Neon Grön alger som aldrig försvinner

#1 - 3 juli 2004 18:28
har fått alg blommning på akvariet i hallen och jag har gjort allt för att bli av med skiten men det verkar inte hjälpa.. lampan e igång från kl 15-23, använder inga speciella växt medel eller liknande.
observera att den alger som jag har inte sitter fast på gruset utan rör man lite på gruset så går det bort...

är det någon som vet hur man blir av med skiten? tar man o tvättar sanden där skiten sitter så kommer den tillbaka ett par dagar senare

Bilder:
http://phatmixes.no-ip.com/temp/akvarie/alger.jpg
http://phatmixes.no-ip.com/temp/akvarie/alger2.jpg
#2 - 3 juli 2004 18:39
snygga bilder på cyano. :).
Prova att söka på cyano i forumet.
Jag tror att bland de senaste rönen är att vända ned det i grusen för att få det att självdö.

http://www.zoopet.com/akvarium/forum/topic.asp?TOPIC_ID=27327&SearchTerms=cyano
#3 - 3 juli 2004 20:51
Prova Redoxin, det löste mitt cyanoproblem. Vända ner det i gruset lär enligt en del hjälpa på sikt.
#4 - 4 juli 2004 00:50
Ok.. Så här är det. Cyano uppkommer oftast när nitratnivån i akvariet börjar bli låg och/eller fosfathalten lite för hög. Några tips är att,

1: Total mökläggning i tre dagar. (Då menar jag total, inget ljus får släppas in)

2: om nitrathalten är för låg så bör du tillföra KNO3 (Kalisalpeter) eller liknande för att höja nitrathalten.

3: om fosfathalten är för hög kan du använda Rowaphos (sänker fosfathalten) och/eller minska på vattenbytena.

Jag fick lära mig att man ska försöka att eftersträva 10-16ggr så hög nitrathalt (kväve) som fosfathalt. (Redfield-ration)

Att vända ner cyanon är inte en dum ide´ då det bryts ned och bildar kväve.

Ett kul fenomen är att Black molly äter cyano.

Lycka till, cyano är en plåga.
#5 - 4 juli 2004 08:59
är det 100% säkert att Black molly äter cyano?? tänkte skaffa 5st isåfall..
#6 - 4 juli 2004 13:00
jag skaffade Black molly för att kolla om det var sant och dom små liven ratade maten när det fanns cyano att äta.

Det kan vara ett alternativ för att hålla tillbaka cyanotillväxten medan man rättar till vattenvärdena så ingen mer cyano uppkommer.
#7 - 5 juli 2004 17:45
coolt =))

då tar jag o skaffar 5st o testar...
#8 - 10 juli 2004 11:57
skaffade 4st blackmollys men dom rör inte cyano som jag har i akvariet =/

finns det inget medel som man kan hälla i akvariet för att bli av med skiten?
#9 - 10 juli 2004 12:23
Intressant. Jo det finns en del preparat som kan hjälpa men det är oftast bara en tillfällig lösning. Om obalansen som var upphovet till cyanoblomningen finns kvar så kommer det tillbaka..

Du kan prova att vända ner så mycket du kan i sanden och släcka ner akvariet i två till tre dagar. Täck över det med mörka filtar så att inget ljus alls kommer in..
Cyanon dör och bryts ned till bland annat kväve vilket motverkar vidare uppkomst..
#10 - 10 juli 2004 12:35

Jag lyckades genom att känga till dem med två doser Fungistop och sedan att aldrig låta nitratet sjunka under 20ppm.

Det var dock inga problem eftersom det verkade som att död cyano bildar kväve !

Var upp i rent hiskeliga NO3-nivåer ett tag med det gick bra med fiskar och allt. Verkar ha tåliga fjärilsciklider, de fick till och med lekspader under medicineringen.
#11 - 10 juli 2004 12:46
Jag har hört flera som har fått lek när dom har medecinerat med fungistop. jag gjorde ett par försök med silvercolloid vilket är ett av dom redande ämnena i fungistop och det triggade lek hos mina princessor. iofs. så räcker det med att spela upp slutet på Top Gun för att dom ska leka..
PatrikMalmo
#12 - 10 juli 2004 12:47
Visst är det cyanobakterier eller sk blågrönalger du fått. Rätt otrevliga saker att bli av med, förutom att de är fula som stryk och oftast luktar illa. Har du rätt lite växter i karet rekommenderar jag inte att tillsätta kaliumnitrat. Gynnar då mest algerna samt försämrar vattenkvaliteten.

Oftast får man jobba på längre sikt för att bli av med dessa (en trist akvaristisk sanning är att förändringar till det sämre oftast går fort, medan förändringar till det sämre går på ett kick).

Några tips som är värda att prova är att ha i lite flytväxter i karet (stor andmat eller Salvinia), frekventa vattenbyten med lite tillsättning av akvarieväxtgödning samt att vända ned dem i gruset.

Den generella förklaringen till att man får "blågröna alger" är att det finns en obalans mellan kväve och fosfornivåerna. Det finns dock några olika arter av "blågrönt", och alla funkar inte likadant. En del akvarister jag känner har fått fina resultat med att byta mycket vatten. Andra har fått resultat genom att tillsätta just kalisalpeter (det enda jag provat som fått resultat fö). Metoden att vända ner dem i gruset har jag också hört talas om, men hittills inte provat. Detta ska enligt utsago jämna ut obalansen mellan kväve och fosfor. Tydligen krävs tålamod med den metoden (nödvändigt i någon månad).

Några jag känner (inklusive jag) har provat att suga upp dem med slamklocka. Jag tror dock inte detta är särskilt effektivt på kort sikt, på lång sikt kan det nog påverka. "Blågrönt" kan ofta utnyttja kväve genom luften, vilket tillförs om du har normal vattencirkulation. Slamsugning av botten minskar dock på sikt mängden fosfat i botten, varför det kan ha effekt om du har tålamod. I värsta fall kan du riva ut helt karet, tvätta gruset mycket noggrant och starta upp det hela igen. Borde hjälpa som jag ser det - men jag vet inte! Skyll inte jobbet på mig om det inte funkar!! ;)

Algmedel är något jag aldrig rekommenderar. Det är olika former av "gifter" som ska vara specialdesignade för att ta död på vissa livsformer i akvariet, men inte andra. Detta tror jag dock inte på - tar de död på det ena så kan de ta död på det andra också. Framför allt växterna brukar drabbas av störningar.

Det enda jag hört talas om som äter "blågröna" är Ampullariasnäckor. De ska dock inte kunna rensa särskilt stora områden på egen hand. Det med Black Mollys har jag också hört nyligen, men tillåter mig att tvivla. Att många ungfödare äter grönalger i stora mängder är helt sant, men "blågrönt" är något helt annat. Värt att prova, men det har du ju redan gjort.

Well. Alger är inget lätt kapitel, och cyanobakterier eller sk "blågröna" alger är bland de verkligt trista. Hoppas det ger sig!!

Hilsen!
#13 - 10 juli 2004 12:52

Patrik , har du inte sett filmen som visar Mollys som tokäter Cyano ?

Kommer inte ihåg var den kom ifrån, skall se om jag hittar tråden !
#14 - 10 juli 2004 14:06
Patrik du biter dig själv i svansen lite . först säger du att kaliumnitrat inte är att rekomendera sedan säger du att kalisalpeter hjälper. På vilket sätt skulle nitrat kunna gynna cyanobakterier?

Större och fler vattenbyten brukar vara en dålig lösning då det resulterar i att man blandar i nytt kvävefattigt vatten.
#15 - 10 juli 2004 14:25
http://194.236.255.117/movies/cyano_mollies.avi

Trligtvis defdac somligger bakom filmen då det är han som postat länken. 7MiB stor...
PatrikMalmo
#16 - 10 juli 2004 15:24
Häpp!!

Jag har inte sett filmen som visar mollys som tokäter cyano. Gör de det är det toppen!! ;) Jag har dock genom åren hört både det ena och det andra med flertalet olika algätare, och med tanke på att det finns flera former av cyano, så är det långifrån säkert att mollys tokäter alla sorter. Klurigt. Värt att prova i vart fall!! ;)

Har egentligen samma kommentar kring vattenbyten. Jag har en polare som fått otroligt lyckat resultat kring cyano med just vattenbyten. Skiftar han mycket vatten ofta så försvinner de, annars växer de. Vilka orsaker just detta har är något jag inte funderat. Många råd från äldre akvarielitteratur utgår just från att vattnet är "förorenat" om man har någon form av cyanos. Därom har man tvistat en längre tid och fått olika resultat.

Jag tycker inte jag biter mig i svansen just kring det med kalisalpeter. I _ett_ akvarium har jag testat att tillsätta det med god framgång. I det Tanganyika jag har nu verkar det dock inte funka. Visserligen växte en del växter i det karet bättre efter tillsats av kalisaplpeter (hornsärven stack iväg 10 cm på två dagar - utan CO2!!), men cyanon MER än fördubblat sin tillväxt och täcker nu ett mycket större område än tidigare.

En tillsats av kalisalpeter fungerar alltså i VISSA fall, men inte i andra. Jag kopplar detta rätt mycket till växtmängden du har i akvariet. Personligen hade jag vågat tillsätta mycket mer kalisalpeter i ett växtakvarium än i mitt Tanganyika, vilket förklaras av olika fokus: i det ena fokuserar jag på växterna och deras behov, i det andra fokuserar jag på fiskarna och deras behov. Just fokus kan ge otroligt olika resultat. Eftersom jag är verkligt rädd om mina Tanganyikaciklider så behåller jag faktiskt hellre cyanon än att utsätta firrarna för höga kvävenivåer. Eftersom en tillsats av kalisalpeter ger större tillväxt av cyano än växter går jag därmed tillbaks till stora vattenbyten.

