Ååh nej, säger ni – men jo, likväl kommer här ett sånt där förbannat långt inlägg av han den där jävla skäggapan med stughelvetet igen… Sad but true!
Ämnet i den här tråden är riktigt intressant tycker jag, för det belyser en aspekt som ofta är ett problem med akvariehållning generellt. Det är att vilja lite för mycket med sina akvarier och ofta brassa på med avancerade ”saker” innan man har grepp på de mest grundläggande. Jag vill poängtera att jag inte på något sätt lägger någon värdering på trådskaparen, utan detta är en allmän betraktelse.
Precis som med, i stort sett, all annan hobbyverksamhet – eller seriöst samlande (för akvariehobbyn har en stark anstrykning av just samlande) – handlar det grundläggande om; kunskap. Varje intresseinriktning kräver att man sätter sig in i de regler och förhållanden som gäller, och gör man det på ett lugnt och korrekt sätt kan storverk uträttas.
Habegär finns hos oss alla i mer eller mindre utsträckning. Vi vill ha den senaste modellen av datorn, TV:n, telefonen o.s.v. trots att vi just köpt en ny. Tittar vi på olika intresseområden, eller hobbyverksamheter (dit vi väl ändå, i mångt och mycket, får räkna akvariehållning) eskalerar habegäret ofta i ”nyhetens behag”-fasen. Här måste vi stanna till en stund och nämna de som gör affärsverksamhet av hobbyn – då blir ”habegär” någonting helt annat, mer en kalkylering om vad som är nödvändigt i verksamheten.
Habegär övergår ofta i mysiga fantasier efter ett tag, och detta måste man ju såklart tillåta sig. Vem gillar inte att fantisera om projekt som är alldeles enastående?
Jag älskar min egen vurm för akvarium, och har ofta högt flygande drömmar om ditt och datt, men låter habegäret bli en lågt brummande basfrekvens i mitt medvetande. Det gäller även min andra hobby; gitarrsamlande. När det handlar om gitarrsamlande finns en hårt kalkylerande ekonomisk plan med i spelet – det kan handla om belopp på över 100 000 kronor för bara en enda gitarr – och jag har några stycken…
Aha, då måste jag vara miljonär, och därmed är det enkelt för mig att gagga om habegär när det gäller akvarium, eller hur? Men, nej – det är tvärtom så att jag har en högst normal privatekonomi, men jag har lärt mig gitarrsamlandets regler och kan navigera i den djungel av ”habegär” när jag ser en Gibson Les Paul Sunburst från 1958, med en prislapp på runt en miljon kronor… Det är helt enkelt inte min liga, och jag får njuta av att titta på exemplaret och stilla avundas den samlare som har medel att tillskansa sig den gitarren och addera den till sin samling.
Vad vill jag nu med detta resonemang? Jo, jag skulle vilja översätta ”habegär” till någon typ av framtidsfantasi – en idé om vad som komma skall. Fantisera och drömma måste man ju få göra, och jag tror att de drömmar man har bildar en plattform för framtida projekt, även om projektet oftast ser helt annorlunda ut än den dröm man närde.
Jag skriver detta därför att jag så ofta ser hur akvarister expanderar sina akvarieinnehav utan att liksom ”göra klart” de redan existerande karen. Det är snabba turer, det byts fiskar och inredningar med ibland bara några veckor eller månaders mellanrum, och då tror jag att man är ute på en något halkig väg. Precis som det finns tusentals gitarrmodeller att samla – finns det tusen och åter tusentals olika fisksorter och typer av inredningsinriktingar att välja mellan.
Det är svårt, om inte omöjligt, att tillgodose detta habegär – speciellt om man inte har plats eller ekonomi att expandera sin hobby.
Storlek på karen har ingen betydelse. Det går att skapa alldeles fantastiska miljöer i mindre kar på t.ex. under 100-liter. Tänk vad härligt att lära sig ett eller kanske ett fåtal sådana kar innan och ut och därefter expandera sin hobby. Det är i det läget ”habegäret” kan få ett naturligare utlopp både i tid, plats och ekonomisk synvinkel.
Jag själv då? Jodå, mitt habegär – eller rättare sagt, mina fantasier är högtflygande, minst sagt!
Jag har haft ett antal kar en period nu, i min ”stuga”. Stugan är tömd på kar därför att jag närt en ”habegärlig” dröm om ett större kar en längre tid. Jag tog beslutet att göra mig av med alla mina kar i våras någon gång, och tänkte sätta igång med det nya projektet nu i slutet av sommaren 2012. Den planen gick helt i stöpet därför att jag behövde fixa lite grejer runt kåken vi bor i. Stugprojektet får därmed skjutas på framtiden ett tag, förhoppningsvis bara till våren 2013 – men man vet aldrig. En bra sak är att man hinner planera lite mer och förhoppningsvis stilla habegäret, som ju finns där i botten, och göra ett varaktigt projekt av det hela.
Habegär är alltså en dröm, kan man säga, och lägger oftast en dunkel slöja över den faktiska situation man befinner sig i. Tänk vilka storverk man kan göra i ett enda akvarium!
:)
