sista dagen

Sista dagen tillbringades i Ao Nang och efter en snabb köprunda där vi stötte på en morgontrött försäljare som lät oss stå och välja alldeles ensamma. Vid min fråga varför vi inte blev anfallna inom den sedvanliga 60 sekunders intervallen så svarade han bara (med ett leende) –tierd. Efter inköp av förkylningsmedicin, presenter och annat väsentligt hade vi några timmar över. Vi beslöt att åka över till Pharang Cave Beach för en sista bokläsning och snorkling. Det var denna strand vi hade trott vi landade på första dagen när vi letade efter den fina stigen mellan stränderna. Nu körde longtailbåten direkt till rätt strand så det var bara att försöka hitta ett skuggigt ställe i närheten av något som kunde vara koraller.



Här var det trångt – faktiskt den första överbefolkade stranden vi stött på under vår resa. Längst, längst bort på bilden fanns något som kunde likna ett litet korallrev och jag hoppade i med snorkel och kamera. Först stötte jag på sand, sand och åter sand.



Där sanden tog slut och lite sten och korall började att ta vid fick jag den dagens första överraskning.



Dålig bild men det var en räkgobie med sin pistolräka (som inte ville vara med på bild men som finns på en youtube video). Sista dagen så hittade jag något som jag hade drömt om. Men det var inte slut. Efter de obligatoriska fjärilarna.







så stötte jag på överraskning två (mycket dålig bild). En batfish.



Det var rätt så grumligt här så det förklarar den dåliga bildkvalitén men det blev en del ovanliga saker som fastnade. Men först lite koraller. Gröna och vackra.






De första mjukkorallerna upptäckte jag också.






En jättestor gorgonia




En liten överblicksbild med fusiljärer




Nåväl det började bli eftermiddag och jag beslöt mig för att ta en sista tur ut. Det första jag sam på var ett gäng razorfish.




Ja då var det dags att simma tillbaka, men vad var det för gult nere bland ett par stenar? Tillbaka och försöka ta en bild.



Något jag definitivt inte sett innan – men visst är det en fisk.




Och en häftig sådan.




Någon typ av blåsfisk ”Puffer” är det nog men vilken? Skön sista upptäckt i alla fall.
Det var dags att ta en sista promenad och denna gång hittade vi den fina stigen.



Den ledde fran till East Raily Beach.



Härifrån gick det en stig mellan lyxhotellen fram till Wesr Raily Beach där Longtailbåtarna fanns. På vägen fick vi plötsligen sällskap.



Denna vackra katt kom från byggnaderna och hade siktet inställt…



Men på vad?




På världens största kattlåda förstås – West Raily Beach. Efter uträttat behov grävde kattuslingen noggrant över och återvände in till byggnaderna – detta hade den gjort förr [FONT=Wingdings]J[/FONT]
Efter denna upplevelse så var det bara att vänta till klockan 7 nästa morgon och på att flyget skulle lyfta. När vi väl var hemma så möttes vi av den här lilla gossen.




Denna lilla gosse är stolt ägare till ett Clownhotell och på frågan vart fisken är så visar han stolt upp detta (men bara för morfar)




Med detta är min rapportering från vår Thailandssemester slut och jag hoppas att ni har haft samma nöje av bilderna som jag dels hade när jag tog dem och när jag nu i efterhand bläddrar igenom dem. Nu kommer bloggen istället handla om det som var meningen i början, nämligen mitt Percula 120 – men det får bli en annan dag. Njut av nedanstående film så länge.



MVH Lasse

Tack för berättelsen och fotona från er resa:D

Vart ett nöje att fått följa med på er resa!! :)

Tack skall ni ha - det var också ett stort nöje att få göra denna resa. Får väl tacka Lisa för att hon fyller år i januari :)

MVH Lasse