Oki. Som jag ser det är det otroligt svårt att hålla koll på alla faktorer som ökar kväve och fosfornivåerna i vattnet. Vattenbyten, foder, bottensubstrat/tjocklek, filtrering, fiskmängd, antal växter och vilka arter et cetera påverkar dessa förhållanden tillsammans. Både kväve och fosfor förekommer dessutom i flera olika sammansättningar i akvariet, en del som rena joner och andra i olika oxiderande stadium. Ger du mig en vetenskaplig bedömning och mätning av dessa parametrar, plizken, så ska jag nog rekommendera dig en metod som troligen funkar!! Skriver _troligen_ eftersom jag själv inte har tillgång eller kunskap för sådana vattenanalyser. Däremot har jag ett stort hum om att akvaristik för de flesta hobbyakvarister inte är någon exakt vetenskap, utan att man måste gissa sig fram till vad som händer. Surt men sant.

Jag kan därmed _också_ bara gissa. En försiktig gissning kring hur kvävetillförsel skulle kunna gynna cyano (märk att det nu finns många skilda sorter av dessa!!!) är just ammonium. Normala bottenförhållanden i akvarier är reducerande miljöer, i mer eller mindre utsträckning. Därmed omvandlas kväveföreningarna till ammonium (mer ammoniak om du har ph-värde över 8 - men då stryker säkerligen firrarna med om du tillsätter kalisalpeter). Växter föredrar att ta upp kväve som ammonium, men det gör även alger/cyano. Tillsätter man således kalisalpeter (som till viss del reduceras till ammonium genom bottnen) i ett kar med lite växter och kassa växtförhållanden borde detta således gynna cyano, eftersom ammoniumhalten ökar. Som jag tänker i allafall.
I ett växtkar med god tillväxt suger dock växterna upp största delen av kvävet i vilken form det än befinner sig (om du inte överdoserar extremt), varför en tillsats av rätt mycket kalisalpeter inte _borde_ vara särkskilt riskfylld.

Fler vattenbyten (och slamsugning) borde dock på sikt minska fosforhalterna, varför det under de flesta förhållanden borde kunna ge bra resultat med cyano. En polare som odlade mycket fisk hade dock problem med cyano i sina odlingskar, och vattenförhållandena där var extremt bra om man kikar på vattenbytena. Cyanon växte dock obehindrat. Akvaristik är ingen exakt vetenskap för de flesta... :(

Well. Metoderna att komma tillrätta med cyano blir därför rätt många, beroende på fisksammansättning, växtinnehåll, filtrering och bottenförhållanden och vilken art cyano man har - et cetera. Därav mitt svar med många ingångar. Varje akvarist får sedan i sin tur bedöma vad som är mest sannolikt att det fungerar i sitt kar.

Tålamod är rekommenderat oavsett vilken metod man väljer. Har man inte tillgång till all kunskap samt laboratorier för att mäta vad som verkligen händer så är man hänvisad till mer eller mindre kvalificerade gissningar. Jag redovisade metoder som funkat för en del akvarister, under deras förhållanden. Alla är värda att prova. Vilken man ska börja med är, som sagt, upp till kvalificerade gissningar.

Men, men - det är mina fem öre och hela min erfarenhet. Jag är uppriktigt intresserad av andras erfarenheter och framgångar!!

Shoot!!
#17 - 10 juli 2004 16:01
En sak som jag inte får grepp om är hur Kaliumnitrat ska kunna spjälkas till amonium.

Här har du nog med information om cyano för att räcka livet ut.
http://www-cyanosite.bio.purdue.edu/
#18 - 10 juli 2004 17:29
Ursprungligen skickat av PatrikMalmo





Jag har en polare som fått otroligt lyckat resultat kring cyano med just vattenbyten. Skiftar han mycket vatten ofta så försvinner de, annars växer de. Vilka orsaker just detta har är något jag inte funderat.



Är det inte en god gissning att polaren hade några ppm nitrat i sitt kranvatten som när det förbrukats av växterna gav cyano ??

När han istället bytte ofta så höll han mao UPP kvävenivåerna !
PatrikMalmo
#19 - 10 juli 2004 17:53
Kalium händer det ingenting med, men nitratet går under anaeroba förhållanden (som i bottenlagret) tillbaks till sin ursprungliga form, dvs nitrat - nitrit - ammonium/kvävgas. Precis samma sak som händer i ditt filter, fast omvänt.

Tack för länken!! Ska läsa och fundera, för jag är något aggressivt engagerad i att få bort cyanon från Tanganyikakaret. Vågar bara inte utsätta firrarna för vilka experiment som helst - värderar dem mycket högre än cynanon på botten! Gruset är från mitt gamla växtkar, visserligen ordentligt slamsuget, men jag tror det läcker en del fosfor från det. Hoppas och tror det försvinner när jag river karet och byter grus (ska ha i BTN-moduler som bakgrund och ha finare konrstorlek på grus än jag har idag - en del av firrarna är grävmaskiner, så jag får ju se till att de blir lyckliga!!).

En snabb scanning gav dock 20 arter cyano, och att man ska komma tillrätta med dessa med samma metoder låter osannolikt i mina öron. Därmed inte sagt att det inte går - kanske har alla cyano exakt likadana näringsbetingelser och tillväxtförhållanden. Ska läsa och klura lite, så får vi se var det landar. Tack igen!!

oveb,
helt klart en god gissning. Det trista är att vi måste nöja oss med gissningar. För polaren funkade det i vart fall, och då är det uppenbart att det är en jäkligt bra metod med att byta mycket vatten. Helt säkra på varför det funkar kan vi inte bli utan feta laboratiorietester. I mitt nuvarande fall har vattenbyten inte gett någon effekt vare sig positivt eller negativt (på _cyanon_, firrarna är självklart gladare med vattenbytena!!).

Hilsen!
PatrikMalmo
#20 - 10 juli 2004 18:18
Aaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhrrrrrrrrrrrrgggggggggggg!!!!!!!!!!!!!!!!

Gick ju in och läste på länken du gav mig. Finns tydligen ett helt gäng med recept att odla cyano på... och jag kände mig som om jag hade spanat in värsta skräckfilmen!!

Jag kommer aldrig att bli av med dem! De kommer att krypa ur akvariet och mörda mig i sängen! Lukten kommer att störa grannarna så mycket att DE hinner märda mig i sängen innan cyanon gör det! Fiskarna kommer att hata mig för att jag alls har dem i akvariet, inte lyssna på mina ursäkter och bita mig i fingret med smittsamma batkerier som gör att jag dör i sömnen! Jag kommer att hitta cyano i kaffebryggaren, toaletten och duschen!! De finns överallt! Vi kan inte vinna!!

Oki... *torkar svetten ur pannan* Jag ska läsa igenom länken nogrannare i morgon, och utan whisky bredvid tangenbordet. Jag kan ha överreagerat, men är för uppjagad för att avgöra det nu. Måste kolla på biotopbilder på Tanganyikaciklider för att lugna ner mig, så ha överseende med om jag inte svarar förräns nästa vecka.

Hilsen och varmt skratt!!
#21 - 10 juli 2004 21:05
köp 2-3 plecostomus malar så försviner algerna snart jag vet jag har haft ungefär samma problem mvh pierre
#22 - 10 juli 2004 23:37
Persson87, du hade troligen inte sk blågröna alger, även (ö)kända under namnet cyanoalger. Flesta algätande fiskar avskyr dessa bakterier (de är hälften bakterier och hälften alger), inklusive plecostomus.
"Vanliga" alger är det nog en helt annan sak med, det tvivlar jag inte att plecostomus är ok. Fast Anamo-räkor och Siamensisk algätare är bättre, men det är ju en smaksak vilka fiskar man vill ha i sitt akvarium.
#23 - 11 juli 2004 02:31
Skulle nog behöva en utförligare förklaring hur man kan spjälka två förenade grundämnen och få ett tredje grundämne. Jag tycker det låter som alkemi.

Tillbaka till ämnet. Rowaphos sänker fosfathalten om det är där skon klämmer men att hålla en konstant nitrathalt 10-16ggr högre än fosfathalten (Redfield-ration) är en bevisat effektiv metod.
#24 - 11 juli 2004 06:50
Kaliumnitrat, KNO3, kallas även salpeter eller kalisalpeter. Mineralet bildas i kaliumrika jordlager när organiskt kväverikt material omsätts till nitrat. Salpeter har tidigare utvunnits genom lakning av sådana jordlager, t.ex. i Bengalen. Numera framställs all kaliumnitrat industriellt, i huvudsak genom en metod som bygger på att natriumklorid har en lägre löslighet vid 100 °C än vid 20 °C, medan det motsatta förhållandet gäller för kaliumnitrat. Vid blandning av ekvivalenta mängder av heta, koncentrerade lösningar av kaliumklorid och natriumnitrat faller därför natriumklorid ut och kan frånfiltreras i värme. Kvar är i huvudsak kaliumjoner och nitratjoner och vid avkylning kristalliserar kaliumnitrat. Rester av natriumklorid avlägsnas genom tvättning med vatten och omkristallisation. Kaliumnitrat utgör oxidationsmedlet i svartkrut. Till skillnad från natriumnitrat är det inte hygroskopiskt. Kaliumnitrat ingår också i blandgödselmedel och tillför växterna både kalium och kväve.
(Tjuvat från NE[:)])
PatrikMalmo
#25 - 11 juli 2004 07:55
plizken,

det "skapas" inga nya grundämnen. Kalisalpeter är ju KNO3, dvs grundämnena kalium, kväve och syre. I vatten löser detta sig till joner såvitt jag begriper, och du får kalium (k+) och nitrat (NO3-) i vattnet. Så fort du har nitrat i vattnet kan detta reduceras (dvs syret frigörs) och du får nitrit (NO2-). Nitrit kan därefter reduceras vidare till ammonium (NH4+).

