Är det någon som vet om defekta fenor / plattnos är latenta genetiska defekter (alltså ligger dominant i arvsmassan) eller kan vara tillfälliga missbildningar (och därmed inte är dominant)? Är det kanske en konsekvens av inavel?
Jisses, här har det rört till sig ordentligt. Lite grundkurs kan nog behövs, inget om undantagen.
Arvsananlagen ligger packade i enheter, gener, som gör nån viss bestämd sak. Det finns olika varianter av anlagen, somliga kan vara defekta så de inte gör vad de ska, andra varianter kan innebära att genen kanske gör nåt annat än den brukar.
Ofta brukar man sätta bokstäver som beteckning på olika varianter av gener, man kan t ex kalla en variant för A och en annan för a. Alla har två arvsanlag, ett från pappa och ett från mamma. Finns det de där två varianterna av en gen, A och a så kan man alltså när man fått ett anlag från vardera föräldern ha antingen två A, två a eller ett av var. AA, aa eller Aa alltså.
AA är enkelt har man det så blir effekten som A naturligtvis, samma med aa. Det intressanta är Aa, den med två olika anlag. Ofta så blir inte det nåt slags mellanting utan ett djur som är Aa kan verka precis likadant som ett AA. Det ena anlaget tar över och styr, det kallas då dominant, det anlaget som inte märks kallas recessivt. Är ett anlag dominant så får det alltså effekt oavsett om det finns i enkel eller dubbel upplaga, ett recessivt anlag kan däremot ligga dolt utan att ha nån effekt.
Så den där plattnosen då, beror den på ett dominant anlag - vilket är den mindre troliga varianten, defekter är ofta recessiva - så vet man inte vilket djuret har ett eller två anlag men man kan vara säker på att det i avkomman kommer att finnas djur med samma defekt även om andra föräldern är normal, antingen hälften eller allihop.
Beror missbildningen på ett recessivt anlag så kommer alla avkommor att se normala ut om den andra föräldern är normal men samtliga avkommor kommer att bära på anlaget för missbildningen. Parar man två såna individer så kommer en fjärdedel av avkomman att vara normal utan anlag för missbildningen, hälften att se normala ut men bära anlag för missbildningen - och det finns inget annat sätt att veta vad som är vad än att ta avkommor och se vad som blir resultatet - och en fjärdedel kommer att visa upp missbildningen.
Oavsett vilket missbildningen är dominant eller inte så skall man alltså inte avla på den, är den dominant så är man säker på att få missbildade avkommor och är den inte dominant så får man i alla fall avkommor som bär på missbildningen så att det sen efterhand kommer att dyka upp missbildade djur.
Inavel tillverkar egentligen inte missbildningar men det ökar sannolikheten att de kommer fram. Vi bär allihop på en massa defekter som inte märks eftersom de är recessiva, med en partner som inte är besläktad så är sannolikheten att det skulle olycka sig så att samma defekta variant dyker upp från båda föräldrarna begränsad, är man släkt däremot ökar sannolikheten för att man bär på samma defekt som man ärvt från nån släkting och att den defekten då visar sig. Stark inavel kommer därför att lyfta fram allt elände som finns dolt i arvsanlagen.
Som sagt spelade det ingen roll vilket en defekt beror på en dominant gen eller inte, det är olämpligt att avla i alla fall även om konsekvenserna blir lite olika. Vilket en defekt beror på en dominant gen eller inte är alltså fel fråga, det är inte så intressant. Rätt fråga är om missbildningen är ärftlig eller inte. Är den ärftlig, då kommer den förr eller senare att dyka upp i avkomman, i alla fall bland husdjur där inavel tyvärr är vanligt. Är det inte fråga om en ärftlig variant däremot utan missbildningen beror på nåt annat, skada, sjukdom etc så är det i princip inget hinder för att ta avkomma på djuret, såna förvärvade egenskaper ärvs inte. Det kan ju t ex handla om skadad nos efter att djuret skrämts och simmat i glaset eller fenor som skadats av andra fiskar eller svamp.
Och hur vet man vad som är vad då? Tja känner man till att det är en skada, då vet man ju. Om man t ex sett att fenorna skadats av nån annan fisk. Eller om skadan ser ut så som en typisk skada när det är sånt det är fråga om. Är man osäker däremot så bör man utgå från att skadan är ärftlig och avstå från att avla på djuret. Det finns nog med konstiga missbildningar i akvariehobbyn ändå utan att man medvetet skall riskera att sprida fler.
Sen kan ju djur med mindre missbildningar bli ett utmärkt och intressant husdjur ändå, priset kan ju vara rimligt så man kan få ett intressant djur som man kanske inte annars haft råd med. Det behöver alltså inte vara fel att ha såna djur, det är att avla på dem som inte är ok.
Det där vara alltså grundkursen, den som är genetiknörd kan hitta diverse undantag från i stort sett allting som står ovanför.
