Hur halkade man in i akvariehobbyn?

Jag vet inte om det bara jag som skulle tycka detta ämne skulle vara kul. Men alla har vi ju en gång antingen nyligen eller för många år sedan snöat i akvariehobbym.Många har ju berättat i sina trådar hur intresset växte fram. Nått som jag tycker är roligt är hur det var när hobbyn var ung. För min del var det min far som lurade in mig i den här hobby. Jag mådde mycket dåligt och var mycket deprimerad och då tipsa min far som häll på med troffar för länge sedan men la ner hobbyn för långt tid. Han tyckte att det kunde vara bra med akvarier eftersom det blir nått pyssla med och är mycket rogivande. Jag började med ett lite akvarium på 110liter med prinsessor som lekte nästa på en gång. Det va ju så klart jätte kul att studera dom och jag blev såld. Sen köpte jag ett 375 burk med fullt manskap Malawi och sedan dess har intresset varit brinnande.

Jag tolkar det som att du vill att andra också berättar. :)

Min syrra undrade om jag ville ta över deras akvarium på 100 l. För 2,5 år sedan nu. De hade inte intresset längre och hörde med mig om djurintresserade jag ville ha dem. Efter lite fundering då sa jag Ja. I början undrade jag vad jag gett mig in på men när det lugnat ner sig började ha-begäret efter fler och större akvarium. ;)

Jag hade fiskar när jag var liten, på den tiden man gjorde rent gruset typ hela tiden (kändes det som). Minns att fiskarna dog då och då men att grusrengöringen tog död på intresset, plus att jag gick över till ödlor istället.

Jo kul att höra hur andra fastnat för hobbyn.

Vi hade akvarium egentligen från då jag föddes. Ett av de tidigaste minnena var när jag klappade en svärdbärare när jag var knappt tre. De hela accelererade tills jag hade 13 akvarium, vattensköldpaddor, ödlor och vandrade pinnar. Sansat mig till 4 kar och en hund idag.
Så man kan säga att det ligger i blodet. Ett hem är inte komplett utan ett akvarium ärligt talat.

Ett bevingar (blåvingat ;) moha ha )sitat har fötts. Precis så känner jag med :)

Bluewing skrev:

Ett hem är inte komplett utan ett akvarium ärligt talat.

Vi hade ett i mina ögon dåligt skött kar när jag var lite , karet blev fisksoppa efter en semester och någon som skötte det ännu sämre.
I tonåren startade jag upp det igen och höll på till segelflyget tog över men hittade tillbaka , underbart :)

Vi hade ett litet 20-liters hemma, när jag var barn. Med glödlampa som ljus.
Jag önskade mig, och fick ett 60-liters med lysrör när jag var 9 år. Hade billiefilter och en ljudlig luftpump till det. (Att jag stod ut. Det var i sovrummet.)

Sedan dess har jag varit utan akvarier bara korta perioder i samband med flytt. Jag alltid ett eller två igång. Mycket växter.
Det senaste är att jag snöat in på mossor och räkor.
Jag säger som Bluewing: Ett hem är inte komplett utan akvarium. :-)

Hos mig är det sonen som skulle få ett akvarium i julklapp av morfar, ja sa först nej men sen blev det ett ok med de varnade orden- minsta möjliga och vi får se hur länge det varar.... Jo och nu sitter man här 8år senare med sju kar och är helt akvarietokig :D sonen bryr sig inte det minsta numera, hans intresse svalnade redan efter ett halvår typ men inte mammas det bara ökade :p

Det började med att min styvfar hade akvarium när jag var liten knatte. Jag fick sedan ett 60-liters kar i tidiga tonår. Fiskintresset svalnade så småningom och jag la ner hobbyn när jag flyttade hemifrån. När jag var tjugofem hade jag en period då jag kände mig något vilsen, sysslolös och behövde något att pyssla med. Jag köpte mig ett 300 sm jag fyllde med fengäddor och på den vägen är det. Idag har jag sex akvarium, två terrarium samt fyra katter.

Här började det när jag för 1,5 år sedan när jag var långtidssjukskriven, handikappad och bara låg på soffan och önskade något att nörda ner mig i. Då sa jag till min man att jag ville ha ett akvarium. Som han fick släpa hem och bära vatten till. Platys och körsbärsräkor i en vas var första invånarna. Med tiden blev önskan om ett stort kar så stor att jag tvingade honom att släpa hem ett 720. Och i processen med att sätta upp det blev han mer och mer intresserad. Så nu har vi båda ett brinnande akvarieintresse med 16 kar.

Jag fick mitt första akvarium när jag fyllde sju (ett 30-liters med några guppy, om jag inte missminner mig), när jag vaknade på morgonen och såg akvariet och tillbehören, så gick jag till mamma, som låg och sov, och sa att jag drömde att det stod ett akvarium i mitt rum. När jag ville ha nya, och större kar, så sa jag att de fick skylla sig själva, det var ju de som hade satt igång alltihop :p Se'n dess har jag aldrig varit utan, men drog nyligen ner från fem kar till tre.