Främst beroende på bottenlagrets sammansättning innehåller många kar mer eller mindre starkt reducerande (syrefattiga/anaeroba) miljöer i botten. Eftersom det oftast förekommer en viss vattengenomströmning i bottenlagret kommer en del av det nitrat du tillsätter med kalisalpetern att reduceras till ammonium, via "mellanstadiet" nitrit (du kan alltså i extremfall även få en nitritspik vid tillsats av kalisalpeter!).

Misstänker att du har ett filter i ditt akvarium och anledningen till det är främst två: vattencirkulation och just nitrifieringen av ammonium till nitrat. Denitrifieringen (dvs att nitrat reduceras till nitrit och vidare till ammonium) är alltså den motsatta vägen.

Nitrifieringen finns beskriven i nästan alla akvarieböcker eftersom den är så grundläggande för förhållandena i akvariet. Jag beskriver denitrifieringen, eftersom förloppet även kan gå den motsatta vägen, vilket främst sker i bottenlagret, men ibland även i filtret om det är igenbeckat.

Vattenbyten rekommenderas nästan överallt just på grund av att man avlägsnar "slutprodukten" nitrat. Höga nitrathalter är ju giftigt, höga nitrithalter ännu giftigare och höga ammoniumhalter är inte bra de heller (speciellt om du har ett ph över 8 då en del av ammoniumet kommer att omvandlas till ammoniak, som är EXTREMT giftigt. Misstänker att du inte skulle låta dina kar gå i flera år utan vattenbyte? En tillsats av kalisalpeter ökar alltså nitrathalten, vilket är en stor anledning till att du byter vatten överhuvudtaget (vattenbyten har visserligen flera fördelar, men de hoppar jag över).

Slutsatsen man får dra av det jag beskrivit ovan blir att i _en del_ fall kan en tillsats av kalisalpeter vara otroligt dåligt. Jag vågar experimentera mer med kalisalpeter i akvarium med mycket växter än i ett akvarium med lite växter, eftersom växter under hyfsade förhållanden förbrukar det tillsatta kvävet.

Redfieldration stämmer, det är ett sedan länge känt förhållande i naturliga vattendrag. Om du läser den länken du lade in i tidigare post, så inser du dock snabbt att det finns ett helt gäng olika cyanobakterier - som inte har samma tillväxtbetingelser. Att tillsätta kalisalpeter för att hålla Redfieldration funkar i många fall mot cyano, det vet jag och har provat själv med framgång i ett kar.

Det jag menar är att detta inte alltid är en bra väg, speciellt inte om man har lite växter i akvariet (vilket jag har i Tanganyikakaret). Dessutom behöver inte förekomsten av cyanobakterier vara ett tecken på obalans i Redfieldration, eftersom andra faktorer kan påverka cyanos tillväxt. I värsta fall har cyanon tagit över "huvudrollen" i mitt kar, och är den organismen som styr växternas förutsättningar istf tvärtom.

Experiment med tillsats av kalisalpeter kan alltså funka bra, JA, men inte alltid. Så ser jag det.

Hilsen!
PatrikMalmo
#26 - 11 juli 2004 08:06
Såg för övrigt att du har ett svartvattenkar, plizken. I ph-värden under 6 och över 9 får man problem med både nitrifikationen och denitrifikationen eftersom de bakterier som genomför dessa processer dör. I extrema svartvattenkar med ett ph under 6 kan du alltså ha hur feta filter som helst, de kommer inte att omvandla något kväve ändå. Där hjälper enbart vattenbyten. I akvarium med ph-värden under 6 hade jag aldrig tillsatt kalisalpeter (menar inte att du gör det heller, men det kan vara viktig information till andra).

Hilsen!
#27 - 11 juli 2004 11:38
det "skapas" inga nya grundämnen. Kalisalpeter är ju KNO3, dvs grundämnena kalium, kväve och syre. I vatten löser detta sig till joner såvitt jag begriper, och du får kalium (k+) och nitrat (NO3-) i vattnet. Så fort du har nitrat i vattnet kan detta reduceras (dvs syret frigörs) och du får nitrit (NO2-). Nitrit kan därefter reduceras vidare till ammonium (NH4+).



Främst beroende på bottenlagrets sammansättning innehåller många kar mer eller mindre starkt reducerande (syrefattiga/anaeroba) miljöer i botten. Eftersom det oftast förekommer en viss vattengenomströmning i bottenlagret kommer en del av det nitrat du tillsätter med kalisalpetern att reduceras till ammonium, via "mellanstadiet" nitrit (du kan alltså i extremfall även få en nitritspik vid tillsats av kalisalpeter!).


Jag tror det är få som har ett sjukt anearobt substrat. Då måste man ha rejält packad sand och någon form av organiskt material i bottnen och akvariet kommer lukta skunk.

I ett sådant akvarium tillsätter man förmodligen inte något alls utan bygger om bottnen, eller slamsuger den.
PatrikMalmo
#28 - 11 juli 2004 11:52
defdac,

tror inte heller det är många som har ett sjukt anaerobt substrat, men ett normaltjockt bottenlager som lämnats åt sig självt en tid kommer att funka mer eller mindre anaerobt i alla kar. För att det ska bli sjukt anaerobt behöver det dock misskötas ordentligt (om man inte gör några extrema fel i valet av bottensubstrat till att börja med).
#29 - 11 juli 2004 13:10
Ett annat tankefel är hur KNO3-gödningen ska komma ner i bottnen och där reduceras om bottnen måste vara anearob för att det ska ske - dvs nära nog 0 cirkulation så att nitratet aldrig kommer ner.



För att det ska bli sjukt anaerobt behöver det dock misskötas ordentligt (om man inte gör några extrema fel i valet av bottensubstrat till att börja med).


Håller med, speciellt om valet och uppbyggnaden av bottnen. För mycket organiskt material (torv t ex) med packad lera är ett ganska säkert sätt att få riktigt härligt anearob botten 8)
#30 - 11 juli 2004 13:13
Svartvattnet har jag aldrig haft problem med, där blir jag bara glad om jag får någon typ av algtillväxt. (malmat)

Mina algproblem försvann när jag slutade använda marmorkross i mitt malavikar.(Nåt´att bita i) Jag är mera intresserad av kemin i sammanhanget.

Jag får läsa vidare om denitrifiering tills jag hittar en tillfredställande förklaring på hur en sådan process skulle se ut.

Tack för infon iaf.. Mycket intressant.
#31 - 11 juli 2004 13:27


Mina algproblem försvann när jag slutade använda marmorkross i mitt malavikar.(Nåt´att bita i) Jag är mera intresserad av kemin i sammanhanget.


Bytt från korallsand till marmorkross?
#32 - 11 juli 2004 13:35
Nej jag har haft marmorkross hela tiden. Tanken var från början inte att det skulle bli malawiciklider i det karet men jag fick ett erbludande som jag inte kunde stå emot.
#33 - 11 juli 2004 13:41
Hua. Jag läste helt fel. Jag tyckte du skrev att algproblemen försvann när du bytte *till* marmorkross. Sorry. =)

Ska googla lite på marmorkross och se om jag hittar några intressanta fakta. Spontant så borde du ju vara helt inert. EDIT: Marmorkross liksom kalksten innehåller CaCO3 så det är sannolikt inte inert.
PatrikMalmo
#34 - 11 juli 2004 13:52
Mm, nära noll cirkulation är begreppet. Med en liten cirkulation kan du ändå ha anaeroba förhållanden i botten, eftersom syret förbrukas i det övre lagret. Jag gör en skillnad mellan sjukt anaeroba förhållanden (dvs noll cirkulation) och anaeroba förhållanden där det sker en viss cirkulation.

Sedan behöver det inte enbart vara kvävet från KNO3 som landar i botten, fiskskit och växtmaterial innehåller ju också kväve. Båda dessa material kan ligga en bra bit ned i botten - och då reduceras de. Går finfint att virvla upp om man rotar i bottenlagret av någon anledning.

Samma processer kan ske i ett filter också, beroende på hur det är skött, så det är inte givet att cirkulationen och reduceringen av KNO3 måste ske via botten.

Helt enig i att processerna inte går fort, men beroende på ph-värdet finns ju en del ammonium ibland som ammoniak (med start kring ph 8, ökande förhållande med högre ph), och ammoniak behövs det inte mycket av innan fiskarna ramlar av pinn.

Menar du att KNO3 riskfritt kan tillsättas i alla kar utan att någonting kan reduceras till nitrit och ammonium? Denna tråd är ju inte enbart riktad mot växtkar och erfarna akvarister, så jag tycker en varning om detta är klart befogad. Som jag skrev ovan så gör jag rätt stor skillnad i hur jag vågar experimentera med mitt växtkar och med mitt Tanganyikakar, speciellt som ph ligger på ca 8 i mitt Tanganyika - och därmed högre risk för förekomst av ammoniak.

Vågar du garantera att mina ciklider inte trillar av pinn om jag skulle tillsätta KNO3 så att nitratnivåerna ligger stabilt på 5-10-15 mg/l i Tanganyikakaret? Vilken nitratnivå skulle du rekommendera att jag låg på där annars? *nyfiken*
Inom parantes kan nämnas att mer än 5 mg/l nitrat i naturliga (svenska) vatten indikerar avloppsutsläpp... men vi har nog enats om att exempel från naturen oftast inte är tillämmpliga under akvaristiska förhållanden.

plizken,
förloppet med reduktion/oxidation av kväve finns beskriven i t ex Bydén, Larsson & Olsson "Mäta vatten", H.J Krause "Handbuch Aquarienwasser" och finns kortfattat nämnd även i Akvariets lexikons första band (avsnitt "Kvävecykeln"). Sök annars på nätet kring begreppen nitrat, nitrit, denitrifikation och nitrifikation. Märker att du inte riktigt tror mig, men läs och begrunda.
#35 - 11 juli 2004 14:25


Mm, nära noll cirkulation är begreppet. Med en liten cirkulation kan du ändå ha anaeroba förhållanden i botten, eftersom syret förbrukas i det övre lagret. Jag gör en skillnad mellan sjukt anaeroba förhållanden (dvs noll cirkulation) och anaeroba förhållanden där det sker en viss cirkulation.


