Näringskulor

Har aldrig använt det förut,men av någon anledning har jag satt dit det i det nya karet,men kom att tänka på,är det så bra med dessa näringskulor (till växter),kom på det efter jag fyllt karet :o).
Har nån några erfarenheter av dessa "mäsk" kulor.

Vad menar du med "mäsk-kulor"?

Det finns "ler-kulor" som man stoppar ner i sanden/gruset som växterna gillar, men mäsk har jag aldrig hört talas om..

Min erfarenhet därimot av ler-kulorna (JBL:s) är goda!

Jag använder också JBL:s lerkulor och de funkar bra till mina växter. Kompletterar med flytande växtgödning då och då.

Varför skulle det inte vara bra?

Min erfarenhet av kulorna är att dom är totalt onödiga och bara bra till att grisa ner när man slammsuger botten.

Okontrolerad bottengödning är bara ett komersialistiskt knep för att kunna sälja blålera dyrt.

Jag slamsuger aldrig botten, eftersom jag inte behöver det p.g.a. väldigt god filtrering m.m. Det finns inget att suga upp helt enkelt. Visst är det dyrt, men man kan ju tillverka själv om man vill. Jag är bekväm och köper mina färdiga. Man behöver ju inte så många, så varför ska man köpa ett kilo lera och tillverka flera hundra kulor för?

Däremot har jag hört att det är viktigt att kulorna stannar i bottenmaterialet för att inte riskera övergödning av vattnet... det är väl då det blir okontrollerat antar jag? Precis som om man tillför för mycket co2 och får en okontrollerbar algtillväxt? Det mesta handlar väl om att man har kunskap om hur man ska använda det?

Däremot har jag hört att det är viktigt att kulorna stannar i bottenmaterialet för att inte riskera övergödning av vattnet...

Det pågår hela tiden vattencirkulation genom bottnen, sk konvektion. Så det du petar ner kommer upp. Lera är ett okontrollerbart sätt att göda eftersom man inte vet hur mycket och i vilken takt det kommer läcka.

Precis som om man tillför för mycket co2 och får en okontrollerbar algtillväxt?

Alger är sällan kolbegränsade på samma sätt som växter. CO2 gynnar därför oftast växter i mycket högre grad än alger, och när växter är glada har man sällan problem med alger.

Kulorna petas ju ner under växten där rötterna befinner sig, d.v.s. rötterna har direkt tillgång till näringsämnena via rötterna... det är väl det som är vitsen med bottengödning. Näringsupptag via rötterna. Punktgödning handlar ju om att man göder där det behövs och låter bli dom ställen där det inte behövs... och på så vis minskar man ju risken för övergödning också... Vet inte om det var svar nog på din fråga?

Tilläggas kan att jag har härligt mörkgröna växter, som växer så det knakar, förmodligen inte lika snabbt som med co2-tillförsel, men det har jag inget intresse av heller. Alger förekommer i rimliga mängder, har med andra ord inga problem med dem, och har aldrig haft det heller (peppar, peppar). Det är något bättre tillväxt i mitt lilla yngelkar, vilket förmodligen beror på att jag matar mer där.

Edit: hoppla, var försvann inlägget jag svarade på?

Ursprungligen skickat av defdac

[quote]

Däremot har jag hört att det är viktigt att kulorna stannar i bottenmaterialet för att inte riskera övergödning av vattnet...



Det pågår hela tiden vattencirkulation genom bottnen, sk konvektion. Så det du petar ner kommer upp. Lera är ett okontrollerbart sätt att göda eftersom man inte vet hur mycket och i vilken takt det kommer läcka.

Så sant så, det finns säkert någon tabell för hur fort en lerkula bryts ner i ett akvarie, på paketen står det att man ska upprepa behandlingen efter ett år. Så det kan väl vara ett riktmärke då? Lägger man en lerkula direkt på botten så bryts den ner för fort och förorenar vattnet. Stoppar man ner den i gruset/sanden tar det längre tid och dessutom får växterna del av den via rötterna.
Nedbrytningen är ju också viktig eftersom man får en del av kolet därifrån, och utan kol blir det ju inga fina växter. Skillnaden är väl egentligen bara hur man väljer att tillföra det? Vilket i sin tur beror på vilket resultat man eftersträvar. Inget ont om co2-gödning - ser fram emot att prova det när kassan tillåter, men först vill jag nog utforska de möjligheter som finns med bottengödning och gödning i flytande form... ;)

Jag tog bort inlägget då det var rätt överflödigt efter Defdacs inlägg.

Min egen erfarenhet säger att en del växter som tex svärdsplantor och en del andra Echinodorus-arter kräver denna typ av gödning för att bli riktigt stora och välväxta, medans andra mer snabbväxande arter som tex Hygrophila polysperma och Ludwigia inclinata verticillata "Cuba" inte påverkas alls. Sen finns det mer tveksamma fall som tex Hemianthus callitrichoides som jag tyckte växte något mer och bildade små kullar där jag lagt ner gödning.

De växter jag planterar om "ofta" verkar inte bry sig om bottengödning medans de flesta växter som man i princip aldrig planterar om verkar påverkas i en högre utsträckning.

Peter

citat:
<hr noshade size="1">
Stoppar man ner den i gruset/sanden tar det längre tid och dessutom får växterna del av den via rötterna.
<hr noshade size="1">

Kemotaxin hos vattenväxter fungerar väl så att tillväxten är störst där näringen finns. Har jag fel?

Är det inte så att vattenväxters rötter är mera ankare än näringssamlare?

Citat:
<hr noshade size="1">
Nedbrytningen är ju också viktig eftersom man får en del av kolet därifrån, och utan kol blir det ju inga fina växter.
<hr noshade size="1">

Multnande lerkulor kan omöjigt skapa någon användbar mängd kol som växterna kan tillgodogöra sig.

Ursprungligen skickat av plizken

citat:

<hr noshade size="1">

Stoppar man ner den i gruset/sanden tar det längre tid och dessutom får växterna del av den via rötterna.

<hr noshade size="1">



Kemotaxin hos vattenväxter fungerar väl så att tillväxten är störst där näringen finns. Har jag fel?



Är det inte så att vattenväxters rötter är mera ankare än näringssamlare?



Se petnyms inlägg ovan. Det är olika för oilka växter i vilken grad de kan tillgodogöra sig näring på olika sätt.



Citat:

<hr noshade size="1">

Nedbrytningen är ju också viktig eftersom man får en del av kolet därifrån, och utan kol blir det ju inga fina växter.

<hr noshade size="1">



Multnande lerkulor kan omöjigt skapa någon andvändbar mängd kol som växterna kan tillgodogöra sig.

Visst kan de det. Eller vad menar du? Det är klart att det inte blir samma mängder som om man tillför co2, men kol får man annars från nedbrytningsprocesser i akvariumet, från t.ex. överbliven fiskmat, bottensubstrat och annat "avfall". Utan kol skulle det bli svårt att klara växterna.

Jag är rätt övertygad om att den största mängden kol i akvarievatten kommer från syreutväxlingen vid ytan.

Man låter inte gamla döda blad sedimenteras på botten i ett akvarium så någon större föruttnelseprocess finns det väl inte.


Dom växter som petnym pratar om är växter som har förmågan att ta upp sitt kol i karbonatform och dom fungerar på lite speciellt sätt men jag tror inte kemotaxin skiljer sig så mycket från övriga växter.

Jag som trodde att gammal mat o växtdelar o avfall blev till nitrit. Hur kan det bli till kol? Nu börjar den här växt-kemin bli väl komplicerad, tycker jag.