Det är otroligt vad akvariehobbyn fängslar. Särskilt ciklider. Första gången man såg mins fiskar leka var en upplevelse jag minns.Jag ville ha ett djur som det gick ha en social relation typ hundar som jag och älskar enorm. Tyckte typ att fisk var ett skämt men ack vad jag bedrog mig. Nog för att det blev en hund oxå. En schabrador med labbe lynne som jag med sorg i hjärtat fick ta bort vi bara sju år ålder. Men nu har jag akvariehobbyn i startgroparna igen sen måste jag skaffa hund igen då jag känner att jag måste ha både och för att vara en hel människa.

Hej jag heter jonathan och jag är akvarist..

- Hej jonathan *kör*

det började med att min dåvarande flickvän släpade hem 2 sköldpaddor och ett gammalt slitet 375 till mina föräldrar eftersom jag alltid haft ett djurintresse och det skulle ändå snart säljas..

säljas blev det inget av med utan istället började jag oh polaren leta "ovanliga" fiskar påndjuraffärer som var tillräckligt tuffa för att gå med sköldpaddor.. Helt plötsligt köper han ett 720 för att bräcka mig och månaden efter köpte jag ett 1125.. På 5 månader gick jag från ingenting till 1125 och sedan har 8 år gått och nu är man helt fast..

Hade akvarium när jag var liten men det var väl inget som gav något vidare intryck. Kommer även ihåg min farfars akvarierum där han odlade det mesta roligt från när jag var liten men samma sak där, det var nog inte det som gjorde att jag föll dit även om det säkert alltid har funnits där i bakhuvudet.

Det som har lett upp till dagens intresse är nog snarast att mitt ex skaffade ett akvarium när hon fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar som jag började hjälpa till med. Sen jobbade hon på Aquaria en sväng vilket gav ännu mer intresse men fortfarande ingen egen burk.
När vi flyttade ihop och skaffade vår första tomt så var jag helt inställd på Koi, platsen var lite dåligt tilltagen så det blev en damm på ca 3kubik, sen har det ramlat på. Akvariet som skulle användas till inneförvaring blev ju för litet så det blev ett par omgångar "vanlig" fisk i det som framförallt mitt ex försökte fixa med (även om det var jag som tillsåg att det blev bytt vatten och höll igång tekniken).
Avverkade 3 dammar och ett par vinterförvaringar till mina koi innan jag separerade och flyttade till lägenhet.
Väl i lägenheten så startade jag upp mitt 250l kar igen å resten finns att beskåda i min projekttråd.
Än så länge är det 1440l med 312l sump och rovfisk i 30-50cm klassen...
Värt att notera är väl att roviskintresset är ovanstående skribents "fel".

Impulsköp när sambon var på utlandssemester. Hittade en annons i en random skräptidning jag fick på posten.. Hade en del att förklara när hon kom hem.

Jag kommer ihåg mina morbors stora akvarium och det är typ 33 år sedan. Vi hade aldrig något akvarie hemma utan bara hundar. Jag började med akvarie llvet för ca 1 mån sedan då vi kom hem från 1 månads semester i Kina och vi skulle till Hornbach för att köpa lås till fönsterna i garaget och jag sa till barnen, som inte hade varit på Hornbach innan, att där fanns fiskar där och samtidigt tänkte jag att vi inte skulle ha ett då vi brukar åka iväg på semester ca 1 mån varje år och det är jobbigt att då ha akvarie hemma. Intresset har väl alltid funnits men aldrig så det har blivit till något, tills nu då. Barnen har också velat ha husdjur länge men jag har sagt nej. Vi kollade på Hornbach och kom överens att vi skulle skaffa ett men vi visste inte hur stort så vi fick åka hem och kolla. Platsen som vi tänkte ha ett på var dock för liten och inte bra men ny plats hittades snabbt som gav mera plats så man kunde ha större akvarie. Det blev ett 240 l som vi fick hem och massor tillbehör och medel och mat osv köptes in. Fiskar fick vi i efter 3 dagar och jag hade börjat att läsa lite smått på forum osv och insåg snabbt att ett 450 l var kanske mera optimalt att ha och hittade ett på blocket 1 vecka efter vi hade köpt det första och frun var sådär glad. Köpte också en del växter (som gick åt när hela 240 karet fick en rejäl saltkur, och det gjorde väl inte frun gladare att man fick slänga en del och köpa nytt. Nu 1 mån senare så tycker hon att det är roligare och barnen älskar att titta på fiskarna och speciellt de stora och små malarna och öronålen. Fick köpa ett nytt 63 l för behandling och karantän, så nu har vi 3 st. Kul också att äntligen ha en hobby utöver datorer och teknik som är det jag jobbar med. Det har också gjort att mina kar redan är digitaliserade så jag kan hålla koll på dem när jag inte är hemma. Frun ska nu vara fisk skötare då jag är på affärsresa i 3 dagar. Kan kanske vara nyttigt för henne :-)

Det blev lite långt men jag sitter på ett försenad tåg till GBG och hade inget annat att göra :-)

Skickat med Tapatalk från min mobil.