Javisst *kan* det fungera så, men säg mig hur många akvarister som noterat att nitrathalterna går ner mellan vattenbytena (ja förutom vi växtakvarister förstås ;)?



Samma processer kan ske i ett filter också, beroende på hur det är skött, så det är inte givet att cirkulationen och reduceringen av KNO3 måste ske via botten.


Zeolit vet jag man kan använda i filter, men det tror jag binder nitratet och omvandlar det inte.

Jag tror *ingen* akvarist vill ha ett anearobt filter som häver ur sig helt syrefritt vatten. Lyckas man med det konststycket tror jag fiskarna har dött ganska omgående.

Man kan testa det genom att stänga av ett väl inkört geggigt filter i några timmar och sätta igång det igen. En ganska säker fiskdöd.



Helt enig i att processerna inte går fort, men beroende på ph-värdet finns ju en del ammonium ibland som ammoniak (med start kring ph 8, ökande förhållande med högre ph), och ammoniak behövs det inte mycket av innan fiskarna ramlar av pinn.


Ammoniak är ingen stor spelare i normala akvarier(http://194.236.255.117/defblog/picture/1484.html), och har du Ammonium i vattnet kommer du även ha nitrit, dvs en ickefungerande biologisk nitrifikation.

Men visst. Har du inget biologiskt filter och ett pH på över 9 så blir det inte roligt för fiskarna.

All mat du stoppar ner i akvariet och fiskskit blir naturligtvis Ammonium och det sedimenteras i bottnen där nitrifikationen omvandlar det till nitrat. Virvlar du upp bottnen får du ofta ökade halter Ammonium, sedan en kort nitritspik följt av ökad nitrathalt med ett välfungerande filter.




Menar du att KNO3 riskfritt kan tillsättas i alla kar utan att någonting kan reduceras till nitrit och ammonium? Denna tråd är ju inte enbart riktad mot växtkar och erfarna akvarister, så jag tycker en varning om detta är klart befogad. Som jag skrev ovan så gör jag rätt stor skillnad i hur jag vågar experimentera med mitt växtkar och med mitt Tanganyikakar, speciellt som ph ligger på ca 8 i mitt Tanganyika - och därmed högre risk för förekomst av ammoniak.


Det är ingen skillnad på KNO3 och nitratet du får uppbyggnad av i *alla* akvarier, så ja - det är tämligen riskfritt.



Vågar du garantera att mina ciklider inte trillar av pinn om jag skulle tillsätta KNO3 så att nitratnivåerna ligger stabilt på 5-10-15 mg/l i Tanganyikakaret? Vilken nitratnivå skulle du rekommendera att jag låg på där annars? *nyfiken*


Du har sannolikt redan (mycket) mer än 5 ppm nitrat i vattnet, och dom har inte trillat av pinn?
PatrikMalmo
#36 - 11 juli 2004 16:57
Helt klart sker denitrifikation inte i så stor omfattning i långt de flesta akvarium, det är jag helt med på. Att se en minskad kvävehalt vore ändå inte troligt ens under kraftig denitrifikation, eftersom kväve tillförs via en mängd källor också. Har man koll på alla kvävevariablerna kanske man kan se effekt av denitrifikation i en del kar.

Well. Även om man enbart har en liten denitrifikation i karet så finns det en möjlighet att både nitrithalterna och ammonium/ammoniak kan öka vid tillsats av KNO3. Helt med på att det är samma nitrat, oavsett var man får det ifrån.

Misstänker att vi pratar lite förbi varandra här. Både bottenlagret och filtret kan funka aerobt och anaerobt samtidigt. I partier med god växtlighet kommer du att hitta aeroba förhållanden i bottenlagret och i partier utan växtlighet mer eller mindre anaeroba förhållanden. Beroende på hur rent/skitigt filtret är kan det fungera helt aerobt, både aerobt och anaerobt samtidigt eller i extremfall helt anaerobt, som dina exempel visar. Helt enig att det senare nog inte är önskvärt hos den gemene hobbyakvaristen, möjligen är det väl vi växtnördar som kan experimentera med sådant! ;)

Någonstans har ändå funderingen funnits att denitrifikation borde vara ett sätt att få bort kvävet utan allt detta slabbande med vattenbyten... om det susade ur akvariet som kvävgas hade ju jobbet minskat. Lat akvarist, javisst!! Att sitta med en pilsner framför karet och se kvävgasen stiga som en dimma ur det (får kolla om kvävgas går att färgsätta) är nästan lika lockande som att ordna ett automatiskt vattenbytessystem. Att (fortfarande med en kall öl i handen) sitta i mysfåtöljen framför karet och enbart vrida på en kran för att byta vatten lockar rätt starkt på mig... ;)

Jag vet att ammoniak inte är någon storspelare i långt de flesta kar, men har man högt ph får man se upp lite eftersom det är så giftigt. Ammonium börjar övergå till ammoniak redan vid ph 7, och vid ph 8 kan saker förändras snabbt.

Sedan undrar jag hur du får ihop följande argument utan ett anaerobt bottenlager:

"All mat du stoppar ner i akvariet och fiskskit blir naturligtvis Ammonium och det sedimenteras i bottnen där nitrifikationen omvandlar det till nitrat. Virvlar du upp bottnen får du ofta ökade halter Ammonium, sedan en kort nitritspik följt av ökad nitrathalt med ett välfungerande filter."

Virvlar man upp botten och får upp ammonium som leder till en nitritspik (helt enig) måste du väl ha anaeroba förhållanden i botten? Hur kan annars ammonium existera? Motsägelsefullt att ammonium som hamnar i botten omvandlas till nitrat och ändå sedan kan virvlas upp som ammonium? ;)

De flesta akvarister (som inte pysslar med växtkar) byter ju vatten för att bli av med främst nitratet. Att då tillsätta det i ett vanligt kar känns minst sagt "off". Nu var det iof cyano vi tjötade om, och tillsats av KNO3 för att komma närmare Redfieldration och därmed slå ut cyanon (om det nu är en kvalisort på cyanon som funkar på det sättet). Med tanke på riskerna vid ett högt ph som jag nämnt ovan har jag slutat tillföra det i Tanganyikakaret. En del växter växte visserligen bättre, men redan efter två tillsatser av KNO3 växte cyanon _ännu_ bättre. Gick från en lätt grönskimrande botten till de där verkligt vidriga djupgröna klumparna på ett kick! :(

Nu är det åter till stora vattenbyten (tror inte det har effekt på cyanon, men på fiskarna ger det garanterad effekt) och att tålmodigt vända ner cyanon i gruset. Helt på det klara med att den metoden också bygger på Redfieldration, men det är en annan väg som inte spelar så mycket på fiskarnas väl och ve.

Nitrathalten i karet säger jag pass på just nu, har inget test för det. Jag byter dock verkligt mycket vatten i karet, och kranvattnet innehåller 1,1 mg/liter nitratkväve. Innan jag började vända ner cyanon i gruset slamsög jag också botten ofta, och jag rengör filtren ofta också. Klurar på att låta filtren vara, hörde om någon som provat att låta filtren suga in löst virvlande cyano som till viss del fastnar i filtret och därmed ökar kvävehalten långsamt. Den största delen av cyanon torde dock vandra rakt igenom med lite tid.

Nåja. Jag vet att jag får bort skitet så småningom, men det är surt under tiden!!

Hilsen!
#37 - 11 juli 2004 18:05


Well. Även om man enbart har en liten denitrifikation i karet så finns det en möjlighet att både nitrithalterna och ammonium/ammoniak kan öka vid tillsats av KNO3. Helt med på att det är samma nitrat, oavsett var man får det ifrån.


Problemet är att det isåfall inte är något problem och att du stirrar upp nybörjare i onödan 8)

Nitrat har man alltid i akvarier och det spelar ingen roll var det kommer ifrån.

Har man inte något bakteriologiskt filter som kan mobilisera vid ökade Ammoniumhalter så har man sannolikt även problem med nitritspikar och fiskar som mår dåligt överlag - utan KNO3-dosering.

Eftersom KNO3 bara doseras för växternas skull för att dom ska få kväve innebär det att det helt klart *aldrig* kommer bli mer Ammonium för att du pytsar ner KNO3, och därutöver absolut ingen Ammoniak eftersom man inte kör växtburkar vid pH 9, utan snarare pH 6-7 där Ammoniakdelen alltid är försvinnande liten + att Ammoniet direkt tas upp av växterna.

Så jag tycker vi avskriver risken med KNO3 i en växtburk punkt slut.



Misstänker att vi pratar lite förbi varandra här. Både bottenlagret och filtret kan funka aerobt och anaerobt samtidigt. I partier med god växtlighet kommer du att hitta aeroba förhållanden i bottenlagret och i partier utan växtlighet mer eller mindre anaeroba förhållanden. Beroende på hur rent/skitigt filtret är kan det fungera helt aerobt, både aerobt och anaerobt samtidigt eller i extremfall helt anaerobt, som dina exempel visar. Helt enig att det senare nog inte är önskvärt hos den gemene hobbyakvaristen, möjligen är det väl vi växtnördar som kan experimentera med sådant! ;)


Varför vill du experimentera med det när det ändå inte har någon betydelse? Ett bakterieologiskt filter ökar nitrahalten och tar bort Ammonium. Om det sedan inne i filtret finns vissa processer som går tvärtom är ju totalt ovesäntligt för allt liv i akvariet?