Kulorna petas ju ner under växten där rötterna befinner sig, d.v.s. rötterna har direkt tillgång till näringsämnena via rötterna... det är väl det som är vitsen med bottengödning.

Problemet är att akvatiska växter (inte sumpväxter såsom Echinodorus) föredrar att ta in näringen med sina blad, eftersom det ändå är där dom växer.

Näringsupptag via rötterna.

Riccia? Javamossa? Monoselenium? Hornsärv?

Vattenväxter har en fenomenal förmåga som krukväxter saknar. Utnyttja den.

Punktgödning handlar ju om att man göder där det behövs och låter bli dom ställen där det inte behövs...

Punktgöd i vattnet, där gödningen tas upp bäst. <b>Algerna kan du ändå aldrig näringsbegränsa i vattnet.</b>

Tilläggas kan att jag har härligt mörkgröna växter, som växer så det knakar,

Bra med kväve i vattnet med andra ord, och du får tydligen in tillräckligt med kväve från fiskarna för att underhålla den tillväxt du har och då har du väldigt väldigt låg tillväxt, pågränsen till ingen alls.

Jag som trodde att gammal mat o växtdelar o avfall blev till nitrit. Hur kan det bli till kol? Nu börjar den här växt-kemin bli väl komplicerad, tycker jag.

Allt organiskt material innehåller kol. Bildar DOC (Dissolved Organic Carbon) i vattnet som gärna binder med näringsämnen, t ex fosfat, vilket kan bli lurigt - även om man mäter upp att man har fosfat kan det vara otillgängligt för växterna.

Växtkemi är komplicerad, så det är därför man uppfunnit metoder att slippa behöva bry sig om det: Efter ett stort vattenbyte i veckan sätter man ner allt växterna behöver. Vattenbytena garanterar att det inte blir för mycket och att maten blir i den form växterna vill ha den.

Hur får man den bästa bottnen för ex. Echinodorus. Grus/sand/lera, gärna det enklaste och billigaste sättet?

/Pär

Problemet är att akvatiska växter (inte sumpväxter såsom Echinodorus) föredrar att ta in näringen med sina blad, eftersom det ändå är där dom växer.

Ja du, där har vi nog lite olika synsätt. Visst tar växterna upp näring via sina blad, har aldrig påstått något annat, men de tar också upp näring via rötterna.

Riccia? Javamossa? Monoselenium? Hornsärv?

De två första där har ju inga rötter utan är flytväxter som tar sin näring ur vattnet - växter som är anpassade för detta m.a.o. Hornsärven har inte heller några direkta rötter, även om den kan planteras i gruset. Monoselenium måste jag medge att jag inte har en aning om vad det är för någonting.

Punktgöd i vattnet, där gödningen tas upp bäst. Algerna kan du ändå aldrig näringsbegränsa i vattnet.

Punktgödning i vatten? Det går ju inte... Antingen göder man hela vattnet eller inte alls.[:-34] Vad menar du med att det inte går att näringsbegränsa alger? Har man tillräckligt med växter tar väl de "över" från algerna? Ett visst antal alger i vattnet är ju ett sundhetstecken för akvariet.

Bra med kväve i vattnet med andra ord, och du får tydligen in tillräckligt med kväve från fiskarna för att underhålla den tillväxt du har och då har du väldigt väldigt låg tillväxt, pågränsen till ingen alls.

Jag har säkert bra med kväve i vattet (har inte mätt det), men det är troligen inte från fiskarna eftersom jag inte har så där värst många, snarare från fiskmaten skulle jag tro. Men jag har mycket bra tillväxt i mina kar - som sagt säkert inget jämfört med co2-kar, men jag rensar ut växter varje till varannan vecka för att det inte ska bli för "skogigt".

Jag är rätt övertygad om att den största mängden kol i akvarievatten kommer från syreutväxlingen vid ytan.

Det är jag också, så där skiljer vi oss inte alls, men det finns även andra kolkällor i ett akvarie, och har man ingen co2-tillförsel så tycker jag gott att man kan använda sig av dessa på ett bra sätt. Många bäckar små...

De två första där har ju inga rötter utan är flytväxter som tar sin näring ur vattnet - växter som är anpassade för detta m.a.o. Hornsärven har inte heller några direkta rötter, även om den kan planteras i gruset. Monoselenium måste jag medge att jag inte har en aning om vad det är för någonting.

Exakt. Akvatiska växter har en fenomenal fördel iom att dom står i ett enda stort förnyelsebart substrat som hela tiden fyller på nya näringsnivåer - vattnet. I motsats till en botten med sämre cirkulation där näringen snabbt tar slut.

Punktgödning i vatten? Det går ju inte...

Jo det är bara att hälla ner näringen och låta cirkulationen smeka växternas blad. Punktmarkering på bladen.

Vad menar du med att det inte går att näringsbegränsa alger? Har man tillräckligt med växter tar väl de "över" från algerna?

Alger klarar 10-100 ggr lägre näringsnivåer än växter så konkurrensen mellan växter och alger består inte av näringskonkurrens.

Vad den består i är ett intrassantare kapitel. Har du löst den gåtan har du alla världens växtakvaristers intresse som i en liten hand.

Det närmaste tänkbara är helt enkelt ljuskonkurrens, det stämmer bra in med att algerna av någon anledning inte sätter sig ovanpåbladen och att algerna markant avtar när man bara ser växter uppifrån i ett akvarium.

(Det har även att göra med att när man har bra tillväxt så trimmas hela tiden algangripna delar bort och växtmassa skuggar effektivt bort algerna från ställen dom kan sätta sig).

Jag har säkert bra med kväve i vattet (har inte mätt det), men det är troligen inte från fiskarna eftersom jag inte har så där värst många, snarare från fiskmaten skulle jag tro. Men jag har mycket bra tillväxt i mina kar - som sagt säkert inget jämfört med co2-kar, men jag rensar ut växter varje till varannan vecka för att det inte ska bli för "skogigt".

Exakt. Det går inte riktigt att jämföra. Har växten bara ett par ppm CO2 att tillgå så kommer den bara växa motsvarande de stackars ppm:en oavsett annan näringstillgång.

CO2-burkar brukar hålla 20-30 ppm dvs ca 10 ggr snabbare tillväxt. Den höga CO2-nivån gör även att ljuskompensationspunkten markant minskar, dvs punkten där växternas respiration och fotosyntes möts, dvs dom klarar sig med mindre ljus.

Det är jag också, så där skiljer vi oss inte alls, men det finns även andra kolkällor i ett akvarie, och har man ingen co2-tillförsel så tycker jag gott att man kan använda sig av dessa på ett bra sätt. Många bäckar små...

Från luften får man typ 0.03 ppm CO2 och från fiskar/bakterier osv kommer du upp i blygsamma 2-3 ppm högt räknat - utan växter.

Det är givetvis altid svårt att argumentera mot någon som har ett så stort försprång på co2-området, men jag kommer nog att fortsätta försöka i alla fall [:-120] Jag har ju trots allt haft akvarie ett tag och fått mina växter att trivas bra utan co2-tillförsel.

Exakt. Akvatiska växter har en fenomenal fördel iom att dom står i ett enda stort förnyelsebart substrat som hela tiden fyller på nya näringsnivåer - vattnet. I motsats till en botten med sämre cirkulation där näringen snabbt tar slut.

