morrhoppa hur stora är dina. Mina är inte lättskrämda alls. Då jag köpte dem i butiken så var de bland ca 20 andra paroonhajar. Jag tittade noga och valde ut dem som var minst rädda för hastiga rörelser mm. Så mina reagerar med intresse istället för skräck då jag kommer nära karet.
Idag gjorde jag vattenbyte också. Inge stress där heller, Antaligen så hade jag blandat ihop stress med överaktivhet. Mina parooner är överaktiva, de simmar hela tiden, vilar aldrig. Jag uppfattade alltså detta som stress i början men nu verkar det vara så dem beter sig rent naturligt som yngel vad jag uppfattat.
Micke A trångt är det absolut inte, de har gott om utrymme och gömställen. Jag kan hålla dem tills de blir ca 25cm sen ger jag bort dem till 2 killar som har källarlokal med akvarier som de kan hållas i.
För övrigt så slaktas denna fisk i tusental varje dag, det är ju en matfisk. Tycker därför inte att det är fel att inneha denna fisk. Skulle dock aldrig köpt den om jag inte var 100% säker på att den vid större storlek kommer till ett bättre hem.
Mina är ca 1 - 1.5 dm långa. Att de har det trångt kan nog vara det, de bodde i ett 275 liters kar när detta var. De simmade hela tiden längs ena kortrutan förutom när det var mat eller när de blev rädda. Tycker dock att de har lugnat ner sig nu när de lever i plastback (läckhistoria).
Vill bara förklara varför jag har dem. Tycker nämligen inte heller att det är en lämplig akvariefisk...
Innan jag ens hade tänkt att skaffa akvarium överhuvudtaget, hade inte alls det intresset eller så, i allafall min polare hade ett 54 liters akvarium med en fisk i. Jag tyckte så förargligt synd om fisken att när hon fyllde år åkte vi till en djuraffär och hon fick välja två kompisar till fisken. Dessa två var två hajmalar (vilket vi inte visste då.)
På den vägen är det, detta är ingen ursäkt för att jag har dem utan en förklaring. Jag skäms för att jag har dem, men har inte hjärta att avliva dem när de är så små ännu...