Ännu en dag av fisksurfande när man borde göra annat... =)
Här har vi olika uppfattningar. Jag tycker inte vi människor ska rätta våra värderingar och vårt beteende efter andra arters, av den enkla anledningen att vi är just människor och ingen annan art. Och som människor är vi i en makt position. Och med makt kommer större ansvar.
Nä, vi skall inte rätta våra värderingar eller beteende efter andra arter - men vi har heller ingen högre moralisk skyldighet att inte döda djur. Och märk väl; jag menar naturligtvis inte dödande för nöjes skull - ej heller enbart för att ta vara på endast vissa delar av djuret!
Och självklart har vi en maktposition gentemot djuren - fast ur ett biologiskt perspektiv så finns det alltid de djur som står högre upp i näringskedjan. Även de som har en starkare position mot andra, utan att de äter upp dem. Det är en naturlig del av livet. Och med makt kommer naturligtvis ansvar. Men jag tycker att det ansvaret snarare innebär att man inte plågar djur. Inte att man inte får döda dem. (Och nej - jag är inte för en darwinistisk syn på samhället. Viss skillnad!)
--------------------------------------------------------------------------------
Det finns faktiskt tillfällen då det inte finns någon som vill ta sig an det gamla djuret, och där den bästa lösningen är en human avlivning....
--------------------------------------------------------------------------------
Jag såg det aldrig som ett alternativ när jag befann mig i den situationen, så jag vägrade ge upp förrän jag hade hittat ett nytt hem som kändes lämpligt...
Jo, men i det här exemplet beror ju det faktiskt på hur allergiskt barnet är. Finns det inte tid att leta en ny ägare för att risken för en anafylaktisk schock är överhängande - vad gör man då?
Nja, alla djur som är psykiskt instabila är faktiskt inte hopplösa fall. Jag känner till flera fall där det gick att få hjälp. Men visst kan det finnas fall då det inte finns något att göra. Fast då talar vi inte längre om friska individer.
Naturligtvis syftade jag på sjuka individer. Inte de som bara är lite småknäppa... Fast även om exempelvis en pitbull har blivit agressiv p.g.a en idiot till ägare, kan det vara försvarbart att avliva hunden ändå. Trots att det riktiga vore att från första början inte tillåta idioten att ha djur! Fast det går ju inte att kontrollera alla...
Men man kan också lära barnen hur världen är funtad. Att djur faktiskt måste avlivas ibland.
--------------------------------------------------------------------------------
För att man har tröttnat på dem
Nä. Som jag sa tidigare - man skall mycket noga tänka över situationen innan man skaffar ett djur (eller flera). DET skall man lära barnet! Men förutsättningarna kan ändras ibland, utan att man kunnat förutsäga det. Och i sådana lägen kan en avlivning vara av nöden.
(Den här diskussionen tror jag dessutom inte är riktigt aktuell i det här fallet - tjejen som det handlar om är nog såpass gammal att sådana värderingar redan borde vara inpräntade i henne...)
--------------------------------------------------------------------------------
Åtminstone tycker jag att de skall veta varifrån köttet de äter kommer ifrån, och mjölken de dricker.
--------------------------------------------------------------------------------
Håller med! Men då måste man även vara beredd på att de kanske inte längre vill äta djuren...
Japp! Och det är barnets val! Men om barnet väljer att fortsätta äta kött, vill jag heller inte höra att det är så synd om grisen som dog. Då skall barnet inte äta den döda grisen! Och åter igen: Jag skulle inte uttrycka mig så grovt till barnet - men med samma innebörd. Jag tror att om barnen på ett naturligt sätt får en inblick i vardagen på en bondgård eller vara med vid fiske, kommer de också få en bättre helhetsbild av vår matproduktion. Och därmed större möjlighet att göra ett val som de kan stå för. Naturligtvis när de är såpass gamla att de börjar bli lite självständiga.
Däremot inte sagt att ungen behöver vara med vid en grisslakt när de är 5 år gamla.
--------------------------------------------------------------------------------
Därför tycker jag inte heller man ska ge fisken till katten.
I det här fallet är nog barnet bra mycket äldre än 5 år... Fast jag vill nog framhålla att avlivningen av en fisk inte är att jämställa med en grisslakt. Jag vet - det är ett liv som släcks i båda fallen. Men jag måste nog faktiskt tillskriva grisen ett högre värde och medvetenhet än fisken. Likväl som jag faktiskt inte har några större problem att sätta en mask på kroken (eller lära ett barn samma förfarande), men däremot aldrig skulle kunna utsätta en ko för motsvarande behandling.
--------------------------------------------------------------------------------
(Om man sen ger den till katten eller inte spelar väl ingen roll, fast jag tycker det är bättre användning än att spola ned fisken eller kasta den i soporna.)
--------------------------------------------------------------------------------
Nej, det är sant. När man väl är död spelar det verkligen ingen roll vad som händer med ens kropp. Det får de som är kvar bekymra sig om. Själv är jag organdonator och har även donerat min kropp till förskningen, så kanske den kan vara till nytta för någon annan när jag inte längre har nån användning för den.
Men för tjejen som har fisken kan det spela roll vad som händer med fiskens döda kropp. Och jag tycker man börde ta hänsyn till det.
Jag håller med Azur. Och det går i samma linje som det jag har argumenterat om tidigare - nämligen att djur och människor skall värderas olika. I detta fallet är nog tjejen inte längre ett litet barn, och tar nog ingen större skada om katten skulle få den avlivade fisken. Men även om tjejen vore säg 7 år, skulle jag fortfarande inte tycka att det vore några större problem. Fast det är klart - om hon verkligen vill stoppa fisken i en ask och begrava den i trädgården med ett litet kors av glasspinnar skall hon naturligtvis få göra det också. Eller om hon absolut inte kan tänka sig att katten skall få den. Men det är snarare ett sätt för henne att hantera själva dödsbegreppet än att hon lär sig empati.
Jag skulle absolut inte tvinga henne att gråtande se på när fisken blir uppkäkad av katten - det hoppas jag att du förstår! Så brutal och kallhamrad är jag inte...
Det är snarare själva grejen som sådan jag reagerade mot från första början: att det skulle finnas ett moraliskt dilemma i sig att avliva fisken och ge den till katten. Inte en uppfostringsdebatt. Även om det i mångt och mycket har utvecklats till det.
På återskrivande! [:)]