Det är stor skillnad på flytväxter och växter med rötter. Båda tar visserligen upp co2 med bladen, men flytväxterna är helt hänvisade till vilka näringsämnen som finns i vattnet. Bottensediment i sjöar innehåller ofta 50-100 gånger mer co2 än vattnet gör. Ändå är det svårt för växterna att använda sig av denna kolkälla, och därför har olika växter utvecklat olika system för att tillgodogöra sig kol. När det finns en lättillgänglig kolkälla i vattnet (som vid co2-tillförsel) föredrar växter oftast denna. Det är bara att jämföra med människor i allmänhet - varför jobba hårt för något om du kan få det gratis? [8D] Det betyder ju inte att växter som inte har tillgång till denna lättillgängliga källa inte har någon möjlighet att ta upp co2 från andra källor. Näringen i ett bra uppbyggt bottensubstrat kan utan problem hålla i minst 4-5 år (inte särskilt snabbt det tar slut m.a.o.), sedan är det lerkulor som gäller... och att komplettera med exempelvis TMG. Kostnadsmässigt kan jag tänka mig att det är betydligt mer ekonomiskt med bottensubstrat än med co2-tillförsel.

Exakt. Det går inte riktigt att jämföra. Har växten bara ett par ppm CO2 att tillgå så kommer den bara växa motsvarande de stackars ppm:en oavsett annan näringstillgång.



CO2-burkar brukar hålla 20-30 ppm dvs ca 10 ggr snabbare tillväxt. Den höga CO2-nivån gör även att ljuskompensationspunkten markant minskar, dvs punkten där växternas respiration och fotosyntes möts, dvs dom klarar sig med mindre ljus.

Jag håller som sagt med dig om det där med snabbare tillväxt i ett co2-kar. Visst blir det så, inget snack om saken. Men det finns en del nackdelar med den tillförseln som jag slipper med "min" metod. Jag har visserligen låga halter av co2 i mina kar, men ändå god tillväxt och friska växter. Jag eftersträvar en balans som ligger så nära den naturliga som möjligt, för att både fiskar och växter ska må bra. Med co2-tillförsel skulle jag behöva lägga ner betydligt mer tid på mina växter - klippa och trimma i tid och otid... Jag skulle vara tvungen att köpa PMDD och tillföra, eftersom min tillväxt inte längre skulle vara begränsad och därför skulle näringsämnena i vattnet inte räcka till. Jag skulle vara tvungen att övervaka ph och kh och kolla vattnets buffringskapacitet. Mitt vatten är mjukt så jag skulle dessutom vara tvungen att tillföra bikarbonat för att fiskarna skulle må bra, och ändå kanske jag skulle få en co2-topp mitt i natten så att mitt magnifika praktbotiabestånd med fiskar för tusentals kronor skulle ligga och guppa vid ytan på morgonen när jag klev upp. Om de inte låg döda på botten då... Dessutom har jag ju läst om dessa stackare som har fått alginvasioner genom dålig balans i karen - och då är ofta co2 och diverse tillsatser inblandat verkar det som...

Från luften får man typ 0.03 ppm CO2 och från fiskar/bakterier osv kommer du upp i blygsamma 2-3 ppm högt räknat - utan växter.

Säkert riktigt, för att behålla så mycket co2 som möjligt i akvariet får man därför se till att man inte har alltför stark cirkulation, så att den vädras ut. Bara precis så att fiskarna ska få tillräckligt med syre. Om man nu har en god tillväxt i sitt akvarium, där fiskar och växter trivs, där det inte förekommer någon sjukdom, där fiskarna förökar sig etc - varför i hela fridens namn skulle jag då vilja snabba på växternas tillväxt och därmed rubba den balans som finns? Jag kan inte riktigt se någon anledning till det. Mitt mål med min akvariehobby är inte att växterna ska växa snabbare, utan att det ska finnas en biologisk balans. Tillväxt är inte allt, precis som storlek inte är allt [:-30]

citat
<hr noshade size="1">Dessutom har jag ju läst om dessa stackare som har fått alginvasioner genom dålig balans i karen - och då är ofta co2 och diverse tillsatser inblandat verkar det som...<hr noshade size="1">
Där man tillför CO2 för att göda och inte för att reglera PH brukar i regel vara rena växtakvarier med en växtmassa som motsvarar kanske 70-90% av vattenvolymen. Om något går fel i ett sådant akvarium så går det fort.

Om jag inte minns fel så förbrukar Defdacs akvarium ca 15 ppm nitrat per dag. Har du någon aning om hur mycket det är och vad som händer om tillförseln skulle upphöra?
Det blir i regel rätt snabbt en algkatastrof som kan ta lång att reda ut.



citat:<hr noshade size="1">
citat:
--------------------------------------------------------------------------------
Problemet är att akvatiska växter (inte sumpväxter såsom Echinodorus) föredrar att ta in näringen med sina blad, eftersom det ändå är där dom växer.
--------------------------------------------------------------------------------

Ja du, där har vi nog lite olika synsätt. Visst tar växterna upp näring via sina blad, har aldrig påstått något annat, men de tar också upp näring via rötterna.<hr noshade size="1">

Olika synsätt.. Det Defdac sägar där är inte en teori, Det är fakta.

Där man tillför CO2 för att göda och inte för att reglera PH brukar i regel vara rena växtakvarier med en växtmassa som motsvarar kanske 70-90% av vattenvolymen. Om något går fel i ett sådant akvarium så går det fort.



Om jag inte minns fel så förbrukar Defdacs akvarium ca 15 ppm nitrat per dag. Har du någon aning om hur mycket det är och vad som händer om tillförseln skulle upphöra?

Det blir i regel rätt snabbt en algkatastrof som kan ta lång att reda ut.

Precis min åsikt. Men som du säger så handlar det om växtakvarium... Där man göder växter... Och varför skulle han sluta tillföra det till sitt akvarium?

Olika synsätt.. Det Defdac sägar där är inte en teori, Det är fakta.

Jag tror jag hoppade över ett tankeled där. Jag syftade inte på Echinodorus i mitt svar. Fakta är att växter tar upp näring både via blad och rötter. Det är olika för olika växter i vilken grad, och det är olika för olika näringsämnen. Det är till och med olika beroende på om växten kommer från ett mjukt eller hårt vatten. Kol däremot tar växter i allmänhet upp via bladen, eftersom det är en del av fotosyntesen.

Det jag menade är en del av vattenväxters kemotaxi. Där näringen finns växer växten.

Ja jag läste att du använde även flytande gödning och jag är tämligen övertygad att det är det som gör dig nöjd med din tillväxt..

Var glad att du har friska och fina växter men förkasta inte decenier av forskning och erfarenhet bara för att dina växter fungerar i ett kar där du göder med lerkulor.

Jag har en fundering angående lerkulor. hur skulle ett sådant stycke lera kunna innehålla en sådan otrolig koncentration näring att den skulle räcka i ca ett år? Låter som ett mirakel i mina öron.


---------
Jag har fått editera alla inlägg jag har skrivit. Kan verkligen inte stava idag.. =(

Jahadu Lenita.. jag är tydligen inte bara kass på att skriva idag. jag kan tydligen inte läsa heller..

Om du byter ut ett par ord i dina inlägg (T,ex byter orden du mot jag) så får det en betydligt vassare och otrevligare underton.

Här sitter jag och tjurar ihop över din obegripligt dåliga attityd när det handlar om att jag läser som en kratta.. Jösses.. Jag skulle inte ha stigit upp imorse.

Var glad att du har friska och fina växter men förkasta inte decenier av forskning och erfarenhet bara för att dina växter fungerar i ett kar där du göder med lerkulor.