Växte upp i ett zoo haha , skämt åt sido..

Pappa hade 800~~ liters akvarium som jag hjälpte till med när jag var yngre alltid tyckt det är kul med djur (har papegojor , fiskar , snart egna hundar med)
så när jag flyttade ut hemifrån 2 år sedan började jag skaffa djuren jag alltid hade när jag var yngre hos mina föräldrar
började med papegojorna då jag ej klarar av att vara utan dem , sen blev det akvarium då fiskar är så fina att titta på , kan fastna framför akvariet i timmar o bara kolla , samt tycker jag de kul med vattenbyten , rengöra akvarie (putsa glasen osv) och alltid lika glad över yngel så , hade tiden , hade pengarna , var bara till o börja :D

Jaaa, får man tänka efter.
Jag kokade mammas neontetror när jag var en liten grabb på 80 talet haha!
Annars har det nästan alltid funnits ett akvarium runtom mig när jag växte upp.

Fast det tog nog till på allvar kan runt 2001, och inom ett år hade jag gått från ett till fyra akvarier.
2003 såg Jag hitta nemo och helt plötsligt var saltvatten jättespännande och jag dök i ungerfär ett och ett halvt år senare efter att ha forskat och läst på.
Har haft det flesta vanliga och lite av det ovanliga I kar från 19 till 240 liter och mittemellan.

Är det bara jag som gått den långa vägen? Början var ju håv i diken, grodyngel, dykare och liknande. Som hölls i syltburkar och vad annat som kunde uppbringas. Så småningom fick jag ett sextioliters och ett jättelikt hundraliters, vilka möjligheter som öppnade sig! Nu blev det brax och abborrar och allt annat som gick att få tag på, det var ju andra regler på den tiden också så det gick ju bra att släpa in ödlor, salamandrar och ungefär det mesta. Ett par sebraciklider som jag fick var det första icke inhemska jag hade, det vara spännande när de lekte.

Och faktum är att jag fortfarande håvar grodyngel och fångar abborrar. Jag har inte växt upp från det där och tänker inte göra det heller, skillnaden är bara att det finns lite andra resurser nu, nu funkar det med torsk och sånt, det gjorde det inte när jag började.

Det är lite tråkigt att det inte verkar vara så många som går den här vägen nu. Inhemskt är intressant och vi missar en del om vi bara bryr oss om det som kommer långt bortifrån. Ut och håva vet jag, de som inte gjort det har missat nåt viktigt.

För mig började det som ca 10-åring med ett inhåvat (troligen mört) yngel som jag släpade in i sommarstugan och vägrade släppa ut. Min mor, som är av den mer förstående typen, försåg mig med ett akvarium där den fick gå. Vi döpte den till Polman, en omskrivningen av första namnförslaget vilket var Provman. Redan där var jag fast.

Som mest hade jag tre akvarium i mitt flickrum, det störta ett 100 l den mista en guldfiskskål som användes som yngelburk åt platy och molly.

Detta 100 l var med när jag flyttade hemifrån och ihop med min sambo som även han är av den mer förstående typen dock totalt ointresserad. 100 l blev 375 l som sedan blev 100 l igen för att avvecklas. Uppehåll några år. Fullt fokus på att frambringa två barn. Barn är bra till mycket bland annat att skylla diverse saker på.
–Visst vore det roligt för BARNEN med en liten burk. Den behöver inte vara stor bara tillräkligt för några platy. Det är ju så spännande med yngel.
Efter ett halvt "ja" inhandlade jag ett 54 l. Min stackars mans reaktion var
–Vad stort det är! Vad den lyser och vad den låter mycket!
Jag bytte lysrör och isolerade mellan burk och lysramp. Den var nu godkänd på nåder.

På något sätt har jag lyckats förhandla/tjata till mig ännu ett halvt "ja" och 54 l blev 200 l.
Så där är jag nu, mitt inne i en intensiv akvarieperiod.

Jag har alltid haft en brokig skara av levandefödare, slöjstjärtar, tetror, gurami, malar och kampfiskar.

Den mest utsvävande fisken jag ägt var en Black ghost som också var den enda fisken min sambo engagerats sig nog i för att peka på i en butik. Den var svindyr, 500 kr och vi var unga och luspanka men fisken köptes, döptes till hästnyllet, gömde sig i ett hörn och dog.
Bara för att jag varit akvarist länge betyder det inte att jag alltid varit den bästa akvaristen. Men något har jag lärt mig och väljer numera invånare med stor omsorg.