Fiskar med personlighet

Hej!

Vilka fiskar/arter tycker ni har mest personlighet? Stimfiskar borde ju anses vara rätt opersonliga medan stora nyfikna fiskar med annorlunda beteenden har lite mer "karaktär". Själv har jag bara en nyfiken och struttig kampfisk att jämföra med, men det kunde vara kul att höra vilka fiskar som inte bara är vackra att se på...

Neolamprologus multifasciatus var fascinerande fiskar, fast det var liksom hela gruppen, inte nån viss individ.
Chromidotilapia guentheri var också trevliga... Min sista bodde i flera år under en sten, och gav intryck av att vara en grinig gammal gubbe som i grund och botten var snäll...
Guldfiskar är kanske inte jordens mest spännande fiskar, men de har tonvis med personlighet. Mest av det glupskt rättframma slaget, men dock.

Av mina fiskar just nu har nog mina Microrasbora erythromicron mest personlighet - trots sin väldigt lilla storlek (de är under 2 cm). De är extremt aktiva och har tonvis med attityd, som små terriers.
Den som har en snabb uppkoppling (filmen är 9MB, i quicktime-format) kan se lite erythromicron-påhitt här: http://mikes-machine.mine.nu/temp/Solstralepolisen_Dscn8006.mov
Det är två erythromicron-hanar som vid matdags blir så osams att akvariets kung, en solstrålefisk-hane, ingriper.
Ber om ursäkt för att filmen ligger på sidan, om nån vet hur man kan fixa det...

Jag tycker att av de fiskar jag har är kuhlii-ålarna och palettcikliderna rankade i topp.
Ålarna har en skiffersten som de har en 'grotta' under, de har två ingångar och även fast det bara är en ål där i så kollar den ut i ena och nästa sekund kollar den ut ur den andra öppningen. ROLIGT!

paletterna har grävt en grotta i min ena kruka som är upp-och-ner vänd. Jag hade slagit bort en bit av krukan men där har de grävt för och tar sig in genom toppen på krukan.

Vår största praktbotia ägnar mer tid att jaga bort fiskar från maten än att äta. Väldigt kul att se på =)

min trimac. stor, hungrig, galen, underbar.

Ett exempel:
häromveckan stoppade jag ner en rödzebra till honom, tänkte att en rödzebra är så snabb så han överlever nog. 5 minuter senare var rödzebran ganska trasig så ja stoppade ner två krukor med öppningarna vändna mot varandra så bara rödzebran kom in där. la in honom i krukorna så han skulle få lite lugn å ro. i en timme cirklar trimacen krukorna å kikar in hålen och springan. På morgonen vaknar jag och kollar till akvariet ... då har han flyttat en kruka å tagit rödzebran :)

Sen brukar han attackera katten, det är ganska kul de me.

Discus!
De simmar alltid fram till en när man kommer hem från skolan och tigger mat.
De är väldigt nyfikna och lungna fiskar.

Min sötvattens barracuda kan man beskriva som Daniel sa om sin trimac, enda saken som inte stämmer är att barracudan inte är så stor(än, när han blir 35cm är han en fullfjädrad "killingmachine muhahahahaha).
Han har redan dödat några fiskar som var större än honom.

Nä fy vicka otäckingar ni tar upp!!

Mina absoluta favoriter är mina tre dvärgguramipar. Har ett i originalfärg, ett sunsetrött och ett neonblått par. De flummar omkring å verkar bara trivas. De är inte ett dugg skygga som man kan läsa. Då och då får de nån liten egotripp och blåser upp sig i kapp för honorna och detta håller de på med ända tills det kommer nån stressad liten pansarmal och avbryter alltihop. Då fortsätter de sin stilla lilla flum. Största hanen har en grotta som favvoplats och när han lämnar den så skall de andra hanarna genast dit å spana in läget, givetvis i storleksordning. Ja jag kan sitta å spana på dem en hel dag. Riktiga personligheter! Tack gode gud att jag har haft dem nu när det varit så mycket hockey på TV.

// Jenny [:-53]

Hej !
Då vill jag avliva myten om de skygga Pirayorna.Dom har personlighet.
Jag har aldrig varit med om någon fisk som har utvecklat ett så stöddigt och oskyggt beteende mot mig som den Piraya jag hittade svårt biten och förmodligen "räddade livet på"
Läs artikeln om Pirayor på;www.bollmoraakvarieklubb.org
MVH

Av de snälla vinner nog mina vita segelfensmollys. De är så orädda så de är dumma. Simmar upp i handen om man sänker ner den, alltid framme, alltid nyfikna.