Skulle aldrig falla mig in i att göra det heller. Var fick du det ifrån? Tycker det är synd att man inte kan diskutera en fråga utan att någon ska försöka trycka till på oschyssta sätt. Det är en gammal diskussion det här där det inte alls finns några självklarheter, men mycket åsikter. Lerkulor skördar tydligen inget annat än förakt från din sida. Jag erkänner de fördelar som finns med co2-gödning. Men jag är inte blind för nackdelarna, varken vad det gäller bottegödning eller co2-gödning. Vem är mest tolerant?

Ja jag läste att du använde även flytande gödning och jag är tämligen övertygad att det är det som gör dig nöjd med din tillväxt..

Något jag för övrigt började med i juni 2004! Så ta du din övertygelse nån annanstans.

Jag har en fundering angående lerkulor. hur skulle ett sådant stycke lera kunna innehålla en sådan otrolig koncentration näring att den skulle räcka i ca ett år? Låter som ett mirakel i mina öron.

Det får du fråga tillverkaren om. Då kan du samtidigt fråga varför vanliga krukväxter klarar sig på sin krukjord i ett till två år. Hur kan det komma sig att jord innehåller näringsämnen? Herrens vägar är i sanning outgrundliga... [:-2]

Jag kan bara hänvisa till mitt tidigare inlägg..

Är väl skyldig dig en ursäkt då.. =)

Åhå, så det var så det var [8)] Jag började själv tjura ihop så smått... Tar tillbaka allt... [:D]

Ska nog kila iväg till optikern och kolla om han kan hjälpa mig..

Skaffa ett snyggt par [:-31] [;)]

När det finns en lättillgänglig kolkälla i vattnet (som vid co2-tillförsel) föredrar växter oftast denna.

Exakt och i akvarier är CO2-produktionen från bottnen högst begränsat, motsvarande de 2-3 ppm jag snackade om förut. Och då pratar vi om rena jordbottnar ala Walstadakvarier där bakterierna producerar CO2 i nedbrytningsprocesser.

Det betyder ju inte att växter som inte har tillgång till denna lättillgängliga källa inte har någon möjlighet att ta upp co2 från andra källor.

Jag har för mig att växter måste ställa om maskineriet från att ta upp bikarbonat till att ta upp CO2 så med varierande CO2 kan man sabba mer göra nytta. Återacklimatisering hela tiden.

På det sätter skapar helt klart en Walstadbotten stabilare förutsättningar om man inte ska rota omkring i bottnen, som vi växtakvarister som håller på mycket design gör.

Men man kan inte räkna med att klara speciellt svåra akvarier i superbottnade akvarier, eftersom kolkällan är så väldigt marginell.

Lera skapar anearoba förhållanden som aeroba CO2-producerande bakterier skyr - där kommer istället anearoba bakterier in som dessutom omvandlar kvävet till gas så det sipprar ut ur akvariet.

Näringen i ett bra uppbyggt bottensubstrat kan utan problem hålla i minst 4-5 år (inte särskilt snabbt det tar slut m.a.o.),

Med extremt begränsad tillväxt ja, kör du igång en stabil CO2-produktion är bottnen strippad på några månader.

Jag eftersträvar en balans som ligger så nära den naturliga som möjligt, för att både fiskar och växter ska må bra.

Isåfall ska du ha en obegränsad näring och CO2-källa som alltid håller exakt samma nivåer, vilket ett så litet begränsat system som akvarier aldrig kan göra. Det är helt beroende av vad du sätter in, och du skulle aldrig låta dina firrar försöka överleva med en stor matklump i flera år.

Walstadburkar får nog anses aningens mer naturliga, men dom är *totalt* beroende av att någon tillför systemet kväve och fosfor för att det ska växa överhuvudtaget.

Med co2-tillförsel skulle jag behöva lägga ner betydligt mer tid på mina växter - klippa och trimma i tid och otid...

Ungefär som med fiskodling då? Du ser växter som något statiskt, jag ser det som en hobby.

Dessutom har jag ju läst om dessa stackare som har fått alginvasioner genom dålig balans i karen - och då är ofta co2 och diverse tillsatser inblandat verkar det som...

Ljusmängd skulle jag vilja påstå.

Skapa en lerbotten och dynga på med över 0.5 watt/liter och du får garanterat algodling.

Att dessutom lera skjuter upp järnhalterna långt över det "naturliga" gör att man *måste* tillsätta NPK och andra mikroämnen i förhållande till järnmängder.

Säkert riktigt, för att behålla så mycket co2 som möjligt i akvariet får man därför se till att man inte har alltför stark cirkulation, så att den vädras ut. Bara precis så att fiskarna ska få tillräckligt med syre.

Syre och CO2 tävlar inte i vattnet, men syreupptagningsförmågan hos fiskarna blir sämre med högre CO2-halt.

Om man nu har en god tillväxt i sitt akvarium, där fiskar och växter trivs, där det inte förekommer någon sjukdom, där fiskarna förökar sig etc - varför i hela fridens namn skulle jag då vilja snabba på växternas tillväxt och därmed rubba den balans som finns? Jag kan inte riktigt se någon anledning till det.



Mitt mål med min akvariehobby är inte att växterna ska växa snabbare, utan att det ska finnas en biologisk balans. Tillväxt är inte allt, precis som storlek inte är allt [:-30]

Exakt. Vi eftersträvar olika saker. Jag vill få stora friska växter snabbt, du vill få stora friska fiskar snabbt.

Fakta är att växter tar upp näring både via blad och rötter. Det är olika för olika växter i vilken grad, och det är olika för olika näringsämnen.

.. och olika beroende på var växten föredrar att ta upp näringen. Jag har för mig att det även är så att det är lite antingen eller. Klarar växten att få in näringen där den är lättast att ta upp och där det hela tiden kommer nya näringsämnen så blir rotupptaget väldigt marginellt.

citat:
<hr noshade size="1">Klarar växten att få in näringen där den är lättast att ta upp och där det hela tiden kommer nya näringsämnen så blir rotupptaget väldigt marginellt.<hr noshade size="1">

Tufft . instant evolution.

Då kan du samtidigt fråga varför vanliga krukväxter klarar sig på sin krukjord i ett till två år. Hur kan det komma sig att jord innehåller näringsämnen?

Denna jämförelse haltar. Testa hur länge blomjorden skulle hålla näring om du dygnet runt skulle föra igenom vatten, som akvatiska substrat.

Herrens vägar är i sanning outgrundliga... [:-2]

Ja om man inte vill eller orkar förstå så brukar det vara bekvämt att nöja sig vid att stannar där.

[quote]

Herrens vägar är i sanning outgrundliga... [:-2]

Ja om man inte vill eller orkar förstå så brukar det vara bekvämt att nöja sig vid att stannar där.
[/quote]
Ops, det var en kommentar det...

Det borde inte vara helt omöjligt att få fram hur lite gödningsämen finns i en lerkula.

Problem med alger får man inte av CO2, utan av för mycket ljus eller obalans i gödningsämnen. Exempelvis för mycket fosfat från fiskmaten (via fiskarna) eller för mycket järn från lerbotten(eller lerkulor).

citat:

Herrens vägar är i sanning outgrundliga...





Ja om man inte vill eller orkar förstå så brukar det vara bekvämt att nöja sig vid att stannar där.