Någonstans har ändå funderingen funnits att denitrifikation borde vara ett sätt att få bort kvävet utan allt detta slabbande med vattenbyten... om det susade ur akvariet som kvävgas hade ju jobbet minskat. Lat akvarist, javisst!!


I ett akvarium utan växter men rejäl Cyanobakterieodling kanske 8)



Att sitta med en pilsner framför karet och se kvävgasen stiga som en dimma ur det (får kolla om kvävgas går att färgsätta) är nästan lika lockande som att ordna ett automatiskt vattenbytessystem. Att (fortfarande med en kall öl i handen) sitta i mysfåtöljen framför karet och enbart vrida på en kran för att byta vatten lockar rätt starkt på mig... ;)


.. samtidigt som Cyanobakterierna kommer hoppa upp ur akvariet och förpesta din öl 8)



Jag vet att ammoniak inte är någon storspelare i långt de flesta kar, men har man högt ph får man se upp lite eftersom det är så giftigt. Ammonium börjar övergå till ammoniak redan vid ph 7, och vid ph 8 kan saker förändras snabbt.


Ammonium <-> Ammoniak är en ständig process som går fram och tillbaka och vid lägre pH:n är den oftare i Ammoniumstadie och vid högre pH oftare i Ammoniakstadie.

Har du Ammonium i ett akvarium har du även nitritspikar och mycket illamående fiskar. Förmodligen även grönvatten 8)



Virvlar man upp botten och får upp ammonium som leder till en nitritspik (helt enig) måste du väl ha anaeroba förhållanden i botten?


Nej. Kvävecykeln:

(Multnande växtdelar/skit i bottnen = Ammonium -Nitrosomas&Växter-> Nitrit -Nitrobacter-> Nitrat (som tas upp av växter).



Hur kan annars ammonium existera? Motsägelsefullt att ammonium som hamnar i botten omvandlas till nitrat och ändå sedan kan virvlas upp som ammonium? ;)


Nej vad är det för motsägelsefullt i det? Tror du Nitrat bildas ur tomma intet?



De flesta akvarister (som inte pysslar med växtkar) byter ju vatten för att bli av med främst nitratet. Att då tillsätta det i ett vanligt kar känns minst sagt "off". Nu var det iof cyano vi tjötade om, och tillsats av KNO3 för att komma närmare Redfieldration och därmed slå ut cyanon (om det nu är en kvalisort på cyanon som funkar på det sättet).


Nej det är inte "off". Du ställer in Redfieldration på ett sätt som gynnar andra epifyter - i ett växtfritt akvarium börjar du då gynna andra former av alger.

Om man fortfarande tror att det är skillnad på nitrat och nitrat kan man ju gräva ner Cyanobakterierna då dom automatiskt kommer skjuta N:P-ration rätt, som dom började göra långt innan det fanns övrigt liv på jorden.



Med tanke på riskerna vid ett högt ph som jag nämnt ovan har jag slutat tillföra det i Tanganyikakaret. En del växter växte visserligen bättre, men redan efter två tillsatser av KNO3 växte cyanon _ännu_ bättre. Gick från en lätt grönskimrande botten till de där verkligt vidriga djupgröna klumparna på ett kick! :(


Ja har dom inga (ljus)konkurrenter kommer dom bara växa snabbare med KNO3 (och övrig gödning) tills det kommit andra "gynnare" som kanske är behagligare än Cyanoslem.



Innan jag började vända ner cyanon i gruset slamsög jag också botten ofta, och jag rengör filtren ofta också.


Ajaj. Aldrig rengöra filter och peta i bottnen. Då pajjar du nitrifikationen rejält varje gång med potentiella nitritspikar (om du inte gör det extremt försiktigt och behåller en del av slammet).

Då kommer du sannolikt aldrig kunna få bra balans. Nitrifikationen kommer åka jojo.



Klurar på att låta filtren vara, hörde om någon som provat att låta filtren suga in löst virvlande cyano som till viss del fastnar i filtret och därmed ökar kvävehalten långsamt.


Ja det mesta åker rakt igenom, och märk väl att detta trick är *exakt* samma sak som att gräva ner det i bottnen eftersom bottnen och filtret i mångt och mycket fungerar på samma sätt.
PatrikMalmo
#38 - 12 juli 2004 06:05
defdac,
vi pratar lite förbi varandra nu, och slår in öppna dörrer kring sådant vi båda vet.

Någon risk med KNO3 i en växtburk existerar knappast, vilket jag har gjort åtskillnad på i många av mina tidigare inlägg. Får backa på att ammonium kan skapas vid denitrifikation, det ger först nitrit och sedan olika gaser, vilket till sist landar i kvävgas. Således kan en tillsats av KNO3 "bara" leda till nitritspikar under vissa betingelser (återigen, jag pratar inte växtkar nu), men ammonium avskriver jag ur denitrifikationen (dock finns ett samband med anaeroba miljöer, vilket jag kommer till nedan).

Denitrifikation och anaeroba miljöer är långtifrån oväsentligt för akvariets invånare. Walstads kar bygger faktiskt till stor del på detta, och även Krause har mycket övertygande argument kring det. Ph- värdet tenderar exempelvis att sjunka i många akvarium över tiden. I kar med god denitrifikation gör det inte det. Vilka förhållanden som råder i enskilda kar avgör.

Att den kvävgas som bildas vid denitrifikationen skulle ge cyanobakterier köper jag inte rakt av. I kar med god genomluftning torde du ha lika mycket eller mer kvävgas i vattnet redan, eftersom atmosfären innehåller mer än tillräckligt av den varan. Således skulle genomluftning alltid ge cyano, och det gör det ju inte.

Jag har pejl på kvävecykeln, så det är lugnt. Du borde ha läst tillräckligt många inlägg av mig för att veta att jag inte tror att nitrat bildas ur tomma intet. Får se om jag kan få fram vad jag uppfattar som motsägelsefullt i det du skrev, det här är ett typexempel på när vi pratar förbi varandra.

Att fiskmaten blir ammonium är vi helt eniga i. Att ammonium kan oxideras vidare med hjälp av olika bakterier till nitrat är vi också eniga i. Sedan börjar problemet - om kvävet enbart ligger som nitrat i botten, vilket jag uppfattar att du menar, då virvlar man upp nitrat när man rotar i botten, inget annat. Eller pratar vi om varandra här nu?

Om ammonium frigörs när man virvlar upp bottnen, bör förhållandena i bottnen vara syrefattiga, annars oxiderar det ju direkt. Om ammonium ska ligga kvar i botten måste du ha anaeroba förhållanden där, vilket Walstad också skriver om. I växtkar tvivlar jag starkt på att man har särskilt mycket ammonium, eftersom de flesta växter föredrar att klippa det innan de börjar använda nitrat. I andra kar med modest eller liten växtmassa kan det funka annorlunda och ammonium kan ligga kvar i botten just på grund av anaeroba förhållanden där. Sköts akvariet rätt så borde detta spela mindre roll, men jag diskuterar återigen inte enbart växtkar och erfarna akvarister. Därför varningarna.

Skrev redan i det förra inlägget att jag är helt med på att jag fortfarande går efter Redfieldration när jag gräver ner cyanon i botten (och att låta filtren vara), men att det bör vara ett annat sätt att återställa jämvikten utan att riskera något för fiskarnas del. Menar du att detta inte stämmer?

Sedan var det frågan om vilken kvalisort på cyano man har. Jag är inte övertygad om att man slipper all cyano även om Redfieldration är perfekt. Finns alldeles för många arter cyano för att enbart en perfekt Redfieldratio ska ha effekt. Har sett flera exempel där cyano inte kan kopplas till förhållandet mellan kväve och fosfor. I brist på uppslag kör jag ändå på den till att börja med.

Att nitrifikationen skulle störas extremt av rengöring av filter och slamsugning av botten är jag inte heller helt med på. Beror rätt mycket på hur man gör det som jag ser det. Sandfilter är extremt bra just i nitrifierande processer, och att slamsuga botten kan liknas vid det. Dödar inte särskilt mycket nitrifierande bakterier MEN tar bort skitet mellan gruskornen, där vi som beskrivet innan kan ha en hel del ammonium, förutom allt möjligt annat som hamnar där.

Slamsugning av botten är jag för övrigt inte ensam om, där har jag sällskap av ett rätt stort gäng erfarna akvarister som gör detta med gott resultat. Höga kvävehalter i botten kan t ex "fräta bort" skäggtömmarna på Corydoras, och där hjälper nästan bara slamsugning. Filtren rengör jag i en hink med akvarievatten, vilket ger samma effekt - jag får bort slammet men behåller stora mängder av de nyttiga bakterierna. Sedan sitter ju nyttiga bakterier på rätt många andra ställen i karet också. Rätt liten störning av nitrifikationen, som jag ser det. Ville jag vara extra försiktig just med hänsyn till nitrifikationen hade jag gjort rent ett filter åt gången och slamsugit en del av botten åt gången (slamsugningen är faktiskt rätt försiktig vid närmare eftertanke, det är många ställen jag inte kommer åt på).

Att ta upp och tvätta gruset och göra rent filtren i rinnande hett vatten ger dock ett helt annorlunda resultat, där håller jag med om att nitrifikationen störs rejält. Metoden för rengöring påverkar resultatet en hel del.

