Jag förstår inte varför det alltid blir såna halvmesyrer.
Om man menar allvar, då ska man slå snabbt och hårt. När australiensarna upptäckte främmande musslor i tre småbåtshamnar, så klorerade de alla tre hamnarna. När jänkarna blev oroliga att silverkarp skulle nå stora sjöarna satte de först ett elstängsel över en hel flod, sen, när de efter ett elavbrott upptäckte karp ovan stängslet, rotenonbehandlade de och dödade 130 ton fisk för att vara säkra på att inga karpar tagit sig förbi. Nu finns en plan för att, för flera miljarder dollar, leda om hela floden för att stoppa karparna.
Om man menar allvar med de här koi-karparna ska man inte låta några sportfiskare försöka fiska upp dem, man rotenonbehandlar hela dammen, eller ännu bättre torrlägger den och sprider osläckt kalk så inga patogener kan överleva. Och man väntar inte, man gör det direkt.
Samma med de mexikanska kräftorna här i stockholm, menar man allvar håller man inte på och lallar och utreder i över ett år medan kräftorna sprider sig ner i mälaren och det blir för sent, man spärrar av diket och chock-klorerar eller sprayar insekticider.
Men det är förstås det som är frågan: menar man allvar?