Hoppala! [B)] Vad exakt är det du menar att jag inte förstår? Det måste vara något fundamentalt som jag har missat här som kan rättfärdiga ett sådant påhopp. Jag är varken en särskilt bekväm eller nöjd person, tvärtom är jag ifrågasättande och nyfiken. Jag tycker om att lära mig nya saker, men jag tror inte på den Enda Sanningen. Det finns många religioner, men ingen enda är den enda rätta, eller har ensamrätt på vad människor ska tro eller tänka. Jag har aldrig ifrågasatt att det finns fördelar med co2-gödning, tvärtom är det min metod som ifrågasätts här. Så är jag trög som inte fattar att jag uppenbarligen borde rycka upp alla växterna med rötterna eftersom jag ändå inte har någon tillväxt? Förklara dig!

citat:

Då kan du samtidigt fråga varför vanliga krukväxter klarar sig på sin krukjord i ett till två år. Hur kan det komma sig att jord innehåller näringsämnen?





Denna jämförelse haltar. Testa hur länge blomjorden skulle hålla näring om du dygnet runt skulle föra igenom vatten, som akvatiska substrat.

Vitsen med jämförelsen var att påvisa att allt material som det växer i innehåller näringsämnen, inget annat. Jord urlakas givetvis om man häller vatten på den dygnet runt genom en sil. Även bottensubstrat i ett akvarie urlakas efter en tid, vilket jag har påpekat tidigare. Så vad är din poäng? Är det något här jag inte fattar?

.. och olika beroende på var växten föredrar att ta upp näringen. Jag har för mig att det även är så att det är lite antingen eller. Klarar växten att få in näringen där den är lättast att ta upp och där det hela tiden kommer nya näringsämnen så blir rotupptaget väldigt marginellt.

Håller med, växter föredrar olika näringsupptag. Men det lättaste sättet att ta upp vissa ämnen för en rotväxt (och då talar jag om såna som sitter fast i botten) är inte alltid via vattnet. Det finns växter som till och med föredrar att ta upp co2 via rotsystemet, exempelvis Jancus bulbosus. Visst föredrar 9 av 10 växter co2 via vattnet, men det finns undantag. Samma sak är det med vissa andra näringsämnen, exempelvis fosfor, som för en del växter lättare tas upp via rötterna. Men det kanske är här jag missuppfattar något?

Jag har för mig att växter måste ställa om maskineriet från att ta upp bikarbonat till att ta upp CO2 så med varierande CO2 kan man sabba mer göra nytta. Återacklimatisering hela tiden.

Även många gånger i naturen är co2 en bristvara och framför allt så kan tillgången variera, exempelvis i strömmande vatten, så de olika strategier som växterna har skapat för att ta upp co2 optimalt är många. De svänger inte från en strategi till en annan - de har anpassat sig till sin miljö. Speciellt i mjuka vatten är det vanligt att co2 är en bristvara, och därför har växter från dessa vatten oftare andra sätt att tillgodogöra sig co2 på, exempelvis genom lagring och återanvändning. Bikarbonat har jag aldrig tillfört i mina vatten så det vet jag i princip inget om.

Med extremt begränsad tillväxt ja, kör du igång en stabil CO2-produktion är bottnen strippad på några månader.

Precis vad jag skrev tidigare. Men utan co2-tillförsel håller botten längre.

Ungefär som med fiskodling då? Du ser växter som något statiskt, jag ser det som en hobby.

Är det här skon klämmer? Jag menar verkligen inte att angripa din hobby, tvärtom som jag tidigare har påpekat ser jag fram emot att testa co2 i framtiden. Jag ser inte heller växter som något statiskt - jag vidhåller att jag har god tillväxt och jag tycker mycket om att ägna mig åt växterna i akvariet såväl som fiskarna. Men du har helt rätt i att det primära för mig är fiskarna, växterna är sekundära. Men visst skulle jag bli ledsen om en växt gick och dog för mig. De är också levande.

Men man kan inte räkna med att klara speciellt svåra akvarier i superbottnade akvarier, eftersom kolkällan är så väldigt marginell.

Helt riktigt, man får anpassa sina växter efter sitt akvarium, istället för att göra tvärtom, vilket jag antar att växtakvarister gör. Vissa växter kräver höga halter av co2, något som jag inte kan tillgodose. Därför har jag för vana att först läsa på lite om växterna och sedan köpa dem. Visst har det hänt att jag blivit lite väl ivrig ibland, men i huvudsak så har jag inga "avancerade" växter.

Jag hoppas att jag uttrycker mig klart och tydligt och att jag inte ger upphov till några missförstånd nu - timmen är sen och jag borde ligga i min sköna säng istället för att sitta här, men frestelsen blev för stor. Man får väl ha i åtanke att jag uttrycker mig som jag har förstånd till och ta alla mina uttalanden med en nypa salt. Eller co2 om det finns till hands.

[quote]

Ja om man inte vill eller orkar förstå så brukar det vara bekvämt att nöja sig vid att stannar där.

Hoppala! [B)] Vad exakt är det du menar att jag inte förstår?
[/quote]
Jag menade inte dig explicit utan det var ett generellt utyttrande som gäller ganska många. När något blir lite för krångligt anser man det vara hokuspokus.

Med den mentaliteten skulle aldrig något gå framåt. Då skulle man stå kvar och stampa (lera ;).

Det måste vara något fundamentalt som jag har missat här som kan rättfärdiga ett sådant påhopp.

Låt mig se nu...

Tillväxt är inte allt, precis som storlek inte är allt [:-30]

.. vilket inte heller var riktat mot mig utan ett generellt uttalande. Vad säger du? 1-1? ;)

Så är jag trög som inte fattar att jag uppenbarligen borde rycka upp alla växterna med rötterna eftersom jag ändå inte har någon tillväxt? Förklara dig!

Vem har sagt det?

Vitsen med jämförelsen var att påvisa att allt material som det växer i innehåller näringsämnen, inget annat. Jord urlakas givetvis om man häller vatten på den dygnet runt genom en sil. Även bottensubstrat i ett akvarie urlakas efter en tid, vilket jag har påpekat tidigare. Så vad är din poäng?

Att akvatiska substrat är urlakade. En lerbotten lakas ur ungefär så snabbt som man får kontroll på trådalgsodlingen.

Jag tycker *inte* att nybörjare ska slåss mot trådalgsodling i ett halvår innan man får ett snyggt växtakvarium - speciellt inte om det är så enkelt som att bara titta sig omkring efter bättre alternativ som har alla lerans egenskaper minus järnhalten och läckaget.

Håller med, växter föredrar olika näringsupptag. Men det lättaste sättet att ta upp vissa ämnen för en rotväxt (och då talar jag om såna som sitter fast i botten) är inte alltid via vattnet.

Varför rikta in sig på en specifik typ av växt som ändå inte är speciellt vanlig? Echinodorus är bara ett enda släkte och som dessutom nästan aldrig används i växtakvarier. Sumpväxter har sin nich och dom är väldigt speciella eftersom dom måste ha tjocka ogenomträngliga blad som även ska klara övervattensväxter.

Det finns växter som till och med föredrar att ta upp co2 via rotsystemet, exempelvis Jancus bulbosus. Visst föredrar 9 av 10 växter co2 via vattnet, men det finns undantag.

Bygger du upp ett helt växtakvarium för en enda växt så visst. Du kan dra fram hur många extremexempel som helst och det kommer ändå inte hjälpa nybörjare ett smack.

Dessutom fixar du inte CO2-produktion i bottnen med lera.

Samma sak är det med vissa andra näringsämnen, exempelvis fosfor, som för en del växter lättare tas upp via rötterna. Men det kanske är här jag missuppfattar något?

Vilka växter är det? Jag doserar 2.75 ppm PO4 i vattnet varannan dag och allt växer som det ska.

