Seriernas värld

Diskutera serier (inte TV-serier) :) Vad har ni för favoriter? Några ni kan rekommendera, eller som ni kanske inte tycker är så kul?

Det finns ju en del jag tycker är kul och bra, vad det gäller gamla klassiska äventyrs/humorserier, så är ju Tintin, Spirou, Asterix, och Johan & Pellevin klara favoriter. Vad det gäller stripserierna som brukar förekomma i morgon/dagstidningar, så är ju Pondus den klarast lysande stjärnan (Frode Överli for president). Tidningar som just Pondus, Knasen, Ernie, och Nya Serieparaden (ersatte Larson!) brukar köpas regelbundet.

Och så har vi ju Elvis... Förr var den en av mina favoritserier, men numer har den blivit betydlgt sämre. Dels är den sämre (slarvigare) tecknad nuförtiden, och innehållet har blivit lite väl provocerande, med ursäkter (rollspel karaktärerna emellan osv) för att kunna ha med en massa anspelningar på våld och sex. Jag är definitivt inte pryd, men har svårt för "provokativ humor", som ofta gränsar till det omogna. Som sagt, Elvis var riktigt bra förr, men är det bara jag som tycker den är sämre nu? Jag har ju min teori om varför Metro nu har bytt ut Elvis mot ovan nämnde Frode Överlis enrutesskämt "Inrutat".

Fantomen
Därför är min dotters mellannamn Diana. kunde inte med att ge henne namnet Fantomen eller Walker

miluhe skrev:

Fantomen

Därför är min dotters mellannamn Diana. kunde inte med att ge henne namnet Fantomen eller Walker

Hehe :p Kan ju också nämna att jag numer köper Kalle Ankas Pocket.

Tintin!!!!

karrokaja skrev:

Tintin!!!!

Japp, har alla albumen, och de som släppts på DVD :)

GASTON!!
Finns ingen bättre eller roligare serie, garvar lika mycket fortfarande efter tjugo år. Älskar Franquins signaturer.

Elvis var bara trött och tjatig på slutet, otroligt mycket bättre med Pondus.
Var rätt trött på slutet att se Elvis klia sig i häcken. Igen.

Tintin är bra, men Fantomen tappade helt när de började färglägga den! Den vandrande vålnaden är väl för f-n ingen Bamse. En serie som både jag och mina barn avskydde lika hjärtligt. Astrist.
Gamla Asterix är bra, liksom Spirou. Larson var kul när den kom men numera går den mest på tomgång,
Gillar Ernie, särskilt i början när han nte var ihop med Doris än och friterade pommesen i sin gamla växellådsolja. Outland är kanon.

Spirou med favoriten Marsipulami

Fantomen, och helst ska serietidningen vara från när farsan var myycket yngre än vad jag är idag och så ska den lukta sådär härligt gammal och spunkig ^^

Eller så Don Rosas Kalle Anka-serier! Love Don Rosa!

Jag garvar gott år aftonbladets Wulffmorgenthaler, passar perfekt till min sjuka humor :D Även Larson. Och min gamla favorit som man aldrig kan bli för gammal för Kalle Ankas Pocket :)

Nemi ! :)

Wulffmorgenthaler ja... Har lite svårt för teckningsstilen, men ibland är den rätt bra, förutom de gånger då kroppsdelar går av, och blodet sprutar :p Blir lite för mycket. Den är för övrigt med i en av serietidningarna jag köper, minns inte vilken av dem nu. Nemi är en välgjord serie rent teckningsmässigt, och jag måste faktiskt säga att hon vuxit i mina ögon se´n hon mognade en aning, blev lite bredare, och hon slutade med allt 666-tjafs.

