[QUOTE=PerLj;n2419219]Tack Bambikill för dina råd. Jag håller med om att det ser ut att vara ett bett och ingen bakterie. Håller koll på fisken och avgränsar den från de andra. Den lilla platyn har blivit jagad väldigt mycket av en större platyhanne, även den avgränsad nu. Har 6-7 platys, 8 kardinaltetror, 4 praktbotier. Botierna är unga ännu och är ca 5-7 cm. Vet givetvis om att de kommer bli mycket större och planerar ett större akvarium i framtiden, så stort som möjligt. Tur att de växer långsamt. De verkar trivas bra dock just nu med dels storleken men även att vara fyra. De stör aldrig de andra fiskarna, förutom vid utfodring då de kan få en "feeding frenzy". Förmodligen har skadan på platyn uppstått då.
Bäst just nu för dessa två är väl att sitta lite i karantän för att förhoppningsvis tillfriskna, den ena är i mycket bättre skick än den andra.. Tack igen för tipsen![/QUOTE]
Jag kan inte svära på det men googla på bilder av fenröta och andra möjliga saker, men det ser så rent ut, som typiska bettskador som läkt - att det är vad jag skulle tippa på.
Platy vill gärna vara några fler än så, och gärna tetrorna också, men det är iallafall grupper som skänker aningen trygghet för dem :) Men det skadar inte att du bygger på lite fler med tiden. De mår bättre ju fler de är och du har plats för det eftersom arterna inte särskilt stora och karet ändå fullt tillräckligt för "normal" akvariefisk. (Dock får man ju räkna med yngel med de arterna).
Jag är glad att du inte tog det på fel sätt. :) Det är alltid lite svårt att formulera sig när man ska påpeka saker som rör olämplighet för djurs förhållanden, man vill inte låta elakt kritisk vilket är lätt hänt om man skriver något som inte är uttryckt som man avsåg. Men jag skulle själv vilja höra om jag gör något fel som är skadligt för djuren, så jag tycker att någon måste säga till även om det kan vara lite känsligt för vissa. Ingen vill ju att ens djur ska fara illa och om man bara kan lyssna till andras råd så kan man ju undvika både obehag för djuren och eget dåligt samvete :)
Men vill du prompt behålla dina praktbotia tycker jag att det är bäst att du har två kar. 120 för småfiskarna där du då kan ersätta praktbotiorna med något smått som lever på botten, tex pansarmalar eller rosa dvärgbotia, och skaffa ett riktigt rejält till praktbotiorna. Det kommer att ta åratal innan de är riktigt stora men de växer ändå fortare än man tror. Redan vid 10-12 cm är de på tok för stora för det karet då de behöver mycket plats för att trivas - de är så aktiva och flamsar runt precis överallt. Jag minns inte exakt men jag har för mig att mina växte från butiksstorlek (runt 4-5 cm) till ca 10 cm på ungefär 1-1,5 år. Efter det gick det mer långsamt men jag hade dem inte kvar mer än max ett år efter det då jag inte hade möjlighet att trycka in ett större kar än 240 just då. Jag skulle nog säga att när de är två år gamla, är de nästan garanterat uppemot 15 cm om de mår bra... Det är en art som växer upp fort och sedan mognar mer i massa med tiden.
Dessutom kommer de antagligen inte att sluta med sitt beteende mot de andra arterna. Det kan delvis ha att göra med gruppens storlek då de ofta blir mer utagerande om de är för få. De har rangordning i sin egen grupp och om den är liten, går gnabbandet ut över annan fisk i karet. Machofasoner... :D
Vad gäller mathysterin är det rätt typiskt med många botior (många andra arter också för den delen) och kan bli problematiskt speciellt om man har dem med timida fiskar som inte får i sig tillräckligt med mat i slagsmålen - som även kan bli bitna för att de är i vägen för "småhajarna". Mina hade bra konkurrens från ett större stim tuffa tigerbarber så det var inga större problem där, men de var ännu mer dämpade när de hade annat att äta och sysselsätta sig med. (Jag satte medvetet in skräpsnäckor i deras kar även om jag hatar odjuren och absolut inte vill ha dem i andra kar - för att det var något de uppskattade att rota runt efter, leka med, och smaska på. Det fanns noll risk för att snäckorna skulle ta över hos dem, de var så effektiva på att hålla efter dem).
Men jag förstår om du är fäst vid dem för de är verkligen de mest fantastiska fiskar som finns, enligt mig :) Har aldrig haft en så rolig art, med så lustiga beteenden och nyfikenhet. Mina väsnades ofta, men extra mycket när jag kom hem och de såg mig i rummet - eller om jag kom närmare karet. Då blev det delfinkonster för hela slanten och klickades så mycket att det var helt vansinnigt :) Jag upplevde dem som "tama", vilket är långt ifrån vanligt hos de flesta fiskar. Jag blev stucken några gånger när de var juveniler men efter att de började se mig som ofarlig, blev jag aldrig stucken igen, ens om jag var tvungen att hantera dem av någon anledning.
(Det är något du ska komma ihåg när de växer... redan som små gör sticken väldigt ont, när de är stora är de antagligen helvetiskt smärtsamma... Och piggarna kan skadas om man är ovarsam med nät om du behöver näta dem någon gång).