Återigen är det onödigt att försöka hitta växter som passar in på ett dåligt substrat som lera. Att substratet ensamt dessutom aldrig kan tillgodose växterna kvävebehov gör att man ändå på något sätt måste tillföra det till systemet. Du gör det via fiskar/mat, jag gör det via KNO3 och KH2PO4. Du kan aldrig garantera att fosfatet inte är uppbundet i organiskt material, det kan jag. Det jag stoppar ner går direkt till växterna.

Även många gånger i naturen är co2 en bristvara och framför allt så kan tillgången variera, exempelvis i strömmande vatten, så de olika strategier som växterna har skapat för att ta upp co2 optimalt är många.

Ja växter har skapat många fiffiga system för att överleva dåliga förhållanden. Varför vill du ge dom dåliga förhållanden?

Precis vad jag skrev tidigare. Men utan co2-tillförsel håller botten längre.

Nej, urlakningen pågår dygnet runt. Bottnen går mot ekvillibrium med kranvattnet. Det är därför man måste kombinera en botten med någon form av gödning. Walstad gör det med flingfoder, jag gör det med gödning.

Är det här skon klämmer?

Klämmer skon? Du behöver inte gå i försvarsläge. Vi diskuterar.

Helt riktigt, man får anpassa sina växter efter sitt akvarium, istället för att göra tvärtom, vilket jag antar att växtakvarister gör.

Inte "man får anpassa", vem är "man"? Menar du dig själv? Anledningen att jag nyper här är för att reda ut en gång för alla att det primära för dig är fiskar och köper växter som passar din <b>fiskburk</b>. Jag kan köpa vilka växter jag vill och få allt att växa i min <b>växtburk</b>.

Ibland får jag känslan av att Defdac likställer akvarieväxter med stängelväxter, och det är ju vad han själv till största delen har i sitt kar (av vad jag sett av bilderna). Glöm inte att det sedan finns lökväxter, olika bottentäckare, div gräsarter, echinodorusar och en mängd arter som som Tropica faktiskt odlar ovan vatten. Dvs HELT UTAN någon vattenpelare att ta näring ifrån. Att säga att dessa växter bara använder sina rötter som ankare är ju absurt.

Glöm inte att det sedan finns lökväxter, olika bottentäckare, div gräsarter, echinodorusar och en mängd arter som som Tropica faktiskt odlar ovan vatten. Dvs HELT UTAN någon vattenpelare att ta näring ifrån. Att säga att dessa växter bara använder sina rötter som ankare är ju absurt.

Okej, jag kör växtakvarium inte emersd odling. Emersd odling är enklare eftersom CO2-tillgången är så mycket bättre. Dessutom odlas förvånansvärt många stängselväxter emersed också, vilket kan var tur för lerakvarister som inte får fjutt på stängslarna men ändå vill ha dom kvar 8)

Förresten.

Att säga att dessa &lt;övervattensodlade&gt; växter bara använder sina rötter som ankare är ju absurt.

Vem sjutton har sagt det?

.. vilket inte heller var riktat mot mig utan ett generellt uttalande. Vad säger du? 1-1? ;)

Låt gå för det, just nu har jag dock inget emot sarkastiska kommentarer, eftersom jag är en pms-kärring som letar efter ett utlopp för det gröna monstret inom mig... ;)

Att akvatiska substrat är urlakade. En lerbotten lakas ur ungefär så snabbt som man får kontroll på trådalgsodlingen.



Jag tycker *inte* att nybörjare ska slåss mot trådalgsodling i ett halvår innan man får ett snyggt växtakvarium - speciellt inte om det är så enkelt som att bara titta sig omkring efter bättre alternativ som har alla lerans egenskaper minus järnhalten och läckaget.

Hmm, nu har ju jag inte en lerbotten och har aldrig haft en sådan heller, har heller aldrig haft trådalger. Lerkulor har jag dock, och de avger förvisso ett överflöd av järn som min pistia tar hand om på ett effektivt sätt. Ser inget problem med det egentligen. Som med all akvaristik gäller det att man tar reda på saker innan man sätter sina planer i verket. Kunskap gäller oavsett vad man väljer för metod för sitt akvarium. Akvatiska substrat är inte urlakade och blir inte det heller på en vecka, som jag sa tidigare så tar det ganska lång tid beroende på vad du har för substrat. Flora depot kan jag tänka mig håller i ca 1-2 år, jord i minst 4-5 år. Lera har jag ingen aning om, men jag skulle aldrig heller plantera en växt i ren lera, eftersom den är för finkorning. Tycker inte heller att nybörjare ska behöva slåss mot trådalger i ett halvår, vilket de inte behöver heller med lite kunskap och rätt skötsel - oavsett metod. Men satsar man på ett växtakvarium av den typen som du själv har, så är väl co2-tillförsel en förutsättning? Så det faller lite utanför ramen. Bara för att jag vill ha växter i mitt akvarium innebär det inte att jag vill satsa på ett växtakvarium.

Bygger du upp ett helt växtakvarium för en enda växt så visst. Du kan dra fram hur många extremexempel som helst och det kommer ändå inte hjälpa nybörjare ett smack.



Dessutom fixar du inte CO2-produktion i bottnen med lera.

Har aldrig påstått att lera är det optimala vad det gäller co2-produktion. Lerkulorna är till för att förse växterna med spårämnen, co2 får jag genom fiskmat, ytrörelse, nedbrytningsprocesser etc, som jag påpekat tidigare.
9 av 10 växter innebär 900 av 1000 på ett större plan. En inte helt föraktlig summa växter. En enda växt handlar det inte om, men jag tror visst att nybörjare kommer ha nytta av denna diskussion, framför allt genom att de inser att det kanske finns andra vägar till snygga växter utan att behöva köpa en co2-anläggning.

Varför rikta in sig på en specifik typ av växt som ändå inte är speciellt vanlig? Echinodorus är bara ett enda släkte och som dessutom nästan aldrig används i växtakvarier. Sumpväxter har sin nich och dom är väldigt speciella eftersom dom måste ha tjocka ogenomträngliga blad som även ska klara övervattensväxter.

Rotväxter är väl det som är allra vanligast fortfarande. Flytväxter finns det gott om, men rotväxter är dominerande även inom undervattensvärlden. Echinodorus var det du själv som drog upp - inte jag. Men visst har jag en del sumpväxter - inte många dock.

Vilka växter är det? Jag doserar 2.75 ppm PO4 i vattnet varannan dag och allt växer som det ska.



Återigen är det onödigt att försöka hitta växter som passar in på ett dåligt substrat som lera. Att substratet ensamt dessutom aldrig kan tillgodose växterna kvävebehov gör att man ändå på något sätt måste tillföra det till systemet. Du gör det via fiskar/mat, jag gör det via KNO3 och KH2PO4. Du kan aldrig garantera att fosfatet inte är uppbundet i organiskt material, det kan jag. Det jag stoppar ner går direkt till växterna.

"I naturen finns de flesta akvatiska växter i relativt oförorenade vatten. Här är ofta botten en mer koncentrerad källa för näringsämnen än det överliggande vattnet, och blir därför den primära källan för näring för rotväxande plantor. Detta gäller särskilt för fosfor, järn och andra spårelement. Som kontrast märker man att näringsämnen som ofta associeras med vattnets hårdhet - kalium, magnesium, klorid och sulfater... - ofta tar upp genom vattnet" (fritt översatt från Walstad, 2003, s104)
Och återigen jag har inte lerbotten, jag har lerkulor med spårelement.