Gaston är också riktigt kul, har nog de flesta albumen, och särskilt de episoder där han retar gallfeber på Nicke är kul. Höll på att glömma Hälge, den är också en stor favorit. Kalle och Hobbe då? Jodå, men den lider lite brist på några av de saker som gör Pondus så bra, det vill säga variation, karaktärer som utvecklas, och känslan av att det är en följetong man vill veta fortsättningen på. Kalle fantiserar alltid om dinosaurier, blir skickad till rektorn, klagar på sin mammas mat, och är taskig mot Sussi... Lite tjatigt och förutsägbart. Och han blir aldrig äldre.

Ja, jag är faktiskt besviken på sättet Elvis har utvecklats på, eller snarare degenererat på, kanske man ska säga. Den är faktiskt rätt smaklös på sina ställen numera, och med tanke på att åtminstone jag har förstått det som att serien är delvis självbiografisk, så undrar man ju lite vad de har för förhållande, Tony och Maria :p Elvis och Hedvig verkar inte respektera varandra särskilt mycket, och visst vill Hedvig ha sex, men inte med Elvis, utan med nå´n hunk hon sett på gymmet, samtidigt som hon blir skitförbannad om han råkar titta åt ett håll där det står en annan tjej. Och en episod jag läste häromsistens, där Elvis ska ta hand om huset åt en bortrest granne, njaaa... Se´n har vi ju alla episoder där Elvis sitter på en offentlig toalett, och ljudeffekterna är väldigt beskrivande, eller när han sitter på knä, böjd över toastolen, med en brun fläck i kalsongerna... Ska väl inte säga att den helt saknar poänger numer, den har väl sina stunder nu också, men... Köpte trots allt det där samlingsalbumet som släpptes häromsistens (omslaget verkar beskriva Elvis/Tonys och Hedvigs/Marias relation?), och där känns det som man får lite av en förklaring till varför Elvis ser ut som den gör nu, vad jag förstod så skriver och tecknar de, utan att kolla hur det blev innan det släpps...

Don Rosa är bra ja, liksom Carl Barks.

nemi, för att jag känner igen frugan......
gaston, pondus, för att jag känner igen mig själv....



.

Min stora favorit är Uti vår hage. Läser också 91:an regelbundet. Försöker även att få tag på alla Don Rosas Kalle Anka serier, älskar dom om Joakims liv. Har även mängder album av barndomens hjältar Lucky luke, Tintin, Fantomen och Spirou. Går aldrig till jobbet på morgonen utan att förs ha läst dagens seriestrip av Pondus i dagstidningen

Ja, Lucky Luke är kul, men av nå´n anledning brukar jag aldrig läsa dem mer än en gång, kanske för att jag inte är så förtjust i western. Pondus är som sagt en favorit, nackdelen med att läsa den i morgontidningen är att man ofta läst dem som är med i Pondustidningen. Kan rekommendera Riskhospitalet (också av Överli), där Pondus (tror han heter Patrick egentligen) fru jobbar, köpte ett album med Riskhospitalet, riktigt kul. En serie som jag ganska nyss har upptäckt, och som jag faktiskt tycker är rätt skön, är Herman Hedning.

Herman Hedning är den enda serietidning som kan räknas som "världens bästa" :>

Spawn är en gammal favorit för en som själv hållit i pennan någon gång.
Jag är dock såpass kräsen att jag mest gillar dom nummren som är tecknade av Todd McFarlane/Greg Capullo.
Sen finns det mängder med mindre serier som bara kommit ut i några ex men som håller en väldigt hög standard...

//NiXoN

Köpte det nya Spiroualbumet, nr 50, Zarkornerna anfaller, häromdagen. Vet inte varför, men det var tecknat av ytterligare ett nytt tecknarpar, det tredje efter att Tome & Janry la av tror jag. Att de la av gör mig inget, i och med albumet Drömfabriken så förstörde de Spirou en del, men vet inte riktigt varför de har flera tecknarpar nu, som tycks turas om att göra de nya albumen.

Hur som helst så var det ett ok album, fans av Zafir får sitt. Men en sak var lite lustig... Albumet är ju översatt till svenska, och med i historien är två svenska tjejer... Men för att visa att de inte är så bra på språket Spirou och Nicke pratar (franska i original antar jag), så låter de dem bryta... På svenska, när de ska föreställa svenskar själva :p Visst, originalspråket är väl franska, men när det är översatt till svenska, så blir det ju lite lustigt, när svenska karaktärer bryter på svenska.

