Kisel är oftast inte något problem. Det som kan bli följden av höga kiselhalter är blomning av kiselager som även kallas brunalger vilket är fel, ett bättre namn är diatomeer. De syns ofta som en brun beläggning i nystartade akvarier där de har en bra miljö ett tag tills det tar slut på kisel, då försvinner de. Finns det måttligt med gröna alger så är alltså kisel inget problem, då kan man strunta i saken.
Blir det en algblomning med kiselager så brukar den oftast gå över men blir den kvar så kan det ju vara så att vattnet man fyller på med har tillräckligt med kisel för att underhålla algerna. En annan källa kan vara om man slipat på glaset och slipsölet runnit ner i akvariet, det kan få kiseltester att få spader. Är det nu så att vattnet man använder till akvariet innehåller mycket kisel och man får problem med kiselalger så kan det då men först då vara läge att fundera på åtgärder.
En vanlig osmos för akvariebruk innehåller ett mekaniskt filter, ett kolfilter och så osmosenheten (som egentligen är omvänd osmos). Det hjälper inte ett skit på kisel. Det behövs en fjärde enhet, ett silkatfilter, alltså ett sånt här upplägg:
http://shop.biotedmarin.se/aquatic-nature-osmosfilter-inkl-silikatfilter/4599-0
Ska man hantera kisel den här vägen ska man alltså se till att man köper nåt med fyra burkar på. Sen kostar den en del, det spills mer vatten än man får ut och det är lite pyssel, det skall bytas massa i silkatfiltret ibland t ex. Inget att ge sig på utan tvingande skäl alltså. Å andra sidan får man ut ett oerhört rent vatten som kan vara bra till somligt, har man hårt vatten och vill hålla djur som trivs i mjukt vatten så är osmosen riktigt bra. Det kan rent av vara så att det blir för bra, man blir tvungen att lägga till mineraler i vattnet eftersom det blivit strippat på nästan allt.