Ja växter har skapat många fiffiga system för att överleva dåliga förhållanden. Varför vill du ge dom dåliga förhållanden?

Inte dåliga förhållanden - naturliga förhållanden. Det är en viss skillnad. Att efterlikna den naturliga miljön ser jag inget fel i.

Nej, urlakningen pågår dygnet runt. Bottnen går mot ekvillibrium med kranvattnet. Det är därför man måste kombinera en botten med någon form av gödning. Walstad gör det med flingfoder, jag gör det med gödning.

Visst pågår urlakningen dygnet runt, precis som din co2 förbrukas under dygnet. Och visst måste man komplettera med gödning i någon form för att det ska fungera som det ska - har aldrig påstått något annat. Men tillför jag co2 i burken, stimulerar jag tillväxten och växterna förbrukar/har behov av mer näring i andra former - alltså urlakas botten snabbare med co2-tillförsel än utan.

Klämmer skon? Du behöver inte gå i försvarsläge. Vi diskuterar.

Det där var inte försvarsläge, det var mitt attack-läge ;) Och visst har vi en härlig diskussion. Jag älskar att diskutera.

Defdac wrote: Men man kan inte räkna med att klara speciellt svåra akvarier i superbottnade akvarier, eftersom kolkällan är så väldigt marginell.







Lenita wrote: Helt riktigt, man får anpassa sina växter efter sitt akvarium, istället för att göra tvärtom, vilket jag antar att växtakvarister gör. Vissa växter kräver höga halter av co2, något som jag inte kan tillgodose. Därför har jag för vana att först läsa på lite om växterna och sedan köpa dem. Visst har det hänt att jag blivit lite väl ivrig ibland, men i huvudsak så har jag inga "avancerade" växter.



Defdac wrote: Inte "man får anpassa", vem är "man"? Menar du dig själv? Anledningen att jag nyper här är för att reda ut en gång för alla att det primära för dig är fiskar och köper växter som passar din fiskburk. Jag kan köpa vilka växter jag vill och få allt att växa i min växtburk.

*Du* skriver att "man" inte kan klara avancerad växter i superbottnade akvarier och jag svarar med att det kan "man" inte - och du frågar mig vem "man" är? Vem är din "man"?
Jag har inga som helst problem med att se att våra akvarier har olika syften och att tyngdpunkten ligger olika. Det har vi redan konstaterat vid ett flertal tillfällen. Det primära för mig är fiskarna, det har jag redan medgett, så det blir ett nyp i luften det här. På grund av detta har jag valt att ta en lite annorlunda väg vad det gäller mina växter. Sett ur ditt perspektiv är det en sämre väg, sett ur mitt en väg som passar mig alldeles utmärkt. Jag får det jag vill ha från mina växter, vilket du förmodligen får från dina också.

Lerkulor har jag dock, och de avger förvisso ett överflöd av järn som min pistia tar hand om på ett effektivt sätt.

En av de bästa växtakvaristerna i värden (Jeff Senske) gör lerkulor, men trycker även in Osmocote och kör dom sparsamt. Plötsligt är leran inte mest järn längre utan har även ansenligt med NPK, som ju är det växterna behöver i störst mängd.

Med det vill jag säga att jag kan se applikationer för lera, men inte som det används nu och absolut inte som de råd nya växtakvarister brukar få i zoohandel etc: Riven lera i botten och extra Ferrogan ovanpå det.

Flora depot kan jag tänka mig håller i ca 1-2 år, jord i minst 4-5 år.

Håller för vad? För en igenväxt djungelburk enbart med glupska rotätande Echinododorus och hyffsat med ljus? Aldrig. Några veckor skulle jag säga.

Drar du ur en bunt växter varje vecka i flera veckor i rad och ovanpå det lakar ur bottnen med vattenbyten så kommer bottnen vara lika innehållslöst som kranvattnet på nolltid , speciellt runt rötterna varpå växten hela tiden tvingas slänga energi på att bygga större och större rotsystem. Jämför gärna krukväxter.

Men satsar man på ett växtakvarium av den typen som du själv har, så är väl co2-tillförsel en förutsättning?

För lite svårare växter ja.

Så det faller lite utanför ramen.

Utanför DIN ram ja. Vi har redan konstaterat att vi har två helt olika synsätt på akvarier. Du kör fisk, jag kör växter. Ingen av oss är normen.

En enda växt handlar det inte om, men jag tror visst att nybörjare kommer ha nytta av denna diskussion, framför allt genom att de inser att det kanske finns andra vägar till snygga växter utan att behöva köpa en co2-anläggning.

Eeeeexakt. En Walstadburk är ett mycket lämptligt spår om man vill ha lite lagom stabil tillväxt, och dessutom slippa göra vattenbyten och samtidigt ha en ansenlig fisklast.

"I naturen finns de flesta akvatiska växter i relativt oförorenade vatten. Här är ofta botten en mer koncentrerad källa för näringsämnen än det överliggande vattnet, och blir därför den primära källan för näring för rotväxande plantor. Detta gäller särskilt för fosfor, järn och andra spårelement. Som kontrast märker man att näringsämnen som ofta associeras med vattnets hårdhet - kalium, magnesium, klorid och sulfater... - ofta tar upp genom vattnet" (fritt översatt från Walstad, 2003, s104)

Ja men här du missar en stooooor poäng - i naturen exponeras inte växterna för samma vatten om och om igen som i ett akvarium och när det kommer nytt vatten så är det inte näringsfritt kranvatten - då är det oerhört näringsrikt vatten från bifloder.

Dessutom har växterna anpassat sig för stabila, men låga, näringsnivåer som alltid finns där. I ett akvarium susar vattnet runt ett par gånger och sedan är det fullkomligt strippat på allt nödvändigt. Högst onaturligt.

Därför måste man i akvarier hela tiden berika systemet på ungefär lika mycket som man plockar ut iform av växter.

Det schysstate vore att kunna tillsätta *exakt* så mycket som det växer, men eftersom det inte går så gör vi istället så att vi skjuter lite över ribban och låter sedan näringsnivåerna pendla.

Det blir katastrof först när växterna omöjligt kan få tag på mer näring.

Du löser det genom flitig matning, jag löser det genom flitig gödning.

Inte dåliga förhållanden - naturliga förhållanden. Det är en viss skillnad. Att efterlikna den naturliga miljön ser jag inget fel i.

Jag ser det som att det är onödigt att försvåra för växterna om man kan ge dom allt dom vill ha hela tiden.

Nybörjare behöver absolut inte förhållanden som får växterna att gå på gränsen av vad dom tål. Kan dom istället skjuta upp ribban så att växterna hela tiden garanterat har allt dom vill ha så kommer dom tycka det är *betydligt* roligare.

Men tillför jag co2 i burken, stimulerar jag tillväxten och växterna förbrukar/har behov av mer näring i andra former - alltså urlakas botten snabbare med co2-tillförsel än utan.

Tja. Om man nu vill göda i bottnen vilket är högst instabilt och ger långt ifrån så bra tillväxt som att göda i vattnet.

En av de bästa växtakvaristerna i värden (Jeff Senske) gör lerkulor, men trycker även in Osmocote och kör dom sparsamt. Plötsligt är leran inte mest järn längre utan har även ansenligt med NPK, som ju är det växterna behöver i störst mängd.



Med det vill jag säga att jag kan se applikationer för lera, men inte som det används nu och absolut inte som de råd nya växtakvarister brukar få i zoohandel etc: Riven lera i botten och extra Ferrogan ovanpå det.