Så, då fick man det man misstänkt länge bekräftat, det är Maria Cronstam som förstört Elvis. Några sidor Elvis var med i senaste numret av Pondus (börjar det gå dåligt för Elvis egen tidning måntro?), och där stod det att Maria tagit över manusskrivandet... Så det är nog därför serien har blivit ganska smaklös, våldsam, och sexfixerad, samtidigt som det verkar som om hon, än mer än Tony gjorde, försöker få karaktären Elvis att framstå som konstig och äcklig. Och återigen, i och med att serien påstås vara lite självbiografisk, man undrar ju lite hur hon vill få Tony (Elvis) att framstå... [:-100] Synd på en serie som för några år se´n var en av mina favoritserier.

Jaja, får trösta mig med att Knasentidningen är ett utmärkt substitut.

Hmm, kom att tänka på den här gamla tråden :p

Knasen ja, den är kul, och gör saknaden efter Elvis (eller snarare tiden då Elvis var bra) lite mindre.

Vill ha det nya bandet med Don Rosas serier som kommer nu! Problemet är att man tydligen inte kan köpa böckerna i bokhandlar, utan man prenumererar på dem (kanske för att man inte ska missa nå´n i och för sig), och vad jag förstod ska alla böckerna gå på ca 6000:- :p

Alla som älskar Rocky (i alla fall tidiga Rocky) bör definitivt ta en titt på hans äldre själsfrände, Arne Anka. Som många/de flesta serier blev den svagare med åren, så börja från början.

Annars var det mycket europeisk sci-fi när jag växte upp. Linda & Valentins Äventyr är fantastiskt bra, fast ett tydligare exempel på en serie som spårar ur med tiden är det nog svårt att hitta, från Tåg till Cassiopeja verkar manusförfattaren antingen blivit religiös eller haft nån svår livskris eller både-och.

En humorserie som fick alldeles för lite uppmärksamhet är Torotternas äventyr. Riktigt rolig, litegrann samma humor som Asterix och Iznogoud.

Sen vet jag inte om det bara är att jag blivit gammal, men det känns som om serievärlden de senaste tio-femton åren helt klämts ihop och krossats av DC Marvel och japansk manga/anime.

Asterix regerar, enligt vad det sägs så har Uderzo nu utsett en efterträdare så att det skall komma ett nytt album under 2012, blir intressant att se hur det blir. Visserligen var de gamla albumen där Goscinny skrev manus bättre historier men de håller bra klass även de nyare. Det som är lite tråkigt är att i de böcker som kommit nu, komplett samling, så är översättningen klart sämre än tidigare, det har blivit mycket plattare och det har tappats åtskilligt som fanns med i de gamla versionerna.

Annars så är ju Kalle och Hobbe en klar favorit, en av de få som verkligen sett saker ur barnperspektiv. Snobben är ju lite åt det hållet, tyvärr är ju bägge nedlagda nu. När det gäller Kalle och Hobbe så är det dock som med Asterix, det försvinner saker i översättningen. Franska är ju utanför min förmåga men Kalle och Hobbe läser jag helst på engelska, då får man det som det var tänkt.

Ja, det var ju nå´t album, där man fick se Asterix och Obelix föräldrar, tror det var det första efter att Goscinny dog, och det gjorde väl Uderzo själv. Det var rätt bra, har jag för mig, var ett tag se´n jag läste det. Nå´n mer än jag som tycker det var synd att de aldrig gjorde klart Tintin och Alfakonsten? Hergé hade, vad jag förstår, en del duktiga medarbetare, som mycket väl skulle kunna ha gjort klart det. Som det är nu känns det mest tragiskt, att de släppte albumet ofärdigt, med en massa skisser i. Det gör ju bara att man påminns om hans död, och att han aldrig hann göra klart det. Apropå översättningar, så finns det ju nyutgivningar av alla Tintinalbum, med nyöversättningar. Har för mig att jag tyckte de var rätt bra. Då passade de även på att äntligen ge ut dem i rätt ordning.

