När det gäller CITES, ja det finns en anledning till att arter är med där och det är att man vill säkra kontroll på internationell handel med vissa arter och även besläktade eller snarlika arter. CITES har alltså ingen direkt koppling till hur hotade arter är, det som styr är behov av kontroll på handel. Det finns alltså många arter i systemet som överhuvudtaget inte är hotade medan andra starkt hotade står utanför eftersom det saknas handelsintresse. Det skall också noteras att internationell (I i CITES) betyder handel över EU:s yttre gräns. Vad vi gör med djur inom EU har alltså inget med CITES att göra.
Inte helt korrekt, arter som är listade i CITES är hotade på något sätt i naturen, det spelar alltså ingen roll om det finns 1 miljon eller 10 miljoner i fångenskap som hushjur, detta är den enda kontroll utav djurarters rörelse över gränser genom handel överenskommet mellan många länder. Det är också den enda överenskommelse som ger ett visst skydd för handel utav hotade djurarter mellan länder, tex. en art som vi vet är hotad men inte listad i CITES är fritt fram att säljas till andra länder utan kontroll utom till 1 land i världen som har skapat egna lagar för hotade arter ej listade i CITES... USA är det enda land som respekterar andra länders lagar för hotade djurarter, sedan är det en annan sak att de inte alltid vet vilken art som passerar deras gräns som är skyddad genom lag i ett annat land.
Handelsintresse, det behöver inte finnas något intresse för handel av en art för att bli listad i CITES, det är upp till varje enskilt land att ansöka att en art som finns i deras land att bli skyddad genom CITES. Beroende på hur hotad en art anses vara får den ett visst skydd genom CITES, appendix 1,2,3 etc. Nu används visserligen CITES även för att skydda ekonomiska intressen och inte bara arter, det är upp till kommiten som arbetera i CITES att avgöra vilka som behöver ett extra skydd eller inte.
Inom EU gäller i stället den mer omfattande EG 338/97 med bilagorna A - D (CITES har bilagor I - III). För de arter som verkligen är i behov av ett starkt skydd, de på bilaga A, finns krav på märkning och intyg vid handel. Till och med för dessa arter finns det faktiskt undantag, kraven är lindrade t ex för vissa fasaner som är akut hotade eller rent av möjligen utrotade vilt men som finns i överflöd i fångenskap. Det finns liksom ingen anledning att åka till Vietnam och leta efter en möjligen utrotad fasan när den kan köpas runt hörnet för ett par hundringar. Därför är det logiskt att skyddet finns när det händer något över EU:s yttre gräns men att de kan handlas relativt fritt inom EU.
Här brukar varje enskilt land ha sina egna lagar o regler inom EU, ungefär som att vi inte vill införa salmonella eller rabies från Danmark eller dvärgbandmask från syd europeiska länder etc. Varför släppa in en massa sjukdomar i EU... EU är inte 1 land utan en union mellan länder som ger ett visst utrymme för egna lagar, nu vet jag inte om det är 100% fritt att föra in djur mellan alla länder inom EU men om jag kunde bestämma så skulle det inte vara så.
Samma gäller många arter som är vanliga som sällskapsdjur, alla boa/pyton, nästan alla papegojor, de flesta stenkoraller osv är listade i CITES och/eller 338/97. Många av dem finns i överflöd i fångenskap och många är inte heller på något sätt hotade i vilt tillstånd. Att börja kräva märkning och krångel för allt det skulle framstå som närmast löjligt och inte på något sätt främja artskydd. Däremot skulle det bli ett hårt slag mot sällskapsdjurshobbyn.
Håller inte med, de flesta reptiler och fåglar är hotade i naturen, en av de största anledningarna till att hobbyn för fåglar och reptiler dog för ett antal år sedan är privat handel över gränserna utan kontroll. Om denna handel hade skötts kontrollerat och seriöst skulle denna hobby vara mycket större och förmodligen fler arter skulle vara mindre hotade i naturen. Denna del av hobbyn har spårat ur punkt slut. Hotet mot stenkoraller och några andra arter är extremt stort, de bör alla vara listade i CITES + hur kan en veterinär som arbetar på en flyplats identifiera vilken art som är vilken utav lågt stående djur när det inte kan identifiera högre stående djur?
Viss kontroll kan behövs men det som föreslås här kan jag inte se leder till något annat än krångel. På vad sätt blir det ett bättre smittskydd av att djuren förses med ett identitetspapper? Jag har ju transporterat djur med det system som gäller för kommersiella transporter, TRACES, och där kan man åtminstone se nån slags funktion, man sparar alla rörelser i en databas så man kan spåra vad som hänt om det skulle dyka upp en smitta. Veterinärkontrollen däremot är ett skämt i sig, det handlar bara om att veterinären tittar i lådan och konstaterar att där finns ett djur som stämmer någorlunda med uppgiven sort och som inte ser ut att ha några omedelbara planer på att dö. Det skulle ungefär vilken idiot som helst som vet vad som är fram och bak på ett djur klara av. Så på vad sätt leder det här beslutet till något annat än en massa onödigt krångel?
Detta är byråkrati och visst... finns där inte tillräcklig kunskap så spelar det inte någon roll hur många lagar o regler som införs, det måste förstås följas upp med utbildning etc.
Bakom det här finns ju också en ideologisk fråga, vad vill vi ha för något Europa? Vill vi hålla oss på vår kant eller vill vi ha ett öppet Europa där både vi och djuren kan röra oss fritt? Jag är definitivt för att riva gränserna, visserligen för det med sig vissa nackdelar men jag ser vinsterna som större. Då är det här absolut ett steg i fel riktning.
Vi sprider ju redan nu en massa skit omkring oss, från sjukdomar till miljöförstöring i olika skalor, att röra sig fritt över gränserna innebär ett ökat ansvar för den enskilde... tyvärr så är inte alla som du o jag utan där finns många som skiter total i allt o alla andra oavsett om de sprider en sjukdom som tar kål på någon annan människa eller säljer ett sjukt djur som dör imorgon.
Janne
