Är det någon vits med att tillsätta makronäringsämnen när man inte kör CO2?
..Det andra alternativet finns det en del info om i forumet om du söker på "Low-tech". En del lyckas riktigt bra med denna metod. Jag gjorde det i ett par år utan att veta att jag höll på med den ;)
men om man inte kör med CO2 lär väl växterna inte bubbla så mycket så hur vet man hur ofta/mycket man ska göda? Genom att hålla koll på nitrathalten?
Makronäringsämnena kväve och fosfor, som man får från nitrat och fosfat, är lite jobbiga på så sätt att den mängd man mäter upp inte säkert är tillgängligt för växterna, av flera anledningar t ex:
1) Dom är ofta i en organisk form som växterna inte kan ta upp.
2) Även om nitrat och fosfat-nivåerna man mäter upp är tillgängliga så är det ofta så att något annat viktigt makronäringsämne blockerar upptaget - t ex kol (CO2, bikarbonat) eller framförallt kalium, K.
Detta går att komma runt och 1:an kan man fixa med en smart botten ala "low-tech" som har en stabil mineralisering av dessa ämnen. Förr i tiden slängde man ner vad skit som helst och lät bottnen skapa algodlingar och sedan hoppas på att den inte blev alltför anearob/död. Numera finns det betydligt vassare trick som bottnar i (höhö) en betyligt bättre kunskap i de processer som förekommer i bottnen. Dessa innefattar ofta någon form av inte alltför labilt organiskt nedbrytbart material t ex torv eller näringsfattig jord, gärna blandad med mulm från ett sedan länge inkört filter. Sedan tar man i trä och hoppas att allt finns och kommer ner i tillräcklig mängd från fiskmat och fiskar.
2):an är enklare. Vi växtakvarister som verkligen vill garantera att allt finns utan att behöva lita till en botten man inte vet vad den ger och innehåller så doserar vi helt enkelt makroämnena i en ickeorganisk form som växterna kan ta upp direkt med bladen. KNO3 och KH2PO4 är två smarta ämnen som ger icke organisk NPK och det blir därför ofta en jäkla sprutt på växterna.