Tja, som sagt, är inte så imponerad av Kalle och Hobbe faktiskt, tycker den är lite överskattad. Inte dålig, men lite tjatig och repetitiv. Kan tänka mig att det var därför Watterson la ner den. Man kan ju inte variera teman som "Kalle fantiserar om dinosaurier i skolan", "Kalle klagar på sin mammas mat", Kalle är taskig mot Sussi", "Kalle börjar med ett skolarbete samma dag det ska vara inlämnat och läser inte på alls", och "Kalle blir attackerad av Hobbe när han kommer hem från skolan" i all oändlighet... Det där var nog en rätt utförlig sammanfattning av serien. Tyckte den var kul i början, men nu känns den helt enkelt inte särskilt intressant längre. Dessutom har man ju läst de flesta striparna som man ser i tidningen numera, och inte bara en gång tidigare. Men själva humorn, och utförandet är ju i grunden bra. Men hade Kalle varit verklig hade det nog inte gått så bra för honom i livet.

Första albumet som Uderzo gjorde helt själv var det stora bygrälet som kom ut 1980, några år efter att Goscinny dött på sin motioncykel 1977 (se och lär, motionera är farligt). Bygrälet är historien om byn som är delat av ett stort dike, en anspelning på Berlin som alla utom tyskarna förstod. En helt ok historia Dessutom så är ju Seriella snyggare än mähät Lillfixa som folk av nån obegriplig anledning är svaga för ;)

Det där med Obelix och Asterix föräldrar , det är albumet Asterix och Latraviata som kom 2001, långt senare alltså. Inte nån av de bättre enligt min mening.


Kalle och Hobbe är långt mer än dinosaurier, speciellt gillar jag de vetenskapliga referenserna.

"It's YOUR fault we didn't have a sweet little girl! YOUR stupid cromosome!! Not MINE!!

Var hittar man repliker av den kalibern i andra serier? Att det sen blev platt fall i översättningen är ju inte Wattersons fel.

Animaniac skrev:

Tja, som sagt, är inte så imponerad av Kalle och Hobbe faktiskt, tycker den är lite överskattad. Inte dålig, men lite tjatig och repetitiv.

Det är nog mycket ett resultat av stripformatet. Svårt att göra riktiga storys när man är begräsad till tre rutor (och en sida på söndagar).

Men hade Kalle varit verklig hade det nog inte gått så bra för honom i livet.

Ritalin.

Jag har gillat Modesty Blaise sen tonårstiden [:o]

sen kan jag hålla med förra inlägg om Elvis, jag gillade den skarpt tills den kom ut som serietidning...(jag fick en prenumeration på den)

Ok, det var såpass tidigt. Jag har ju alla Asterix (och alla Tintin, och alla Spirou), men det var som sagt ett tag se´n jag läste dem. Just, Asterix och Latraviata hette det.

Hmm, tja, har lite svårt för generaliseringar, könsroller och klyschor som att tjejer är "sweet little girls" och att killar, som Kalle, alltid är små monster :p Deras gener (och kanske brist på uppfostran?) hade nog skapat ett litet monster oavsett kön ;) Hehe, ja, jag vet, jag överanalyserar...

