Sjuk

Min bästa väninna ligger på sjukhuset.[:-85] Hon togs in i måndags och ska vara kvar i ett par veckor.
På min morgonpromme med jyckarna går jag alltid förbi hemma hos henne, så det faller sej naturligt att gå in och mata fiskarna, kolla posten osv.:p I dag var jag där och gjorde ett vattenbyte i hennes kar, hon har ett 540 med sydamerikanska ciklider. Passade på att städa, byta lakan i sängen, diska och dammsög lägenheten, så hon kommer hem till ett rent och fräsht hem:D. Man ska vara rädd om sina vänner och jag har inget emot att hjälpa till.
Idag var jag och parade min ena tik, så om ca 63 dygn så kommer det förhoppningsvis några små pluttar[:-88]. Inte första gången jag har valpar så jag vet vad jag har att se fram emot. Gubben tyckter oxå att det ska bli roligt med valpar i hemmet igen, det händer så mycket tillsammans mad de små och de 4 sista veckorna man har dem, innan de flyttar, så ser man från dag till dag hur de utvecklas och blir personligheter.:)
Annars händer inte mycket just nu, vi är friska (peppar,peppar), till skillnad från min far, som är genomförkyld, stackarn.
Tänkte höra mej för bland er här på zoopet, vad ni tycker om detta.-En närstående person har en över 9 år !!!! gammal rotweiler med trasig rygg. Ska låta operera hunden, konvalicens i ca 2 månader. Jag tycker det är galet:confused:, man måste veta när det är dags att låta sina kära vänner få somna in, i stället för att bara tänka på sej själv och ens egna känslor. Jag vet, jag har haft så pass många hundar och varit tvungen att ta jättesvåra beslut[:-5] Vad tycker ni ?
I alla fall, så lyser solen[:-174] idag och vi har haft över 7 grader varmt. Vart tog vintern vägen ?

Hej hopp i lingonskogen Keithy

Först och främst, dig hade jag gärna haft som nära vän. Tänk att ha någon som byter vatten och städar till en när man själv ligger på sjukhus. Bara att slippa oroa sig för det är ju toppen.

Det är tufft beslut att ta om en avlivning. Min schäfer fick jag avliva vid 6 års ålder pga sjukdom. Med medicinering kanske han hade fått ett år till. Men han mådde inte bra och droppade lite kiss inne. Han skämdes något fruktansvärt. Sen ville jag inte gå runt med vetskapen att jag ändå skulle få göra det inom ett år.

Har haft en kompis som inte kunde avliva sin hund pga hur personen kände sig själv. Flera som sa till men persionen i fråga lyssndae inte. Mot slutet kunde den knappt gå.

Så det är svårt det där.

Svårt att avgöra bara sådär. Är det den enda hunden i familjen så förstår jag att man väljer att operera men det beror också på hur pass allvarligt det är. Finns det goda chanser för hunden att leva smärtfritt efteråt så är det ok men inte annars. Då är det bäst att låta hunden gå till de sälla jaktmarkerna.. Sorgligt men sant..

Alltid lätt att stå bredvid och säga "det är bara en hund" men för de som drabbas är det ofta en familjemedlem. Svårt...

Jo visst är det en familjemedlem, men man måste ju se till hundens bästa också. Om den lider märkbart och det inte finns mera att göra så anser jag att det kan vara dags.

Det är ju det värsta med djur, att man tvingas ta sådana beslut. ..
Valpar i vår, då är ni syselsatta då *s*

Om jag viste att hunden skulle må mycket bättre i resterande livstid (inte endast ett år eller 2..) skulle jag operera, men hade chansen inte vart stor att hunden skulle bli bra skulle jag ta beslutet att inte låta den plågas mer. Man plågar inte sina vänner.

Vad för ras blir det valpar av?