk iaf.. finns ett par som vid 13-15 års ålder byggt/köpt 1, 5-2 kubik som de klarar av att sköta alldeles galant.. i perspektiv känner jag mig dålig som blir irriterad på deras 1000 frågor när många aldrig når så långt.. nä, helt och hållet beroende på individ.. är ungen i övrigt duktig och ansvarstagande lär det ju inte vara ett problem..

Som gammal tonårsakvarist (med stöd av min far) så tog det mig inte många minuter att bestämma mig för att skaffa ett litet kar åt grabben när han bad om att få ha ett på rummet!
Apistogrammaprojektet gick tyvärr åt skogen vilket är fullständigt mitt eget "fel" (jag sköter karet, och åttaåringen är med och lär sig och tycker). Hur som helst är det roligt att se hans engagemang, han lär sig latinska namn på fisken och är mån om dess välbefinnande! Jag tycker verkligen att man skall uppmuntra och engagera sig i sina barns intressen och akvaristik är ju en alldeles utmärkt hobby som kan läggas på en mycket lättlärd nivå om man vill!
Annledningen till att inte pojkens kar lades på den lägsta svårighetsgraden var att han inte var intresserad av de lättskötta levandefödare jag först föreslog...
Om jag inte lyckas klura ut varför vi inte lyckades med apistogrammorna så kommer det i alla fall att bli ett par pallettciklider som jag haft stor framgång med redan i unga år, synd bara att inte hålla sig till sydamerikatemat i så fall...

Jag var 7 när jag fick mitt första, och även om jag fick hjälp av familjen så skötte jag det mest själv (vad jag minns). Det gick inte alltid bra, men på det stora hela och med lite övervakning fungerade det. Men det bygger på att barnet verkligen är intresserat. Är det "akvarium istället för hund" blir barnet besviket på att man t.ex. inte kan klappa eller leka med fiskar, och då funkar det knappast särskilt länge.