Av de mindre snälla vinner mitt dvärgkulfiskspar. Små koffertar som lojt flyter omkring med svansen ringlad runt sig.

När jag kommer, simmar de ofta fram stirrar på mig med sina roliga, utåtstående ögon som går åt olika håll samtidigt. Snäckorna som fanns i deras akvariet tog snabbt slut och nu matar jag dem med snäckor från de andra karen. De fångar dem i farten när jag släpper ner dem. Annars är de lite kinkiga med maten.

De blir ca 2,5 cm, bildar par. Är enligt böckerna agressiva fenbitare. De är de minsta fiskarna i mitt 275 liters akvarium och hittills (efter ca en månad) har ingen fisk några synliga skador på fenorna.

Min gula kirurg är som en hund, simmar runt och är allmänt nyfiken på allt. Min blå är extremt snurrig och ser allmänt korkad ut.
Min gobie är grymmt sur. Mina clowner är två små fegisar. Min salaris ser ut som en gammal gubbe.

Säger bara en sak: papegojciklid (hybrid). De har personlighet i överskott. Har 3 st just nu: Homer, Marge och Lisa. De är alla tillgivna och sällskapliga och älskar att vara i husse eller mattes närhet. Nyfikna och envisa som bara den, men ändå så skiljer de sig väldigt mycket åt som individer. Homer är stor, numera väldigt lugn och tycker fruktansvärt illa om algskrapan, Marge är alltid hungrig och är ganska livlig av sig. Lisa är minst och tuffast, hon är en vithaj i "söt miniförpackning". När jag städar akvariet är hon konstant på mina händer och nyper, och hon drar sig inte för att visa de andra fiskarna som är mer än dubbelt så stora som hon, vart skåpet skall stå.
Antagligen så är det just hybridfaktorn som gör att de skiljer sig så mycket, men ändå så har alla papegojciklider något jag inte sett hos andra fiskar... de söker alltid kontakt med mig, oavsett om det är mina egna eller i affärer... de söker alltid kontakt... det är lite häftigt tycker jag.

Praktbotiorna är mina klaraste favvisar när det gäller kuliga fiskar men när det gäller personlighet så är det min sgelfenspleco som är bäst.

När han vill ha algtabletter så ringlar han fram och ligger och tjurar med ilsken blick mot mig tills jag ger honom det. När jag sitter i soffan så riktigt känner jag dom ilskan blickarna jag får i nacken *asg*

Tetraodon Lineatus! blir bara personligare och personligare ju mer den växer.

Lungfisk! Det blir inte mer personligt än så.

Lamprologus ocellatus, utan tvekan. Läs vad jag skrivit om den här:
http://www.ciklid.se/forum/topic.asp?TOPIC_ID=6635

Snäcklekare (Lamprologus Multifasciatus) är helt underbara. De gräver som bara den, och flyttar snäckorna i karet. De spottar sand på varandras snäckor och jagar varandra lite smått.
De kan dock vara lite skygga de första minuterna om man sitter för nära karet.

Mina pakistanbotia har ett väldigt konstigt beteende.

De sover/vilar på ryggen eller på sidan!! Ser ut som om de är döda: likbleka ligger på sidan eller rygg och andas knappast! Har trott att de var döda en gång och petade på en med en pinne och då ryckte den till (blev störd i sömnen) sneglade lite åt pinnen, och lade sig återigen på rygg och sov!!

Från att fara runt som galningar på botten åker de ända upp till ytan för att käka. Detta gör de upp och ner!! De simmar typ med magen på undersidan av ytan och "knackar" medan de äter.

Vanligtvis tycker de om att ligga tätt bredvid varandra, men ibland tål de inte varandra. Någon gång fick jag ingripa för att de inte skulle slå knut på varann när de brottades och bets i en liten grotta!

Jag har botiar med mina malawis och ibland så får de för sig att utmana ödet genom att helt plötsligt "klistra" sig vid sidan på en mbuna och simma med, oavsett hur denna försöker skaka av sig pakistanaren!

Japp, det var mina pakistanare det!
/Kid

Måste helt klart säga guldfisk/slöjstjärt. Alltid någon fuffens (oftast involverande mat) på gång. Men jag lär knappast vara opartisk [:D]