Hilsen!
#39 - 12 juli 2004 09:43


Att den kvävgas som bildas vid denitrifikationen skulle ge cyanobakterier köper jag inte rakt av. I kar med god genomluftning torde du ha lika mycket eller mer kvävgas i vattnet redan, eftersom atmosfären innehåller mer än tillräckligt av den varan. Således skulle genomluftning alltid ge cyano, och det gör det ju inte.


Nej man kan inte sätta ekvivalens mellan kvävgas och Cyanobakterier, men har du helt nitratfritt pga denitrifikation men bra med kvävgas är det plötsligt *bara* Cyanobakterier som kan leva i akvariet och alla andra epifyter kommer gå tillbaks.

Jag tvivlar starkt på att Diana Walstad förespråkar denitrifikation eftersom hennes burkar måste hushålla så extremt mycket kvävet iom att det bara kommer ner via mat.

Däremot förstår jag om dom vill ha vissa syrefattiga områden som tillsammans med rötternas syre gör att vissa andra viktiga reduceringsmekanismer jobbar bra, t ex rostreducering. Jag förstår även att det då även kommer vara en viss denitrifiering, men extremt marginell sådan. I sådana low-techburkar kan man heller inte mata med nitrat eftersom nitrathalten alltid är ganska hög pga begränsat kväveintag pga låga ljusnivåer och inga vattenbyten. Man lär inte se några kvävebrister där.



Att fiskmaten blir ammonium är vi helt eniga i. Att ammonium kan oxideras vidare med hjälp av olika bakterier till nitrat är vi också eniga i. Sedan börjar problemet - om kvävet enbart ligger som nitrat i botten, vilket jag uppfattar att du menar, då virvlar man upp nitrat när man rotar i botten, inget annat.


Om det bara vore nitrat i bottnen så skulle nitrifikationsbakterierna dö, men jag förstår var du vill komma.

Jag ser det som att det i bottnen och filtret finns en depå med bakterier som ständigt står redo att hugga in på Ammonium och Nitrit, och detta går normalt sett så snabbt att man aldrig avläser något Ammonium.



Om ammonium frigörs när man virvlar upp bottnen, bör förhållandena i bottnen vara syrefattiga, annars oxiderar det ju direkt. Om ammonium ska ligga kvar i botten måste du ha anaeroba förhållanden där, vilket Walstad också skriver om.


Ja det låter rimligt i en botten, men inte i ett filter.

Då förstår jag vad du siktat på. Men en sådan fet botten (antar att det krävs ganska mycket humusämnen för att få lagom gosig syrefattig miljö) antar jag bara man gör om man ska ha växter, men du ville göra den i ett Tanganyika för att få bort nitratet? Vore det inte snyggare och effektivare med ett växtfilter med t ex Fredskallor som står nere med sina rötter i vattnet isåfall? Då slipper du pH-sänkande CO2-utveckling men däremot både syresättning och nitratreducering.

Lyckas man göra en så perfekt lagom syrefri botten som tar bort precis lagom med nitrat vore det rätt fränt, men i det närmaste omöjligt att hitta detta förhållande eftersom bottnen är ett enda stort frågetecken som man aldrig kan mäta och manipulera. Säg till om du lyckas 8)



Skrev redan i det förra inlägget att jag är helt med på att jag fortfarande går efter Redfieldration när jag gräver ner cyanon i botten (och att låta filtren vara), men att det bör vara ett annat sätt att återställa jämvikten utan att riskera något för fiskarnas del. Menar du att detta inte stämmer?


Du riskerar inte fiskarna med nitrat om du inte har byggt en pH-sänkande sumpbotten i ett Tangayikakar utan biologisk filtrering, och även om någon har gjort det tror jag ganska lungt vi kan bortse från det extrema exemplet 8) Det stämmer inte.



Sedan var det frågan om vilken kvalisort på cyano man har. Jag är inte övertygad om att man slipper all cyano även om Redfieldration är perfekt. Finns alldeles för många arter cyano för att enbart en perfekt Redfieldratio ska ha effekt. Har sett flera exempel där cyano inte kan kopplas till förhållandet mellan kväve och fosfor. I brist på uppslag kör jag ändå på den till att börja med.


Det är möjligt men alger byts ut hela tiden, och det vore ganska korkat att köra en kvävgasburk utan nitrat om man vill undvika Cyanobakterier.



Att nitrifikationen skulle störas extremt av rengöring av filter och slamsugning av botten är jag inte heller helt med på. Beror rätt mycket på hur man gör det som jag ser det.


Självklart. Jag brukar ta en hink med akvarievatten (precis som du!) och försiktigt krama ur svampar och sedan skölja igenom keramiken i samma vatten för att få bort den grövsta skiten.



Sandfilter är extremt bra just i nitrifierande processer, och att slamsuga botten kan liknas vid det. Dödar inte särskilt mycket nitrifierande bakterier MEN tar bort skitet mellan gruskornen, där vi som beskrivet innan kan ha en hel del ammonium, förutom allt möjligt annat som hamnar där.


Sandfilter måste man väl nästan ha ett väldigt nogrannt förfilter som jag ser det.



Slamsugning av botten är jag för övrigt inte ensam om, där har jag sällskap av ett rätt stort gäng erfarna akvarister som gör detta med gott resultat. Höga kvävehalter i botten kan t ex "fräta bort" skäggtömmarna på Corydoras, och där hjälper nästan bara slamsugning.


Fiskar? Nej det är jag inte intresserad av 8) Naturligtvis kan man gå till överdrift med allt, skitighet som renlighet. Här tror jag du och jag i princip sköter våra burkar identiskt, men nybörjare som läser om detta har en tendens till att bli överenergiska med slamsugning och filterrengöring vilket helt klart är sämre än tvärtom i alla normala fall, Corydoras borträknat ;)
PatrikMalmo
#40 - 13 juli 2004 20:06
Jag tror risken att man skulle få helt nitratfritt pga av denitrifikation är rätt liten. Stora mängder växter ger troligen större effekt i det avseendet.

Angående Walstad, denitrifikation, ph-värde och sådant kör jag nog en längre utläggning här. Ni som inte gillar att läsa om kemiska processer i akvarier kan sluta läsa nu.

Ett sätt att beskriva det med att Walstad har ett stabilt ph-värde på, är att vid oxidation frigörs vätejoner och vid reduktion binds vätejoner. Båda processerna påverkar ph-värdet, som ju är ett mått på innehållet av vätejoner i en lösning. Vilka ämnen som oxideras eller reduceras spelar i detta avseende ingen roll.
I ett akvarium vars miljö är övervägande oxiderande (dvs majoriteten av akvarierna vi håller) kommer alltså ph-värdet att sjunka med tiden om akvariet sköts normalt. Detta är ett välkänt och ofta diskuterat fenomen bland akvarister. Om ph-värdet ska hållas stabilt under lång tid i ett akvarium med minimal skötsel (som Walstads) MÅSTE oxiderande processer balanseras med reducerande processer, som i motsvarande grad binder vätejoner. Hittar du någon annan stor förklaring till att Walstad har ett stabilt ph i sina akvarium är jag MYCKET intresserad av den!!

Faktorer som påverkar ph i akvarium av ffa Walstads typ är fiskarnas respiration, nitrifikation, och bakteriernas nedbrytning av organiskt material. Alla dessa processer gör vattnet surare. Fotosyntes, denitrifikation och CO2-förlust genom gasutbytet är processer som gör vattnet mer basiskt. Dessa exempel tar Walstad själv upp. Min egen kommentar är att de verkliga storspelarna för ett stabilt ph i det långa loppet är nitrifikation och denitrifikation.

Även om Walstad inte hade skrivit ett smack om denitrifikation/syrefattiga miljöer (vilket hon faktiskt gör redan på s. 4), hade hennes kar funkat efter principen om balans mellan oxiderande och reducerande processer, just eftersom hennes ph hålls stabilt. Den typ av bottenlager hon har funkar helt enkelt i stor utsträckning anaerobt och därmed denitrifierande. Jag vet inte om hon verkligen "förespråkar" denitrifikation, men hon anser det vara en viktig faktor och har det i sina kar i vilket fall.

För övrigt behöver en övervägande oxiderande miljö inte betyda att reducerande miljöer saknas i akvariet. Framför allt bottnen och filtret kan fortfarande fungera reducerande, men bara inte i så stor utsträckning att det väger upp oxidationen i det övriga akvariet.

Fenomenen oxidation och reduktion används OCKSÅ medvetet i en del filtermaterial, t ex sintered glass. Detta material är mycket finporigt, varför det inne i materialet kommer att ske reducerande processer (eftersom vattencirkulationen inne i porerna blir extremt långsam och anaeroba bakterier därmed kan etablera sig), medan ytan på materialet blir fäste för oxiderande bakterier och då ger oxiderande verkan. Den reducerande effekten avtar efter ett tag på grund av att porerna täpps till av döda bakterier.

I majoriteten av de filter/filtermaterial du har som fått stå till sig ett tag vågar jag lova dig att du hittar fickor där vattencirkulationen är så dålig att miljön blir reducerande på grund av syrebrist – trots att du kör filtret på full effekt. Jag skulle tro att de flesta filtertyper faktiskt också går att köra så att de funkar helt anaerobt och reducerande, det som avgör är syretillförseln/vattengenomströmningen. Droppfilter är månne helt undantaget. Trots de anaeroba fickorna kommer filtren att fungera mestadels oxiderande, så länge de inte är helt igenbeckade.

Således – en hel del filter funkar samtidigt oxiderande och reducerande, vissa på grund av ett medvetet val, andra i en total omedvetenhet från akvaristens sida (dålig filtervård torde vara den största orsaken).

Du verkar mena att anaeroba förhållanden är sällsynta i de flesta akvarium. Jag menar att de förekommer i mycket större utsträckning än folk i gemen tror. Möjligt att jag missförstått dig, men det är så jag uppfattat det.

