Jobbiga skulle jag inte säga att tipsen blir men det blir att man blir dragen till att ha tätplanterat till att man ska ha massa gömställen etc man ska ha allt och det är svårt att göra (tycker jag).
Just nu tänker jag inte göra någonting, är otroligt deprimerad på akvariet i allmänhet att det inte tillgodoser någon fisks behov. Sedan att fiskar man tror ska vara vänliga och fredliga är små djävular när man får hem dom.
Får se om jag ens kommer ha ett kar snart, är så trött på allting just nu.
Nåja, tråden stängs nu tycker jag :)
PM:a om det är något MaxB, tack igen.
(Nu blir det ett lite långt inlägg - men jag hoppas att någon orkar läsa ändå)
Visst - vi kan PM:a om det är något du vill fråga om eller bara snacka av dig!
Jag skulle ändå vilja skriva lite här i tråden, till dig Andrém, och andra som läser också.
Det kanske låter förmätet - men jag har viss erfarenhet av att hålla akvarier och jag vet att det ganska ofta händer att det man har planerat blir något helt annorlunda än man tänkt sig. När man börjar sin "karriär" som akvarist är en av de vanligaste "nybörjargrejerna" att man, som ett barn i en godisaffär, pekar på massor av olika fiskar och vill ha; en sån, en sån och en sån, sedan en sån - och jag är sugen på tre såna också... o.s.v.
Den största majjan är att man skaffar fiskarna och sedan, efter ett tag, kommer man på att det skall inredas till de fiskar man skaffat - och alla de man har köpt kanske har olika behov och vill ha lite olika miljöer för att trivas optimalt.
Detta ingår, så att säga, i de malörer man gör som akvarist - och utbildar en själv att inte upprepa vissa misstag man helt enkelt måste göra.
Utan misstag - ingen erfarenhet.
De olika biotoper och fisktyper man stöter på och blir intresserad av resulterar i de allra flesta fall - efter en tid - att man skaffar flera kar och håller små "comunitys" i dessa - just för att man genom erfarenhet har kommit på att det inte går att blanda allt för många arter i ett kar och att det oftast inte går att blanda olika biotoper. Det är detta som gör akvaristiken så intressant och bildande - att man hela tiden lär sig. Tro mig, Andrém och andra, när jag för några år sedan började medverka på det här forumet, så tyckte jag, lite sturskt, att jag minsann kunde en del och hade grejerna klart för mig - HELT FEL... på två och ett halvt år har jag här lärt mig dubbelt så mycket, och mer, än vad jag "kunde" innan och dessutomm skaffat mig massor av störtsköna nya vänner (här vill jag nämna Ansjo som verkligen är en hjälpsam och mycket trevlig person - utan honom vet jag inte vad jag skulle ta mig till som akvarist!)
Nåväl; känslan av att man blir deprimerad och ledsen över att ens kar inte fungerar som man tänkt sig tror jag hänger i hela tiden, hur erfaren man än är. Jag har också en liten downperiod just nu - dels för att jag planerar att flytta och därför sakta men säkert stänger av mina kar, dels också att det i de flesta av mina kar har "gått troll" med de individer som lever där.
Jag har fem kar igång och inget är riktigt bra just nu - Ett mollyhotell har bara en nijssenihona, hanen har dött och jag kan inte hitta en pojk till henne. Ett annat kar har jag Palettciklider i (subocellatus) - de går där och lufsar men ingengting kul händer. Ett kar har jag två vildfångade Ap. spec. i, som heller inte verkar komma igång. 600-litaret har nu två lifalili-ciklider gåendes i - men jag vet inte om det är en hona och en hane... händer inte ett skit där. I 960-burken har jag sex calvusar och två par leleupi - det är inrett riktigt tråkigt sparsamt och där händer inget speciellt heller.
Men, istället för att tappa sugen över detta visualiserar jag att när det blir flytt så börjar jag om på ny kula och då jävlar skall det bli grejer.
Såhär kan man tänka om man har hållt på några år, givetvis förstår jag detta, men det är en viktig grej att så fort som möjligt försöka att få in i sitt tänk.
Åter tillbaka till de kar som jag läser om här på forumet - jag ser massor av nya intensivt intresserade akvarister som knappt kan bärga sig med att få starta sina burkar - det skall gå fort och det skall bli "klart" omedelbart - och jävlarinihelvete om fiskarna inte leker det första dom gör... och varför bråkar dom, och varför trivs dom inte, och varför blir dom sjuka... o.s.v.
Detta verkar det som att de flesta måste ta reda på genom ganska hårt arbete, svett, ångest och ibland tårar - i värsta fall att man lägger av helt.
Det är möjligt att det finns "fallenhet" för akvaristik. Missförstå mig rätt nu - men jag tror att det främsta är att ha ett intresse för fiskarnas "väl och ve" i åtanke - alltså att man i initialläget vill att fiskarna skall ha en så bra miljö som möjligt. Hur fixar man det? Man kan göra det "the hard way", alltså genom trial and error - och det är helt OK, men man kan också, speciellt i dessa tider när information finns så tillgänglig, införskaffa kunskap genom att läsa hur andra gör. Det bästa är nog om man kombinera dessa två tillvägagångssätt och ta en "kunskapsgenväg" samtidigt som man prövar sig fram!
I det specifika problem som den här tråden handlar om - alltså att olika apisar bråkar med varandra - skulle du Andrém, möjligtvis kunnat börja din projekttråd med att diskutera vilka fiskar du var intresserad av och senare inredning, och vi kunde haft den här diskussionen utan att fiskarna redan var i baljan. I en annan tråd talade vi om Scalarer, vi har talat om kakaduor - och nu plötsligt har det tillkommit hongsloi. Efter detta har vi talat om det som egentligen skulle varit början på diskussionen - inredningen till fiskarna, som i mina ögon bör vara klar, eller åtminstone någorlunda klar innan fiskarna hamnar i burken.
Varför bråkar apisar med varandra? - jo, därför att karet ALLTID är för litet - hur stort det än är (inom rimliga gränser). Olika, eller likadana, apisar (i detta fallet) vill överhuvudtaget inte se röken av andra apisar - de vill vara ifred och jagar därför bort allt som kommer i dess väg. Dom tänker inte i "akvarietermer" utan agerar utifrån sina naturiga instinkter. De tänker inte; fan, vad bra, där borta har han "master" byggt en annan avdelning - där kan de andra apisarna vara och ha revir och jag och mina kärringar kan vara här. De tänker territoriellt - det de ser som valbara marker att ha revir på - det tar de i anspråk. De skiter fullständigt i hur litet eller stort karet är - det är deras "turf" som gäller och därför är de "stygga" och "grymma" mot andra.
Man kan fejka gränser i sitt kar genom att bygga så intrikata gömställen att de "återupptäcker" delar av karet och därigenom kan man skapa en terrorbalans för fiskarna, så att det nästan verkar som om karet var "jättestort" och gränsfritt - men det är ganska svårt att genomföra. Ens egna smakval platsar inte i den här bilden utan man får bygga helt och hållet så att man lurar fiskarna att det finns obegränsat med plats.
Sorry, men jag skulle kunna skriva en hel bok om detta - men nöjer mig för tillfället. Hoppas att någon orkade läsa det här...
:)