Kalle och Hobbe är inte dålig (hade t.o.m en fågel en gång, som jag döpte till Hobbe), men känns ändå som Watterson tecknade in sig i ett hörn, och serien blev rätt förutsägbar till slut. Frode Överli tror jag inte kommer att råka ut för samma sak, eftersom Pondus bygger på utveckling av karaktärerna, och historien. Samt att han har en otroligt skön humor, och en fantasi, som gör att han kan göra en kul strip (eller en kul ruta) av nästan vad som helst. Lite som Monty Python ibland beskrivs, ibland finns där ingen uppenbar poäng, men det är kul ändå, på grund av omständigheterna, och sättet han skriver på.

rödtoppen skrev:

Jag har gillat Modesty Blaise sen tonårstiden [:o]



sen kan jag hålla med förra inlägg om Elvis, jag gillade den skarpt tills den kom ut som serietidning...(jag fick en prenumeration på den)

Ja, och tyvärr har ju de där (i en del fall ganska usla) episoderna som är med i Elvistidningen även hamnat i de nyare albumen... Tråkigt... Men de äldre albumen, som väl var innan hans fru tog över manusskrivandet (har för mig att hon gjort det), är riktigt bra. Har nog alla av dem, och även ett eller par av de senare, men kommer nog inte att köpa fler nu. Köpte tidningen ett tag, men inte nu längre. Inte ofta jag slutar köpa en tidning för att jag tycker att serien har blivit sämre.

gillar oxå Elvis skarpt, men även Garfield och Herman Hedning är schysta! Å När man var yngre så diggade man ju pyton... ;)

Rooster skrev:

Garfield

På allvar? Hittar inget roligt i Garfield, nästan värre än Marmaduke... Eller jo förresten, Garfield Minus Garfield är skitbra! Det är Garfield med... öh... Garfield bortklippt.

Jag gillar Garfields lite torra, sarkastiska, och ibland allmänt knäppa humor :p Garfields torra kommentarer när Jon gör bort sig brukar vara rätt kul.

Apropå Spirou, och Johan och Pellevin, så hade jag några album med Smurfarna när jag var yngre, men har dem inte kvar av nå´n anledning. Johan, Lotta & Jocko (av Hergé) är också välskriven och ganska spännande.

hehe ja smaken är ju som baken. Har faktiskt inte läst nån garfield på länge men det var kul när man var yngre! :)

Nå´n mer än jag som stör ihjäl sig på alla billiga plastleksaker (nå´n enstaka kanske min äldsta systerdotter, eller katterna, tycker är kul, men ingen av dem kan läsa) som de envisas med att ha med i t.ex Kalle Anka & Co, och Gustaftidningen? För det första är det inte bara barn som läser de serierna, och för det andra så är det ju en aning onödig miljöförstöring både vid tillverkningen och när de slängs.

Hmm, den här gamla tråden... Apropå Elvis... GP har nu ett tag haft nå´t som kallas "månadens gästserie" som väl är till för att nya, lite okända serier ska få uppmärksamhet. Den här månadens gästserie är... Elvis :p Som väl knappast kan kallas för en ny, okänd serie. Det känns som om det är fler än jag som tröttnat på Elvis, och tycker att den blivit sämre både vad det gäller teckningsstilen, och kvaliteten rent allmänt, och det verkar som om den har tappat så många läsare att den måste "introduceras på nytt".

Gillar personligen inte att de har förvandlat karaktären Elvis till en sexfixerad slusk (omslagen på tidningen har ofta tjejer med stora bröst, eller så kliar sig Elvis i rumpan, eller nå´t annat trevligt), medan hans fru/flickvän Hedvig verkar närmast ofelbar, men verkar inte ha några problem med att dregla över hunkar på gymmet, trots att hon blir sur om Elvis råkar titta på en annan tjej. Har förstått det som att den kvinnliga delen av tecknarduon har tagit över serien en del, och har fått känslan att det väl var ungefär då Elvis förvandlades från en vältecknad, någotsånär smakfull, och samhällskritisk karaktär, till en otränad, sexfixerad slusk, med en snygg flickvän.

I de där gästseriestripparna som går i GP nu verkar de försöka avhålla sig från sluskerierna. Kanske för att de inser att det var just det som fick folk att förmodligen tröttna på serien.

Nu var det ju i och för sig rätt längese´n jag slutade läsa Elvis, men det är den känslan jag har av serien numer...

Jag är ett stort fan av Franquins Spirou album och förstås Gaston. Gillar även mycket annat från den Belgiska produktonen.