Det finns ett sätt att kolla vilka förhållanden du har i botten, vilket jag redan tidigare skrivit om i tråden ”Syrehaltens betydelse”.
Stick ner en eller flera silverskedar i bottenlagret och låt dessa stå i 3-5 dagar. När du drar upp dem är de enten nästan oförändrade (aerobt bottenlager) eller rätt missfärgade i svart/brunt/grönt, vilket beror på silversulfid. Bildas silversulfid på någon av skedarna HAR du mer eller mindre anaerob miljö där. Punkt slut.

I ditt växtkar misstänker jag starkt att du har ett mycket syrerikt bottenlager överallt, och att de silverskedar du stoppar ned i bottenlagret knappast kommer att färgas alls, möjligen längs ner. Resultatet kommer sig av att växterna ju transporterar syre ner till rötterna, vilket du är väl medveten om.

I vilket kar som helst som fått stå till sig ett tag, har ett bottenlager på ca 5 cm tjocklek och en kornstorlek mellan 1-3 mm vågar jag påstå att silverskeden du stoppar ner blir mer eller mindre missfärgad av silversulfid (förutsatt att inget bottenfilter, växtrötter, värmeslinga eller annat skapar cirkulation i bottenlagret). Vilka syreförhållanden som överväger på olika ställen av botten går alltså att mäta, även om det blir en grov uppskattning. Behövs ingen extrem botten för att få anaeroba förhållanden där. En övervägande anaerob botten är alltså ingen konst att skapa, det sker nästan automatiskt.

Några exakta mätvärden tror jag, liksom du, att ingen kan få fram. Redoxmätningar av sötvatten anses ju till och med av en del fackkemister vara näst intill omöjligt, så bottenlagret i sötvatten tror jag är ”out of question” att kunna få några exakta/användbara värden ifrån, eftersom vissa delar av botten kan vara syrerika och andra delar syrefattiga.

Efter denna utläggning kanske du kopplar varför jag varnar för en tillsats av KNO3 under en del akvarieförhållanden? En tillsats av KNO3 kan i vissa kar ge en finfin nitritspik. Som jag skrivit ovan funkar dock långt de flesta kar övervägande oxiderande, så risken är liten – men den finns.

Citat:
"Däremot förstår jag om dom vill ha vissa syrefattiga områden som tillsammans med rötternas syre gör att vissa andra viktiga reduceringsmekanismer jobbar bra, t ex rostreducering. Jag förstår även att det då även kommer vara en viss denitrifiering, men extremt marginell sådan."

Här är jag inte med på vad du menar. Tillsammans med rötternas syre reduceras ingenting. För att reduktion av något ämne i akvariet ska ske KRÄVS syrefattiga miljöer. Som jag kopplat det är reducering EN enda process, men det kan ske med olika ämnen - vilket jag tror du menar. Reducerande processer måste dessutom ske i ganska exakt samma omfattning som oxiderande processer om du ska kunna behålla ett stabilt ph med den minimala skötsel av akvariet som Walstad kör med - vilket hon också själv tar upp som en viktig orsak till att hennes ph håller sig stabilt.

Vi måste ha pratat förbi varandra lite med mitt Tanganyikakar. Har ingen speciell lust att testa ökad denitrifiering där, i och med att jag vill behålla kvävet i akvariet. Det jag är mest sugen på att prova där är faktiskt att koppla ihop det med ett annat akvarium, som får stå i fönstret i full sol. Detta kar skulle fyllas med Iris eller flytväxter. Poff, så hade jag vare sig kväve eller fosfor i karet... (jodå, i botten, men ingenting i vattenkolumnen!!). Trist nog har jag ingen möjlighet att göra det. *morrar*

När det gäller experiment generellt finns det dock gott om idéer!! ;) Hade jag haft plats, ekonomi och tid hade jag haft ett tre meter långt bäckakvarium, ett växtkar med konstant vattenbyte av preparerat vatten, ett 3000-liters Tanganyikakar med likaledes konstant vattenbyte i (inkluderande räkor och annan fauna från Tanganyika), ett gäng futuriristiska kar (med stora blomkrukor, runda stenar, tigerbarber och kampfisk eller varför inte svart grus och Myriophyllum), en genomskärning av en långsamtflytande å i Asien, ett lågt kar med extremt stor yta med enbart annulatus och flytväxter i, ett stort kar att odla näckrosor i, ett experimentkar för växter med enten mättad CO2-halt och låg syrehalt eller tvärtom, ett lågt och djupt 600 liters kar halvfyllt med boklöv och en miljard Apistogramma, mörka kar för killies för att se om de verkligen blir färggranna då, ett odlingskar med standardiserad regnperiodscykel i, ett kar med... *drömmer vidare med ofokuserad blick*

Citat:
"Jag ser det som att det i bottnen och filtret finns en depå med bakterier som ständigt står redo att hugga in på Ammonium och Nitrit, och detta går normalt sett så snabbt att man aldrig avläser något Ammonium."

Har dessa inte något att arbeta med så dör de definitivt. De står inte redo och väntar om det aldrig tillförs något ammonium/nitrat - det är då de dör. Ska du kunna virvla upp ammonium från botten hävdar jag fortfarande att bottenlagret till största delen måste vara anaerobt, annars har du mycket lite ammonium där.

Exemplet med sandfilter var till för att exemplifiera att det inte behöver dö särskilt många nitrifierande bakterier vid slamsugning, inget annat.

Annars tror jag också att vi har en hel del gemensamt i skötseln av karen. Helt enig i att det oftast pillas och rotas för mycket i de flesta akvarium. Jag hade varit otroligt nöjd om jag inte behövt rota i mitt Tanganyikakar till exempel. Att kolla på vad som händer i karen är den verkligt stora behållningen för mig - och jag ÄR intresserad av fiskarna också, banne mig!! *skratt*

Hilsen!!
#41 - 13 juli 2004 20:26
asså nu börjar jag bli riktig förbannad!! RENGJORDE akvariet igår o tog bort all alger o bytte 80% vatten osv.. vad ser man när man kommer tillbaka från jobbet idag??? 7cm lång cyano matta,, snart plockar jag fan eldkastaren!!
PatrikMalmo
#42 - 13 juli 2004 20:32
phat,

jag är HELT med på om du är sur över dina alger, och ber samtidigt om ursäkt för att jag varit med och kidnappat din tråd. Jag jobbar på ett längre inlägg om cyanobakterier och bekämpning av dem som kompensation!! Kommer snart i ett forum nära dig!!

Ett allmänt råd för algbekämpning är tålamod. Trist nog går förändringar till det sämre ofta fort, men förändringar till det bättre får man kämpa med.

Håll utkik under rubriken "Växter och alger" i forumet så skickar jag strax inlägget om blågrönalger och cyanobakterier!!

Hilsen!!
#43 - 14 juli 2004 09:42


Jag tror risken att man skulle få helt nitratfritt pga av denitrifikation är rätt liten. Stora mängder växter ger troligen större effekt i det avseendet.


Japp, men jag har gjort en 180-gradare vad gäller att det inte är intressant huruvida det pågår denitrifiering i substratet. Främst pga Cyanobakterier. Det vore en väldigt logisk förklaring till varför dom dyker upp och lägger sig som en hinna ovanför gruset (för att fånga upp den kvävgas som bildas).



Min egen kommentar är att de verkliga storspelarna för ett stabilt ph i det långa loppet är nitrifikation och denitrifikation.


Ett högt KH borde hjälpa rätt bra också? ;)



Fenomenen oxidation och reduktion används OCKSÅ medvetet i en del filtermaterial, t ex sintered glass. Detta material är mycket finporigt, varför det inne i materialet kommer att ske reducerande processer (eftersom vattencirkulationen inne i porerna blir extremt långsam och anaeroba bakterier därmed kan etablera sig), medan ytan på materialet blir fäste för oxiderande bakterier och då ger oxiderande verkan. Den reducerande effekten avtar efter ett tag på grund av att porerna täpps till av döda bakterier.


Låter lite som Zeolit. Se vad jag skrev ovan.



I majoriteten av de filter/filtermaterial du har som fått stå till sig ett tag vågar jag lova dig att du hittar fickor där vattencirkulationen är så dålig att miljön blir reducerande på grund av syrebrist – trots att du kör filtret på full effekt.


Ja i ett väldigt dåligt gjort filter. Jag tror ärligt talat inte det är möjligt med så hög genomströmning i en så begränsad massa filtermaterial.

Jo kanske eventuellt om man kör något extremt ihoppackat och igengeggat material, typ perlonvadd. Men inte med den vanligaste kombinationen: Skumplast och keramik.

Filtret rapar ur sig högre nivåer nitrat, och om din teori stämmer så skulle det även rapa ur sig högre kvävgasnivåer. Tja. Kanske.



Du verkar mena att anaeroba förhållanden är sällsynta i de flesta akvarium. Jag menar att de förekommer i mycket större utsträckning än folk i gemen tror. Möjligt att jag missförstått dig, men det är så jag uppfattat det.


Jag har nog satt lite för stort likhetstecken vid anearob=sumpgas, dvs helt död botten. Jag har hårdragit det lite för mycket.



Bildas silversulfid på någon av skedarna HAR du mer eller mindre anaerob miljö där. Punkt slut.


Coolt. Det kan inte vara någon annan process? Typ som när man äter ägg med silver och det svartnar? Fast ägg och luft kanske är anearob miljö 8)



I ditt växtkar misstänker jag starkt att du har ett mycket syrerikt bottenlager överallt, och att de silverskedar du stoppar ned i bottenlagret knappast kommer att färgas alls, möjligen längs ner. Resultatet kommer sig av att växterna ju transporterar syre ner till rötterna, vilket du är väl medveten om.


