Syftet var att höra med handlaren om han har möjlighet och kunskap att titta på fisken.
Rent teoretiskt så hade det kunnat stämma. Men, det är så mycket svårare att se vad som är fel när fisken väl är död. För att se vad som är orsaken måste man ha en lång erfarenhet av att bedöma till exempel utseendet på levern eller vilka bakterier man kan odla fram och skillnaden mellan vilket uttryck det tar sig mellan olika sjukdomar. Det visar sig mer eller mindre olika på olika arter av fiskar. Den här kunskapen, även om det är komplicerat, hade kunnat finnas om det fanns något som helst incitament, men ingen lägger ned tusentals kronor för att kanske få reda på varför en fisk för några tior dött - speciellt när det finns enklare sätt att nalkas problemet.
Det finns några få människor i Sverige som kan en del om detta, men då är uppgiften antingen att rädda hela bestånd vid laxodling eller att hindra sjukdomar att sprida sig från fisk till människa. Befinner de sig på en akvariebutik är det sannolikt som kunder... (och skulle de då eventuellt reagera på något sjukdomssymptom hos fiskar, är det snarare hos levande fiskar än döda och troligen mer i egenskap av hobbyakvarist än fiskpatolog).
Nästan alla ungfödare som säljs i butikerna idag är odlade i Sydostasien. Detta sker inte av nyfikenhet eller stolthet utan för att tjäna pengar. Förutsättningarna liknar de som gäller för odling av mat till människor oavsett om det är jordnötter, tilapia, tomater eller kossor. Ju färre växter eller djur som dör av sjukdomar desto större förtjänst. Ett billigt sätt att uppnå detta är att använda antibiotika. Hela tiden. Det finns många nackdelar, och oönskade konsekvenser - men det är billigt och effektivt.
Effekten för fisken är att när de plötsligt befinner sig i ett akvarium utan antibiotika så har de ingen naturlig motståndskraft mot bakterier. Troligen är de även känsligare för virus, svamp och parasiter. Dyker det upp även små mängder relativt harmlösa bakterier blir de lättare sjuka och kan till och med dö. Stora regelbundna vattenbyten minskar effekten och motståndskraften mot sjukdomar ökar sakta, men blir aldrig som hos en fisk som varit utsatt för bakterier från första dagen (och majoriteten av små yngel dör därför i naturen - bara de med ett gott immunsystem överlever).
Fiskzoo nämner att galaxyrasbora, kilfläcksrasbora, kuhliålar och siamesiska algätare överlever. Det här är arter som i handeln vanligen är vildfångade eller när det gäller galaxyrasboran kan vara hobbyodlade i Sverige (= ingen antibiotika).
Hur det är med just amanoräkor känner jag inte till, men kardinaltetror finns idag både vildfångade och odlade. Jag skulle inte tveka ett ögonblick att välja de vildfångade, både av hälsoskäl och naturvårdsskäl!
När det gäller platy, många guramiarter samt molly är närmare 100% odlade i Sydostasien.
Ancistrus kan komma från olika håll - svårt att säja säkert. Många dvärgciklider är allmänt känsliga och dessutom territoriella. Många är dessutom naturligt kortlivade.
Strålfena vet jag inte hur mycket som odlas. Jag har bara haft den en gång. Som bottenbeläggning använde jag krossad korall och snäckskal för att få mitt Stockholmsvatten hårt. Minns inte hur jag bar mig åt, men det blev en hel del yngel.
Koppar slutligen, är visserligen giftigt för fiskar, men ännu mycket giftigare för många sjukdomsalstrare och används bland annat mot Oodinium. När koppar och andra tungmetaller dödar akvariefisk så brukar det inte vara någon större skillnad vilka arter som drabbas även om det naturligtvis finns en viss skillnad.