Jag kan absolut inte med massproduktions serier (stripar och liknande) som Earnie, Kalle o Hobbe, Blondie etc och tycker deckarserier som Fantomen och Modesty Blase är fyrkantiga och tråkiga.

Jag skulle vilja slå ett slag för det lite modernare och lite vuxnare. Serier behöver inte vara enkla, korta och roliga utan kan vara komplicerade, långa och alvarliga och därmed precis hur bra som helst.

Galago är en tidning jag alltid köpte under 80 och 90-talet. Fantastiska serier från den Svenska guldåldern i vuxenserier med Pirinen (Socker Conny), Lindengren (Bajsmarodören, Kapten Stofil), Max Andersson (Pixy), Charlie Christensson (Arne Anka), David Nessle (Maskerade Proggaren), Lena Ackebo (Ammen Härregud, Sofo) mfl.

Jag brukade även köpa Epix med främst Europeiska kvalitetserier.

En Amerikansk favorittecknare var Peter Bagge (Hate Magazine).

Jag har haft en paus när det gäller serier under 2000 talet men på senare år har jag börjat läsa Galago igen och det händer mer än någonsin då det gäller Svenska serier.Kolla själva:

http://www.galago.se/vara-bocker

Via samma blog kommer för övrigt också en del ovärderliga tips för alla er som gärna vil hålla delfiner i akvarium...

http://www.galago.se/blogg/delfiner-i-akvarium

mvh

Olof

Någon som läst "Pistolen Johnny" eller "Åke Jävel"? [:-38]

Åke Jävel är ju en klassiker. Gillar hans tjej Anna Fan.

Animaniac skrev:

Hmm, den här gamla tråden... Apropå Elvis... GP har nu ett tag haft nå´t som kallas "månadens gästserie" som väl är till för att nya, lite okända serier ska få uppmärksamhet. Den här månadens gästserie är... Elvis :p Som väl knappast kan kallas för en ny, okänd serie. Det känns som om det är fler än jag som tröttnat på Elvis, och tycker att den blivit sämre både vad det gäller teckningsstilen, och kvaliteten rent allmänt, och det verkar som om den har tappat så många läsare att den måste "introduceras på nytt".



Gillar personligen inte att de har förvandlat karaktären Elvis till en sexfixerad slusk (omslagen på tidningen har ofta tjejer med stora bröst, eller så kliar sig Elvis i rumpan, eller nå´t annat trevligt), medan hans fru/flickvän Hedvig verkar närmast ofelbar, men verkar inte ha några problem med att dregla över hunkar på gymmet, trots att hon blir sur om Elvis råkar titta på en annan tjej. Har förstått det som att den kvinnliga delen av tecknarduon har tagit över serien en del, och har fått känslan att det väl var ungefär då Elvis förvandlades från en vältecknad, någotsånär smakfull, och samhällskritisk karaktär, till en otränad, sexfixerad slusk, med en snygg flickvän.



I de där gästseriestripparna som går i GP nu verkar de försöka avhålla sig från sluskerierna. Kanske för att de inser att det var just det som fick folk att förmodligen tröttna på serien.



Nu var det ju i och för sig rätt längese´n jag slutade läsa Elvis, men det är den känslan jag har av serien numer...

Något kan det ligga i det du säger men frågan är om man inte i stället kan se det hela som samhällskritik och en intressant poäng. Om en kille som tittar på tjejer är ett äckligt slem och en tjej som tittar på killar är fräck och frigjord och jämställd, har det inte då nånstans skett ett haveri på vägen mot jämställdhet? Det är en intressant fråga som tål att ställas och som jag tycker att det kan vara bra att Elvis lyfter fram sån skillnader i ljuset så man kan fundera över dem.

Den senaste seriealbumet jag läste är svenska utgåvan av Stephen Kings Creepshow från 1991. Ingår i min samling av Stephen King böcker...Originalutgåvan och filmen som bygger på tidningen Creepshow kom ut i USA 1982.