Det här är nyheter för mig. Jag skulle absolut inte rekommendera riven lera med Ferrogan. Det håller jag med om att det verkar fullständigt förkastligt, men jag frågar nästan aldrig i affären vad de tycker, eftersom det verkar som om kunskapen kring växter och olika sorters växtnäring befinner sig på en miniminivå där - det har hänt att jag kommit hem med växter som affären angett skulle ha en viss skötsel och som sen inte funkar i min burk eftersom den kräver mer än affären angett. Ett problem som jag är väl medveten om att jag inte skulle ha om jag körde med co2. Just därför föredrar jag att söka efter info själv, exempelvis genom zoopet.
Jag kan inte heller påstå att jag använder speciellt många lerkulor åt gången. Har tre stycken i mitt 400-liters. Enbart till växter som jag vet tar upp näring genom rötterna, d.v.s. jag binder inte fast riccian runt en kula, eller javamossan...

Håller för vad? För en igenväxt djungelburk enbart med glupska rotätande Echinododorus och hyffsat med ljus? Aldrig. Några veckor skulle jag säga.

Jag har bara en Echinodorus (Cordifolius), en mycket vacker växt som döljer mitt innerfilter ganska bra, och som erbjuder skugga åt skygga fiskar. Den skjuter förvisso nya blad, men den är långt ifrån en djungelväxt. Den har också fått en lerkula under rötterna, som den verkar trivas ypperligt med. Ett bra bottensubstrat håller ett bra tag. Jag vet inte hur länge för olika sorter/märken, men det brukar man märka på växterna när näringen är på upphällningen. Som jag påpekade tidigare så är det då dags för att börja tillsätta ex. flytande gödning. Bottenmaterialet i mitt 400-liters höll i ett och ett halvt år innan jag märkte av en markant nedgång i tillväxten, där faktumet att jag inte har tillräckligt med fiskar/eller matar tillräckligt säkerligen bidrog. Jag flyttar sällan eller aldrig på mina växter, så visst får de kraftigare rotsystem, vilket jag inte ser någon nackdel med heller. Det krävs rötter när tuffa fiskar busar runt.

Ja men här du missar en stooooor poäng - i naturen exponeras inte växterna för samma vatten om och om igen som i ett akvarium och när det kommer nytt vatten så är det inte näringsfritt kranvatten - då är det oerhört näringsrikt vatten från bifloder.



Dessutom har växterna anpassat sig för stabila, men låga, näringsnivåer som alltid finns där. I ett akvarium susar vattnet runt ett par gånger och sedan är det fullkomligt strippat på allt nödvändigt. Högst onaturligt.

Kranvatten innehåller många spårämnen, så det är inte helt näringsstrippat, det är bara att ta kontakt med vattenverket så får man reda på vad det egna vattnet innehåller. Fortsättningen på Walstad-citatet är ganska intressant i det här sammanhanget.
"Dock innehåller "moget" akvarievatten betydligt högre koncentrationer av näringsämnen än naturliga vatten. I akvarievatten kan man därför förvänta sig att vattnet blir den primära källan för näringsupptag".
Alltså är det högst onaturligt med den jämna och höga tillförsel av näring vi håller på med.

Tja. Om man nu vill göda i bottnen vilket är högst instabilt och ger långt ifrån så bra tillväxt som att göda i vattnet.

Och därmed sluts cirkeln och vi är tillbaka där vi började. Det verkar inte som vi kommer vidare nu. Vi har två olika angreppsvinklar här, och egentligen är jag ganska osäker på vad diskussionen egentligen handlar om. Det verkar ju som om vi på många punker är helt överens, och att vi båda hänger upp oss på detaljer... eller? Jag har förmodligen missat en stooor poäng även här [:-29]

Jag kan inte heller påstå att jag använder speciellt många lerkulor åt gången. Har tre stycken i mitt 400-liters. Enbart till växter som jag vet tar upp näring genom rötterna,

Du använder dom exakt som man ska med andra ord. Då har väl egentligen jag övertolkat dig hela tiden, så jag står och ser ut som en liten idiot nu 8)

Kranvatten innehåller många spårämnen, så det är inte helt näringsstrippat, det är bara att ta kontakt med vattenverket så får man reda på vad det egna vattnet innehåller.

Jovisst, men det är helt otroligt låga nivåer. Inget växterna kommer överleva på - jo kanske med konstant vattenbyte dygnet runt hmm.. Det var ju en tanke förstås 8)

"Dock innehåller "moget" akvarievatten betydligt högre koncentrationer av näringsämnen än naturliga vatten. I akvarievatten kan man därför förvänta sig att vattnet blir den primära källan för näringsupptag".

Alltså är det högst onaturligt med den jämna och höga tillförsel av näring vi håller på med.

Det är nog det här vi egentligen ska diskutera och det jag som växtakvaristisk nybörjare hade svåra problem med: När kommer man upp i så stor växtmassa att växterna står och är hungriga trots fisklast?

Jättesvår balansgång. Eftersom jag inte är något fisk och ekologi-freak så hittade jag lösningen som fungerar så bra för mig som bara är intresserad av att dra upp de svåraste växterna snabbast: Man ser till att hela tiden stoppa ner precis allt växterna behöver. Detta trick rekommenderar naturligtvis till dom som vill köra rena växtakvarier.

Sällskapsakvarier med fiskfokus som vill ha en hyffsad växtmassa som är frisk och växer lagom ska lyssna på dina tips Lenita. Det ska även sägas att jag är tokdålig på att få växter att trivas i vanliga sällskaps akvarier där man inte kan tokgöda (eftersom CO2-nivån är så begränsad). Därför ser Walstadmetoden ut att vara intressant infallsvinkel för mig om jag skulle göra någon burk som ska hålla länge utan trimmning, gödning och vattenbyte.

Jag misstänkte nog att vi pratade förbi varandra på något sätt... jag borde ha varit tydligare, men jag är lite ovan vid att sätta ord på min växtkunskap. Den faller sig så att säga naturligt med växter för mig och har alltid gjort det.

Jovisst, men det är helt otroligt låga nivåer. Inget växterna kommer överleva på - jo kanske med konstant vattenbyte dygnet runt hmm.. Det var ju en tanke förstås 8)

Och ett projekt som jag redan har funderat på. Om jag mot förmodan skulle skaffa ett stort hus en dag, skulle ett av projekten vara att skapa en inomhusbäck med konstant flöde, där jag fritt kunde experimentera med regn- och torrperioder och skapa en liten biotop. *dream on*

Det är nog det här vi egentligen ska diskutera och det jag som växtakvaristisk nybörjare hade svåra problem med: När kommer man upp i så stor växtmassa att växterna står och är hungriga trots fisklast?

Håller med om att det är knepigt. Det är betydligt svårare på sätt och vis i ett stort akvarium, än i ett litet. I mitt lilla yngelakvarium med stor fisklast och mycket matning växer det betydligt bättre än i de större akvarierna, men jag vill ändå inte mata med samma kvantiteter i de andra akvarierna, eftersom risken för övermatning är betydligt mer överhängande där (och jag matar ändå friskt i en del). Samtidigt vill jag att det ska växa mindre i yngelakvariet, eftersom jag har malbebisar där, som jag vill ska få mumsa på alger, samtidigt som tillväxten är viktig för reningen av vattnet.

Ja då är det väl bara att tacka för en god diskussion då. Det har varit uppfriskande tycker jag. Jag kommer med allra största säkerhet en dag skaffa mig en co2-anläggning och då återkomer jag med fler besvärliga frågor och påståenden... [:-38]