Danmark
Norge
Sverige
#1
Efter medicineringen har firrarna kliat sig allt mindre, knappt alls. Fenorna har läkt ihop. Alla verkar må bra. Vattnet har blivit klart. Så då tänkte vi när vi var förbi en djuraffär tio mil härifrån att äh vafan - vi köper en fjärilshanne. Kollade invånarna i karet noggrant, alla såg friska ut. Kollade in en mycket snygg och stor hanne, hittade inga som helst fel på honom. Han och en annan stor hanne verkade inte vidare överrens så jag tänkte att jag räddar hem honom till en egen fru. Hem tio mil och koppa in. Släppa ut. Och då ser jag - ett sår på sidan. Först panik. Sen bara "näää jag ooorkar inte". Jag som tyckte jag kollade så noga i affären, hade han verkligen såret där? Kan han ha fått det under infångandet? Åka tillbaka 10 mil orkar jag inte. Bara döda en fisk som verkar helt frisk i övrigt bär mig emot. Har testat tidigare med karantänkar men då har fiskarna bara mått sämre att gå i en liten balja så där. Maken säger "låt det vara, klarar han sig så klarar han sig". Ja men tänk om han smittar de andra säger jag? "Ja då gör han väl det, sluta oroa dig" säger han bestämt. Less på allt mitt hysteriska fipplande, karantänande, medicinerande och oroande. Honan blev genast intresserad. Han skiter högaktningsfullt i henne. Två dagar senare är de fortfarande inte sams. Hanens sår har inte blivit sämre, men heller inte bättre. Trasiga fenor har han också, har sett både honan och kardinaltetrorna naffsa. För att undvika nitritspik i karantänkaret bestämmer jag mig för att medicinbada - 3 h med ektozon och eSHa 2000. Sen tillbaka. Men det gör kanske inte skillnad utan stressar honom bara. Vankar nu av och an med velandet om jag ska karantäna honom eller låta honom vara kvar i bra vattenförhållanden och hoppas att det hjälper honom att bli stark nog. Vetefan. Det verkar inte vara meningen att jag ska ha nåt akvarium, för nu är jag rejält less.