Bygert skrev:

Något kan det ligga i det du säger men frågan är om man inte i stället kan se det hela som samhällskritik och en intressant poäng. Om en kille som tittar på tjejer är ett äckligt slem och en tjej som tittar på killar är fräck och frigjord och jämställd, har det inte då nånstans skett ett haveri på vägen mot jämställdhet? Det är en intressant fråga som tål att ställas och som jag tycker att det kan vara bra att Elvis lyfter fram sån skillnader i ljuset så man kan fundera över dem.

Jo, om det nu är så, men det är jag tyvärr inte så säker på. Det är inte känslan jag får när jag läser den "nya" Elvis i alla fall. Får känslan att den kvinnliga delen av tecknarduon (Har som sagt för mig att det är hon som gör manusen numer) faktiskt tycker så. Om där finns nå´n samhällskritik, och/eller ironi och sarkasm över den snedvridna jämställdheten, där bara kvinnor anses kunna råka ut för sexism, och bara män anses kunna vara sexistiska (killar är sluskar om de kollar på tjejer, tjejer är frigjorda om de kollar på killar), så framgår det inte särskilt tydligt, utan Elvis framstår, rätt och slätt, som en barnslig slusk, och Hedvig som hans raka motsats, både i utseende, och mogenhet.

Och serien var ju som sagt inte så´n förr, de äldre Elvisalbumen tillhör några av mina favoriter vad det gäller serier, men serien blev som den är nu för några år se´n, som jag som sagt tror tidsmässigt sammanfaller med hennes övertagande av manusskrivandet.

Kan ju ha fel i och för sig, men då får de nog ta och göra samhällskritiken och ironin över jämställdheten lite tydligare. Oavsett vilket så är serien inte i närheten av kvaliteten den hade för några år se´n, vare sig innehållsmässigt eller utseendemässigt.

Som månadens gästserie i GP verkar de ha försökt hålla sig ifrån så´nt, men i gårdagens (tror jag) GP var det dags... Elvis och Hedvig öppnar dörren, och utanför står ett gäng Halloweentjejer med... just det, stora bröst, och Elvis ser ut så här [:-10] medan Hedvig tittar irriterat på honom. Vari ligger humorn att för hundrade gången visa att Elvis är en sexfixerad slusk, som glor på stora bröst så fort han kommer åt? Hedvig blir irriterad, men verkar samtidigt inte se några problem i att själv dregla över muskelhunks. Det verkar som att när hon gör det, är det helt i sin ordning, och det känns rent allmänt som om Elvis framställs som losern i deras förhållande, och att Hedvig inte hyser nå'n större respekt för honom. Man undrar ju lite, eftersom så mycket av serien tycks kretsa kring Elvis och hans intresse för stora tuttar...

Som sagt, kan ju ha fel, och att där finns en (väl dold) ironi och samhällskritik, men oavsett så är det ju ganska tröttsamt och tjatigt.

Är ju lite besviken, eftersom Elvis tillhörde en av mina absoluta seriefavoriter till för några år se'n. Men nog gnällt om det nu, det finns ju så många andra serier, som fortfarande är riktigt bra :)

Olof b, håller med om Spirou och Gaston. Är dock inte förtjust i Tome & Janrys versioner av Spirou, särskilt inte albumet Drömfabriken, som känns rätt långt ifrån Spirou både utseendemässigt och storymässigt. Och läser man deras "Den unge Spirou" så tycks stora tuttar även där vara ett stående inslag. Peyo är en serieskapare jag gillar, med bl.a favoriter som Johan och Pellevin, Smurfarna (som först introducerades just i Johan och Pellevin), och Starke Staffan.

Animaniac skrev:

Olof b, håller med om Spirou och Gaston. Är dock inte förtjust i Tome & Janrys versioner av Spirou, särskilt inte albumet Drömfabriken, som känns rätt långt ifrån Spirou både utseendemässigt och storymässigt. Och läser man deras "Den unge Spirou" så tycks stora tuttar även där vara ett stående inslag. Peyo är en serieskapare jag gillar, med bl.a favoriter som Johan och Pellevin, Smurfarna (som först introducerades just i Johan och Pellevin), och Starke Staffan.

