Cyanobakterier finns även i saltvatten så dom dödar man inte med salt.
Antibakteriella medel som slår mot gramnegativa bakterier fungerar mot Cyanobakterier, typ Erythromycin. Jag använde det en gång med stor framgång. Men det blev inget kul när dom kom tillbaks och var resistenta. När jag åter försökte döda dom med trippel dos Eyrthromycin hände inte ett smack.
Ett speciellt effektivt sätt att döda Cyanobakterier är att mörklägga akvariet i 3-4 dagar. Men det är oeherhört svårt att få helt svart i ett akvarium med övrigt ambient rumsljus (fönster, TV, lampor etc).
Vid mörkläggningen så dör Cyanobakterierna och släpper ut all gödning dom tagit upp (främst fosfor och kväve) med påföljande ammonium-spikar som är mumsmums för alla alger eftersom ammonium är en så effektiv kvävekälla. Vidade klarar vissa typer av Cyanobakterier att binda atmosfäriskt kväve - dvs det naturliga gasutbytet vid vattenytan.
Det jag kommit fram till, och läst mig fram till, är att Cyanobakterier främst blommar upp i akvarier med mycket fosfat som får en ammoniumspik pga tex död fisk/överbliven mat som i kombination med icke tillräckligt bakteriologiskt filter leder till för mycket nedbrytningsprocesser som skapar högt syrebehov (hög COD, BOD).
Ammoniet och nitratet och fosfatet tas snabbt upp av Cyanobakterierna som dessutom är så djävulska att dom i detta skede kan gå över att använda atmosfäriskt kväve. Kvar har man ett slemmigt akvarium med omätbara kvävenivåer och förmodligen högst påtagliga nivåer av fosfat. Växterna konkurreras ut eftersom kvävet i vattnet tar slut och växterna kan inte använda atmosfäriskt kväve.
Om man i detta skede mörklägger så dör naturligtvis Cyanobakterierna och släpper ut skiten i vattnet igen och man har ett akvarium med höga kväve och fosfor-nivåer vilket är nam-nam för de flesta alger.
Därför bör man innan mörkläggning suga upp så mycket slem man kan och därefter mörklägga. Under mörkläggningen så gör man flera stora vattenbyten med ordentlig slamsugning och får på så sätt ner nivåer av både kväve och fosfor i akvariet.
För fiskakvarier räcker detta, men för växtakvarier blir det kris eftersom man i processen tagit bort dom viktigaste gödningsämnena (kväve och fosfor).
Jag som har CO2-berikat växtakvarium skippade mörkläggningen och spenderande istället 2 veckor med 50% vattenbyten med tillhörande slamsugning varannan dag. Varje vattenbyte tillsatte jag TMG/Mikro-gödning för det isatta vattnet och såg dessutom till att hålla 5 ppm nitrat med hjälp av kaliumnitrat (framräknat med Thomas Elfströms PMDD-kalkylator). Med andra ord så höll jag alla näringsämnesnivåer on target alltmedans de frekventa vattenbytena sakta men säkert tog ner fosfatnivåerna under mätbarhetsgränsen samt såg till att hålla syrenivåerna höga och fina.
Höga syrenivåer gynnar den bakteriologiska filtreringen vilket förhindrar ammoniumspikar. Vidare så verkar alla former av alger extremt konfunderade av höga syre och CO2-nivåer. CO2-berikningen gör att algerna får tillgång till en alldeles för lättillgänglig kolkälla som i kombination med dom höga syrenivåerna gör att dom går in ett slags viloläge där fokus läggs vid (syre)respiration med en markant nedgång i fotosyntes (källa: http://fins.actwin.com/aquatic-plants/month.200303/msg00110.html). Algerna blir gött villebråd för algätare eller försvinner av sig själv allteftersom dom dör utan att fortplanta sig.
_@_, www.akvarie.net _@_,