Jag tror nog den kan vara lite anearob på sina ställen, men jag försöker räkna bort bottnen så mycket jag kan när jag odlar växter så jag slipper och tänka på den - och framförallt inte behöver mäta.



Här är jag inte med på vad du menar. Tillsammans med rötternas syre reduceras ingenting. För att reduktion av något ämne i akvariet ska ske KRÄVS syrefattiga miljöer.


Det var inte så jag menade. Jag menade att rötterna pumpar ut syre och i gränsskikten mellan anearoba och aeroba miljöer så skapas det en miljö där rostreducering kan ske.



Detta kar skulle fyllas med Iris eller flytväxter. Poff, så hade jag vare sig kväve eller fosfor i karet... (jodå, i botten, men ingenting i vattenkolumnen!!). Trist nog har jag ingen möjlighet att göra det. *morrar*


Japp det var det jag menade med att köra en grupp Fredskallor med rötterna nedstuckna bakom plastbakgrunden.

Konstigt att inte fler Ciklidister kör växtfilter.



Har dessa inte något att arbeta med så dör de definitivt. De står inte redo och väntar om det aldrig tillförs något ammonium/nitrat - det är då de dör. Ska du kunna virvla upp ammonium från botten hävdar jag fortfarande att bottenlagret till största delen måste vara anaerobt, annars har du mycket lite ammonium där.


Jag tror inte det är så mycket vid själva uppvirvlingen som att nitrifikationen pajjar vid för mycket gruspetande och därvid kommer mat/skit öka Ammoniumnivåerna överlag i akvariet.

Fast det borde inte vara någon jättestor spelare om man har ett effektivt biologiskt filter i akvariet.
PatrikMalmo
#44 - 16 juli 2004 07:54
Citat:
"Japp, men jag har gjort en 180-gradare vad gäller att det inte är intressant huruvida det pågår denitrifiering i substratet. Främst pga Cyanobakterier. Det vore en väldigt logisk förklaring till varför dom dyker upp och lägger sig som en hinna ovanför gruset (för att fånga upp den kvävgas som bildas)."

Själv är jag intresserad av de flesta processer som pågår i akvariet och kan påverka förhållandena i det. Walstads bok ger otroligt mycket matnyttigt i det sammanhanget.
Så länge cyano har tillgång till kväve i annan form tror jag de skippar kvävgasen, men jag ska läsa på lite där och försöka få klarhet i vilken form av kväve de föredrar. Har börjat klura kring vad de tycker om ammonium och nitrit, men det är mer en 90-gradare än 180-gradare.

Citat:
"Ett högt KH borde hjälpa rätt bra också? ;)"

Jag undrar hur högt kh Walstad måste ha i sina kar för att hålla ph stabilt när hon har en del av dem i fönsterkarmen (mycket ljus), byter 50 procent vatten en gång i halvåret och dessutom har Vallisneria i en del av dem. Hon måste helt enkelt ha balans mellan oxiderande och reducerande processer för att ph ska ligga stabilt.

Citat:
"Jag har nog satt lite för stort likhetstecken vid anearob=sumpgas, dvs helt död botten. Jag har hårdragit det lite för mycket."

Mm, det är en stor skillnad mellan helt syrefri (ruttnande) botten och mer eller mindre anaerobt bottenlager. Även de denitrifierande bakterierna behöver mat för att överleva, så en långsam cirkulation är helt nödvändig. Om den sedan skapas med temperaturskillnader, mycket långsamt bottenfilter eller whatever spelar mindre roll.

Nå. Jag ska inte "tjata" mer om denitrifikation och mer eller mindre anaeroba miljöre i akvariet om du tycker det är ointressant i vart fall.

Hilsen!!
#45 - 16 juli 2004 08:50


Jag undrar hur högt kh Walstad måste ha i sina kar för att hålla ph stabilt när hon har en del av dem i fönsterkarmen (mycket ljus), byter 50 procent vatten en gång i halvåret och dessutom har Vallisneria i en del av dem. Hon måste helt enkelt ha balans mellan oxiderande och reducerande processer för att ph ska ligga stabilt.


Står det i fönstret måste hon fylla på med kranvatten ganska ofta, så KH:t tror jag aldrig blir omätbart?



Nå. Jag ska inte "tjata" mer om denitrifikation och mer eller mindre anaeroba miljöre i akvariet om du tycker det är ointressant i vart fall.


Jo om det påverkar Cyanobakterier genom att förse dom med extra kvävgas vid bottnen är det väldigt intressant 8)
PatrikMalmo
#46 - 16 juli 2004 12:55
Häpp!

Står det i fönstret måste hon fylla på med kranvatten ganska ofta, så KH:t tror jag aldrig blir omätbart?



Detta med alkaliniteten och vad den påverkas av kräver en längre utläggning, vilket jag inte hinner med just nu. Läs Walstads partier kring ph, det framgår lite där. Krause har också en hel del kring det i "Handbuch Aquarienwasser", en bok som är värd pengarna många gånger om. Den mesta litteratur kring processer i naturliga vattendrag innehåller också beskrivningar kring detta.

I korthet är jag dock helt övertygad om att ett normalt "kh" försvinner på max en vecka om du har bra näringsförhållanden för bikarbonatväxter och har dem i dagsljus. Växternas fotosyntes påverkar kolsyrasystemet när ph stiger under dagtid, dels uppstår biogenisk dekalcifikation mycket snabbt. Båda processerna kommer att "förstärka varandra" (enkelt uttryckt), vilket leder till utfällning av kalk. Kalk är ruggigt svårlösligt i vatten. Alkaliniteten eller "kh" poff-gone.

Fyller du då dessutom på med kranvatten (utan att göra ett större vattenbyte), kommer den permanenta hårdheten gradvis att öka vilket höjer ph. Utan att gå in på fler förklaringar än jag redan gett, kommer ett akvarium utan reducerande miljöer (och utan tillförsel av CO2 - mycket viktigt!!) att klappa ihop totalt vad gäller ph. Du nämnde jojo i ett tidigare inlägg, men jag tvivlar på att detta räcker för att beskriva hur ph-värdet funkar utan alkalinitet i vattnet.

Det enda som Walstad nämner som kan hålla hennes ph stabilt i det långa loppet (märk 50 procent vattenbyte i halvåret, även om hon skriver att hon byter vatten oftare "vid problem") är en balans mellan oxiderande och reducerande processer. Ett "högt kh" (från 8 och uppåt) kommer att underlätta processen.

Men, men. Det är mina fem öre och jag tror inte jag kommer att lyckas övertyga dig på den punkten. Du får läsa annat material och övertyga dig själv. Eller för den delen experimentera - sätt bikarbonatväxter i rent grus i ett litet kar på fönsterbrädan och mät vad som händer med hänsyn till ph, "kh" och totalhårdhet. Alkalinitet poff-gone. Visst, i Walstads kar finns inte enbart bikarbonatväxter, så processerna går månna långsammare - men det är samma funktion. Fråga annars henne själv vad hon anser håller ph-värdet stabilt i hennes kar _i det långa loppet_. Under dygnet finns en mängd faktorer som påverkar ph.

Hilsen!!
#47 - 16 juli 2004 15:36


I korthet är jag dock helt övertygad om att ett normalt "kh" försvinner på max en vecka om du har bra näringsförhållanden för bikarbonatväxter och har dem i dagsljus.


Ojäklar.

Det stämmer ganska bra med vad jag hört från Roger Miller på en annan lista. Han sa att man normalt sett bara ser KH-dippar i solljusburkar och bikarbonatväxter.



Växternas fotosyntes påverkar kolsyrasystemet när ph stiger under dagtid, dels uppstår biogenisk dekalcifikation mycket snabbt. Båda processerna kommer att "förstärka varandra" (enkelt uttryckt), vilket leder till utfällning av kalk. Kalk är ruggigt svårlösligt i vatten. Alkaliniteten eller "kh" poff-gone.


Coolt!



Fyller du då dessutom på med kranvatten (utan att göra ett större vattenbyte), kommer den permanenta hårdheten gradvis att öka vilket höjer ph. Utan att gå in på fler förklaringar än jag redan gett, kommer ett akvarium utan reducerande miljöer (och utan tillförsel av CO2 - mycket viktigt!!) att klappa ihop totalt vad gäller ph. Du nämnde jojo i ett tidigare inlägg, men jag tvivlar på att detta räcker för att beskriva hur ph-värdet funkar utan alkalinitet i vattnet.


Låter som något jag hört förr. Bra förklaring!



Det enda som Walstad nämner som kan hålla hennes ph stabilt i det långa loppet (märk 50 procent vattenbyte i halvåret, även om hon skriver att hon byter vatten oftare "vid problem") är en balans mellan oxiderande och reducerande processer. Ett "högt kh" (från 8 och uppåt) kommer att underlätta processen.


Då tar jag dig på ditt ord där. Coolt att pH-stabiliteten beror på något så totalt annorlunda i sådana burkar.
PatrikMalmo
#48 - 16 juli 2004 15:46
Mm, verkliga alkalinitetsproblem tror jag det krävs bikarbonatväxter och solljus för, men jag har själv sett spår efter biogenisk dekalcifikation i mina kar. Skillnad på hastigheten i processen, men den "äter" alkaliniteten i vilket fall. Ett halvår borde räcka för att köra den till minus...

Kar som körs efter ett "biologiskt koncept" blir något helt annat än i de kar man tillsätter CO2. Jag börjar mer och mer luta åt att tillförsel av CO2 generellt är den absoluta mittfältaren när det gäller att påverka akvarieförhållanden. Beror visserligen rätt mycket på vilka kar man har och det finns en hel del undantag, men _generellt_ tror jag på det.

Hilsen!!











Annons