Jag tyckte bra om drömfabriken. Det känndes som en möjlig nystart för Spirou att uppdatera karaktärerna och bildspråket. Men det blev väl ingen riktig fortsättning? Peyo är inte min favorit. Jag tycker det är barn serier. Smurfarna var dock ett genidrag. Hur kan de nya filmsmurfarna vara så fula? De riktiga är ju supergulliga medan de nya ser ut som perversa blå äckelgubbar.

mvh

Olof

Christopher Lennertz; Clint Mansell; Sam Hulick - A Future For the Krogan/An End Once And For All (Mass Effect 3)

Gillade inte riktigt den mörkare, mer deprimerande stämningen som Tome & Janry förde in i Spirou. För mig är Spirou en ganska lättsam, humoristisk, välskriven äventyrsserie, inte en dramaserie där allt går i svart. Om jag minns rätt så var bakgrundsfärgen på sidorna t.o.m svart istället för vit i Drömfabriken. Man tappade ju livslusten bara genom att öppna albumet :p Och det var väl i det albumet Nicke satt och hade kärleksdepp mest hela tiden? Dessutom var storyn något rörig, vad jag minns. Deras tidigare Spiroualbum är bättre, och mer Spirou, men redan i dem kände man att det var en mörkare stämning. Drömfabriken var ju deras (hittills) sista Spiroualbum, så jag misstänker att de helt enkelt fick kritik för det av Spiroufansen, att det inte var Spirou längre, vare sig utseendemässigt, känslomässigt, eller storymässigt. Nu är det ju några olika tecknarpar som tycks turas om att göra albumen, och de verkar försöka ta tillbaka Spirou dit han var innan Tome & Janry.

Jag gillar Peyo, Johan och Pellevin är rätt spännande, och har, tack vare Pellevin, en rätt skön humor. Men mästaren är nog ändå Franquin. Fick tag i ett album som heter "Ur Spår!" Med Gaston, Spirou och Nicke. Det är inte ett vanligt album, utan mer en illustrerad novell i albumform.

Har funderat lite över det sista Tintinalbumet, Tintin och Alfakonsten... Varför gjorde de inte klart det? Hergé dog ju under tiden han höll på med det, och se'n släpptes det ofärdigt, med en massa skisser i. Jag hade förstått det, om de inte hade nå'n på Studio Hergé som kunde ha fullföljt det, men vad jag förstår fanns det i alla fall en som jobbade nära med Hergé, och gjorde egna serier, och tecknade likt Hergé, som kunde ha fullföljt det, Bob de Moor t.ex. Om de nu inte ville göra klart det, tycker jag de kunde ha låtit bli att släppa det alls, man blir ju bara påmind om att Hergé är död när man läser det, eftersom han aldrig hann göra klart det, och det är fullt med skisser.

För övrigt har det nyss släppts ett nytt Asterixalbum, Asterix hos Pikterna.

Kan även tipsa om det nya Herman Hedningalbumet Varde Ljus.

Så kom jag då att tänka på den här gamla tråden igen...

Tyvärr har Hälges skapare Lars Mortimer lämnat oss... R.I.P.

Är riktigt ordentligt fast i Kalle Ankas Pocket-träsket och har varit ett tag. Många av historierna är riktigt vältecknade och välgjorda, medan andra (särskilt de äldre) är sämre. Man ser redan på omslagen att särskilt de tjocka Specialutgåvorna är påkostade och välgjorda.

Vill återigen tipsa om Herman Hedningalbumen Varde Ljus (en rejäl känga åt religioner) och Bitter och Kränkt (reklam för öl rent allmänt).

Se'n har det börjat komma ut en ny tidning (den förra las ner efter några nummer vad jag minns) av en annan riktigt bra serie, det vill säga Zits.